Investmentbanken Carnegie lägger ner egenhandeln, liksom Erik Penser Bank. HQ sänktes just av egenhandeln, vilket ledde till sammanslagning med Carnegie.

Under hösten har de negativa nyheterna duggat tätare där effektiviseringar är modeordet. Besparingspaket har lagts på Nordea, vilket drabbar 2000 anställda (främst med naturliga avgångar), SEB har satt ett kostnadstak, och Swedbank lägger ner analysavdelningen samt säger upp personal.

SEB lämnar innerstadens dyra hyror när man inom två år flyttar till Värtahamnen och strax därefter ska Swedbank flytta till Sundbyberg.

Bland mindre firmor har decimeringen varit ännu hårdare, var tionde anställd – 100 personer – på Carnegie får gå och ägaren Erik Penser har tröttnat på sin banks förluster och krymper kostymen kraftigt genom att lägga ner delar och säga upp personal.

Andra halvåret i år är tuffare än det första. Och det första var mycket tufft”, konstaterar Tom Dinkelspiel, vd för finanskoncernen Öhmangruppen och fortsätter:

”Vad vi har gått in i är inga vanliga, naturliga svängningar utan något annat. Det är en strukturell kris inom finanssektorn som vi nu ser. Till detta har vi en global skuldkris.”

Den privatägda finansgruppen sålde Öhmans Fondkommission i augusti till det norska finansbolaget Pareto för en okänd summa.

”Jag tror att en konsolidering av branschen behövs. Vi hade inte sålt om vi inte hade trott det”, säger han.

Under de senaste tio åren handlar den enskilt största förändringen inom branschen om ersättningar. Det anser Peter Melbi som har tre decenniers erfarenhet av finansbranschen. Under sju år var han på Erik Penser Bank, varav verkställande direktör i fem år – tills han fick lämna sitt arbete i maj.

”Grundproblemet är att ersättningsnivåerna är absurt höga. Och alla är medvetna om problemet, men ingen vill ta tag i det”, säger han och berättar att han försökt få till en 15 procentig lönesänkning bland banker och övriga aktörer, men utan resultat.

I finanskrisens efterdyningar kom EU med ett nytt ersättningsdirektiv 2009 med krav på att inte belöna kortsiktiga vinster. Direktivet motiverades med att bara fem år tidigare hade ersättningarna i snitt haft en rörlig andel som motsvarande 71 procent av grundlönen. När direktivet presenterades hade den rörliga lönen ökat till hela 151 procent av grundlönen.

”För tio år sedan kunde en mäklare dra in 10 miljoner kronor i intäkter, den personen kostade då cirka 1,5 miljoner kronor. I dag kostar samma person 4–5 miljoner kronor”, säger Peter Melbi som tillägger att det förutom lön till den anställda också döljer sig andra kostnader.

”Dels är det löneomkostnader, dels har nya krav på risk- och compliance-funktioner ökat kostnaden. Till det kommer väsentligt högre kostnader för informationssystem, IT-stöd och inte minst analys. Men intäkterna har samtidigt fallit, så i bästa fall får man in precis så mycket att det hela kan gå runt”, säger han.