Huset ligger alldeles på toppen av Hollywood Hills i Los Angeles. Även om det nästan ligger mitt i parken Runyon Canyon Park är det ändå lite undangömt, med bara en granne i närheten. Fast utsikten från huset där på toppen är magnifik. Med en 360-graders vy breder staden ut sig nedanför sluttningarna och i sydväst, bortanför skyskraporna i city, ser du hela vägen till havet. Det murade stenhuset med sitt svarta skiffertak är inte så stort, boytan är 186 kvadratmeter. Huset ritades 1948 av den amerikanske arkitekten Frank Lloyd Wright och smälter diskret in i naturen på sluttningen.
Huset passade perfekt för Sophie Stenbeck.
Med en ostörd tomt på 19 000 kvadratmeter fanns det gott om plats för hennes två hästar. Och hennes hundar kunde springa fritt i Runyon Canyon Park, parken är känd för sin liberala policy att låta de springa lösa utan koppel.
Den 26 maj 2006 slår Sophie Stenbeck till och köper huset för 2 999 000 dollar, ungefär 23,6 miljoner kronor. Hon har precis flyttat till Los Angeles och hon känner bara en enda person i staden. Det är en vän som har lockat dit henne, som övertalat henne att flytta dit från New York för att börja jobba i en ideell organisation. Bakom sig har hon lämnat sina båda bröder Hugo och Max som båda bor i New York. Och hennes storasyster Cristina som sedan 2005 bor i London.
Men Sophie Stenbeck trivs bra i Los Angeles.
”Jag förälskade mig i klimatet och det var ett ställe där jag kände ingen och kunde starta helt från noll. Här fanns ingen familj”, säger Sophie Stenbeck.
Till en början engagerar hon sig i arbetet för Los Angeles borgmästare Antonio Villaraigosas kampanj för att försöka reformera stadens skolsystem. Men snart föds idéer på egna projekt och alldeles i början av 2007 drar hon i gång organisationen Remedee.
”Jag hade precis läst en bok från Världsbanken där de hade frågat 60 000 riktigt fattiga personer i sextio länder om deras främsta bekymmer. Och svarat var inte bristen på pengar, utan känslan av att de saknade en röst. De fick inte komma till tals och ingen lyssnade på dem.”
”Så jag tänkte: det ska jag fokusera på. Att ge utsatta människor en röst. Och eftersom jag kommer från en mediefamilj valde jag dokumentärfilm som uttrycksmedel.”
Hittills har Remedee bland annat låtit studenter från översvämningsdrabbade New Orleans dokumentera sin vardag ur ett miljö- och klimatperspektiv. Ett annat av organisationens projekt handlar om att låta läkarstudenter i Tanzania, med hjälp av mobiltelefonkameror, skildra den akuta bristen på läkare i landet. Med drygt tre år på nacken har Remedee vuxit väldigt sakta.
”Jag har medvetet hållit nere storleken på organisationen för att jag verkligen ska kunna vara en del av varje steg. Jag vill veta vad alla personer heter och de har mitt mobilnummer, det här ska vara en del av min vardag” säger Sophie Stenbeck som numera ägnar sig på heltid åt sociala frågor.
Men för att få tiden att räcka till funderar hon nu på att ta steget tillbaka inom Remedee och även fokusera på andra frågor.
”Vid en viss punkt är det dags att öppna upp för nya ledare och idéer. Att i stället sitta med i styrelsen och anta mer av en bakgrundsroll.”
Dessutom finns det en rad nya satsningar som pockar på hennes uppmärksamhet.
Ett tag såg det faktiskt ut som hon skulle fortsätta i sin syster Cristina Stenbecks fotspår och jobba vidare inom Kinnevikgruppen. Sophie Stenbeck har alltid varit svag för gratistidningen Metro. Hon jobbade ett kort tag på nyhetsbyrån Bloomberg för att 2003 börja som ”brand manager” på Metro International i New York och arbeta med varumärkesfrågor och marknadsföring. I en intervju med Affärsvärlden i mars 2004 berättar hon att hon gärna kan tänka sig fortsätta jobba kvar på Metro och att hon planerar att flytta till Sverige.
Men det blir inget av med någotdera.
Flytten skjuts på obestämd framtid när förhållandet med den svenske pojkvännen tar slut. Och jobbet på Metro lämnar hon ett år senare, även om hon redan tidigt faktiskt bestämt vad hon egentligen vill ägna sitt liv åt.
