Anders Borg har gjort en rejäl vurpa, som han antagligen trodde skulle passera obemärkt. Det är uppenbart att även regeringen har ansvar för Annika Falkengrens löneförhöjning, som drogs tillbaka efter massiva folkprotester. SEB-styrelsen förtjänar ett rejält ifrågasättande för att de inte insåg det omöjliga att höja lönen i så stark opinionsmässig motvind, men det fanns en saklig grund för höjningen genom överenskommelsen med finansministern.

Anders Borg hade ingjutit en förståelse hos styrelseordförande Marcus Wallenberg och hans kollegor i SEB:s ersättningskommitté att Annika Falkengrens lön fick justeras så att en ny lön gällde från den 9 februari, när även bonusen plockades bort. Styrelsen hade hållit regeringens tidsram, men finansministern bröt överenskommelsen när han i ett illa tajmat tv-program pressades av anklagelser om höjda ersättningar i statliga bolag, samtidigt som SEB offentliggjorde sin överenskomna lönehöjning.

Det är svagt att finansministern faller hän åt populism i en principiellt mycket viktig uppgörelse. Det var tondövt av både bolagsstyrelsen och regeringen att sanktionera en löneförhöjning för SEB-ledningen när den allmänna arbetslösheten skenar och löneförhöjningar är uteslutna i andra delar av SEB och samhället. Men när Anders Borg backar ur den känsliga diskussionen förspills också ett avgörande tillfälle att bygga en ny, sund ersättningskultur.

Resultatet är ett virrvarr där regeringen klumpigt har satt ned foten genom att demonstrativt förbjuda rörliga löner i statliga bolag, trots att rörliga löner är skonsammare mot bolagens kostnader eftersom de automatiskt minskar lönekostnaderna i dåliga tider. Historien vittnar om kompenserande höjningar av den fasta lönen när den rörliga lönen stoppas, vilket innebär högre lönekostnader även i dåliga tider.

Finansministern bidrar därmed aktivt till samma slags höjningar av den fasta lönen som han backade från i SEB. Det inkonsekventa beteendet gör att man kan ifrågasätta finansministerns grundläggande värderingar när han tar ställning i ersättningsfrågor.

Utformningen av ersättningar är en grundbult i arbetet att kurera Sverige från krisen. Det krävs konstruktivt samarbete mellan staten och de enskilda företagen för att skapa ett bra ramverk för ersättningarna. Därför är regeringens opålitliga och inkonsekventa hantering av frågan inte främst ett bekymmer för Annika Falkengren, som blir utan lönehöjning. En betydligt allvarligare konsekvens är att Sveriges återhämtning ur krisen fördröjs och försvåras.

Nu vilar ett tungt ansvar på finansministern att förklara hur stora lönehöjningar som är okej, när och varför, och i vilka bolag. VA kommer noggrant att följa löneutvecklingen i de statliga bolagen som nu slopar bonusen. Men du kanske lämnar löneglidningen åt slumpen, Anders Borg?