”Jag har alltid brunnit för sociala frågor. Det har jag vetat sedan dag ett.”
Redan som femåring på dagis övertalade Sophie Stenbeck sin fröken att arrangera bullbak där pengarna sedan skulle skänkas till hungriga barn i Etiopien.
”Jag tror starkt på att fokusera på sociala frågor, men samtidigt också på affärer. Det är temat som jag vill fokusera på i mitt liv.”
Och för Sophie Stenbeck stavas lösningen på den ekvationen ”socialt entreprenörskap”. En term som så smått börjar få fäste i Sverige, men som i USA redan är väletablerat.
”Det handlar om att använda entreprenöriella drivkrafter och verktyg för att lösa sociala frågor och problem. Och det går att göra både och, att både tjäna pengar och göra gott. För mig är det ett vackert äktenskap.”
Det är precis vad hennes mest aktuella satsning handlar om, Playing for change. Tillsammans med Sara Damber – som är verksamhetschef för Playing for change och Hugo Stenbecks stiftelse – har de hittat ett sätt att hjälpa sociala entreprenörer att utvecklas genom att också få med sig Kinnevikbolagen på tåget. Under ett till tre års tid får tio sociala entreprenörer stöd via Playing for change inkubator, vilket bland annat innebär 25 000 kronor i månaden i lön och mentorhjälp från chefer och anställda på bolag som MTG, Tele 2, Metro och Transcom. En hjälp som är nog så avgörande, med tanke på att bolagen har några av världens mest drivna säljorganisationer och massor med expertis. De tio lyckliga entreprenörerna har vaskats fram från knappt 2 000 ansökningar och har till slut handplockats av en ”Kinnevikjury” bestående av bland andra Mia Brunell Livfors, vd för Kinnevik, Andreas Ohlson, VD för Metro Sverige, Torsten Edebäck, Sverigechef på Transcom, Mikael Olander, vd för Cdon och Sara Damber. Verksamheterna som har valts ut har en betoning på rätten till lek och målgruppen barn och unga, här finns till exempel Johan Wendts Mattecentrum, en idé som handlar om att på ett lekfullt sätt lära ungdomar matte. Eller Lajvverkstaden som med hjälp av subkulturen lajv ska väcka barn och ungdomar ur en stillasittande ”kulturell koma”. Just att det kretsar kring rätten till lek och leken i sig är centralt, anser Sophie Stenbeck.
”Leken skapar utrymme att vara kreativ. Utan att kunna leka saknar du möjligheterna att verkligen komma på nya idéer. Och även som vuxen är leken viktig, även om många verkar tappa den förmågan med åldern.”
”Jag försöker bete mig som ett barn och får många vilda idéer som det inte alltid blir någonting av. Men det är viktigt att bevara leksinnet, även som vuxen. Att vara ’carefree’, att försöka leva i stunden och ha roligt.”
En egenskap som hon väl minns hos sin far, Jan Stenbeck.
”Han var otroligt lekfull och vi växte upp med en sådan känsla. Man arbetar hårt och man leker hårt.”
Sju och en halv mil nordost om Stockholm, nära Norrtälje, ligger den lilla byn Edsbro. Som barn brukade Sophie Stenbeck tillbringa varje sommar här. I Edsbro hade hon några av sina lyckligaste stunder och hon lärde sig också prata svenska riktigt bra, även om hon numera tappat bort det mesta längs vägen. Fast hon både läser och förstår språket hyfsat fortfarande. På gården i Edsbro fanns det gott om djur, ett av hennes största intressen.
”Jag älskade att rida på hästar.”
Och bäst av allt var kanske att ha hela familjen samlad på ett ställe där hennes engagemang för sociala frågor har gått i arv.
”Min far var en sann social entreprenör.”
Hon minns till exempel den där gången på internatskolan när en av hennes rumskompisar såg en artikel i Financial Times om Jan Stenbecks affärer. Artikeln handlade om hur han var tidig investerare i telebolaget som senare blev Vodafone och hur han hade jobbat hårt med att utveckla företaget. Men efter en kortare tid som ägare drar sig Jan Stenbeck ur Vodafone och vinkeln på artikeln är hur mycket mer pengar han hade tjänat om han stannat kvar som ägare.
”Jag ringde upp pappa och frågade hur han tänkte, varför drog du dig ur så tidigt? Du kunde ju ha tjänat så mycket mer pengar!”
Jan Stenbeck svarade: ”Sophie, vid en viss punkt börjar man i stället fundera på om det går att använda samma strategi för att erbjuda möjligheter för människor som inte har det lika väl ställt.”
I stället startade Jan Stenbeck mobiltelefonbolaget Millicom där människor i utvecklingsländer kunde skaffa mobiltelefon till ett överkomligt pris.
”Jag har lärt mig av min far att det inte handlar om att försöka bli så rik som möjligt. Det handlar om att dela med sig av det man lärt sig för att skapa möjligheter för fler människor.”
Och den allra främsta läxan från hennes far var den här:
”Håll inte tillbaka, var inte rädd för att försöka och lär av dina misstag. Pappa startade säkert över hundra företag och säkert över nittio misslyckades.”
”Det här rådet gäller inte bara mig, som har gott om resurser, utan alla. I dag har möjligheterna för att få finansiering aldrig varit större, bara idéerna är tillräckligt bra.”
Nu är det snart åtta år sedan Sophie Stenbecks far dog i en hjärtattack i augusti 2002. Och fyra år senare dog hennes mamma Merill McLeod i cancer. I dag har Sophie Stenbeck tät kontakt med sina syskon, framförallt med yngste brorsan Max som i dag är 25 år.
”Vi är alla utspridda över världen och det är svårt att träffas. Men vi försöker hålla ihop”, säger hon och berättar att de försöker samlas i New York.
Sophie Stenbeck har också en nära kontakt med sin tolvåriga halvbror som bor i Stockholm och som blev känd först efter pappa Jans död.
”Han är en fantastisk människa och jag älskar honom så mycket. Vi är väldigt nära varandra.”
Tillsammans med systern Cristina satte också Sophie Stenbeck år 2008 ny fart på halvsömniga Hugo Stenbecks stiftelse som grundades 1962. Hon tog över som ordförande, anställde Sara Damber och nu har stiftelsen ett uttalat fokus på att främja socialt entreprenörskap.
Några planer på att engagera sig mer aktivt i Stenbeckbolagen har Sophie Stenbeck inte. Hon har inga styrelseuppdrag inom gruppen, men på webbplatsen för Remedee står det att hon är ”Kinnevikgruppens CSR-ambassadör”.
”Jag känner mig inte längre bekväm med det uttrycket. Det var på den tiden när de inte riktigt visste var jag skulle passa in.”
Hon vill inte jobba operativt inom gruppen.
”Just nu vill jag fokusera på det som driver mig, sedan får vi se hur min roll inom Kinnevik utvecklas. Min syster sköter det hela bra.”
Nu är det lågmälda huset på kullen där i Runyon Canyon Park i Los Angeles till salu. I förra månaden gick Sophie Stenbecks flyttlass till ett townhouse i West Village på Manhattan, New York. En av hästarna finns redan på plats östkusten, den andra är precis på väg från kust till kust. I USA bor hon själv och lever ett väldigt anonymt liv. När hennes amerikanska vänner läste den första delen av Stieg Larsson-böckerna – där Jan Stenbeck omnämns flera gånger – fick hon några spontana reaktioner.
”Va, inte visste jag att din familj var så känd i Sverige?!”
Ungefär fyra gånger om året brukar Sophie Stenbeck besöka Sverige, sammanlagt runt tre veckor.
”Jag gillar att arbeta i Sverige, men vill ha mina rötter i USA.”
Hon äger inget boende i Sverige, i stället brukar hon ta in på Grand Hôtel i Stockholm. Just den här gången var det fullbokat – Whitney Houston på turné hade lagt beslag på hotellet – utan hon bor i stället hos vänner på Djurgården.
Om intresset för hennes person är ljumt i USA är det desto större i Sverige. När Playing for change presenterade sina utvalda sociala entreprenörer vid en knökfull presskonferens i Stockholm i mars i år var det en av extremt få gånger som Sophie Stenbeck frivilligt mötte media. Men okunskapen om begreppet ”socialt entreprenörskap” – en egen undersökning visade att färre än 1 procent av svenskarna visste vad det handlar om – tvingade ut henne på scenen.
”När jag fick höra att så få känner till begreppet valde jag att vara med på lanseringen, trots att jag är väldigt blyg”, säger Sophie Stenbeck som inte alls gillar att vara i centrum.
”Men jag älskar mitt arbete passionerat. Så ibland måste jag bara pressa mig själv.”
Sophie Stenbeck är nöjd med att vara tillbaka i New York igen. Här är det lättare att träffa brorsorna Hugo och Max och på kvällarna cyklar hon gärna runt i näraliggande Greenwich Village. Eller springer längs med Hudsonfloden för att rensa huvudet och lyssna på Jay-Z-mixen av Alphavilles ”Forever young”. Dessutom passar numera New York hennes personliga syften bättre.
”Den här staden är ett nav när det gäller nya affärsidéer och entreprenörer”, säger Sophie Stenbeck som håller på att bygga upp en egen, privat verksamhet.
Bland annat har hon satsat pengar och engagemang i förlaget Good Media som startade 2006. Det är en medieplattform och samlingsplats för ”människor som vill leva och göra gott” och som ger ut ett kvartalsmagasin.
”Innehållet handlar om människor som gör gott i samhället, men det är inte tråkigt eller präktigt, utan hippt och coolt. Intäkterna kommer bara från annonser, precis som Metro, men du kan också betala för en prenumeration där pengarna skänks till välgörande ändamål.”
”Jag letar hela tiden efter nya investeringsmöjligheter inom det här området som kan ha ett stort genomslag.”
Samtidigt jobbar hon med Sara Damber för att rulla ut Playing for change även internationellt. Det låg i korten redan från början där Sverige var pilotprojektet. Planen är att låta nästa land på tur vara ett land där Kinnevikgruppen har en stark närvaro. Att passa på att utnyttja de nätverk och ta tillvara den entreprenöriella kraft som finns inbyggd i Stenbeckbolagens dna. Tidigare kunde Sophie Stenbeck ibland tycka att det var jobbigt att bära familjens namn. Men det känner hon aldrig längre.
”Numera ser jag inte mitt namn som en belastning, utan som en möjlighet. Jag kan till exempel ställa upp på den här intervjun, vilket känns obekvämt för mig, och utnyttja intresset för mig som person för att tala om något som är viktigt. Så mitt namn är en välsignelse på många sätt.”
Foto Peter Jönsson
Namn: Sophie Stenbeck.
Ålder: 30.
Familj: Syskonen Cristina, Hugo, Max och en tolvårig halvbror i Stockholm.
Titel: Arvtagare till Stenbeck-gruppen, ordförande i Hugo Stenbecks stiftelse som äger aktier värda cirka 400 miljoner kronor i Stenbeckbolagen, ordförande i organisationen Playing for change, grundare av organisationen Remedee.
Bor: Nyinflyttad i ett townhouse i West Village på Manhattan, New York.
Läser: ”How to change the world” av David Bornstein, ”Flickan som lekte med elden” av Stieg Larsson.
Lyssnar på: Jay-Z, U2, jazz.
Fritid: Hästar, segling, cyklar, springer (bland annat Los Angeles Marathon i mars).
Arvet efter Jan Stenbeck
Det dröjde nästan åtta år efter att Jan Stenbeck dött tills arvet fördelades och turerna har varit många. Arvsskiftet komplicerades förstås ytterligare av att det dök upp en tidigare okänd halvbror till syskonen Stenbeck.
När Jan Stenbeck dog 2002 var Stenbeck-gruppen en snårskog av olika ägarbolag för att säkra hans personliga makt över gruppen. I dag har två av syskonen – Cristina och Max – renodlat ägarmakten till bolaget Verdere Sarl där de båda är förmånstagare. Verdere Sarl är baserat i Luxemburg och äger 9,1 procent av kapitalet och 35,1 procent av rösterna i Kinnevik. Samtidigt är familjens ursprungliga trust Sapere Aude – där de fyra syskonen Cristina, Sophie, Hugo och Max är förmånstagare – fortfarande storägare i Kinnevik. Enligt Kinnevik kommer ”röstsamordning att fortsätta mellan Sapere, dess förmånstagare och närstående bolag omfattande totalt 48,3 procent av rösterna och 17,4 procent av kapitalet i Kinnevik.”
När det gäller dödsboet efter Jan Stenbeck som skiftats ut finns bara avancerade spekulationer. Enligt uppgifter i medierna har de fyra syskonen Cristina, Sophie, Hugo och Max ärvt drygt 500–600 miljoner kronor vardera. Den tidigare okände halvbrodern – som sannolikt inte är förmånstagare till någon av familjens ägartruster – beräknas ha fått 240–280 miljoner kronor.
Foto: Jeppe Wikström/Scanpix