Förenta nationernas klimatkonferens i Köpenhamn i slutet av 2009 präglades av frustration och misslyckanden. Resultatet blev tunt och problemen med klimatförändringarna sköts på framtiden.
Men under den parallella ungdomskonferens träffade svenske Peik Stenlund, student vid Stockholms universitet, ugandiern William Katende. Han var då engagerad i ett ungdomsnätverk i hemlandet med syftet att motarbeta fattigdom. Efter en middag tillsammans beslöt de sig för att göra något. Tillsammans med Felix Ertl grundade de bolaget som i dagarna flyttat in i Villa Bellona på Stockholms universitets campusområde.
”Tankar har funnits på såväl småskaliga vindkraftverk som vattenkraftverk för att slutligen landa i kraftstationer drivna av lokalproducerat biobränsle och solenergi. Energin ska i första hand gå till basstationer för mobiltelefoni och överskottet till samhället”, säger Peik Stenlund.
Antalet involverade har också vuxit till att engagera studenter och forskare från flera olika universitet och länder. Kärnan sitter i Stockholm men det nätverk av studenter och industriella partner de skaffat sig sträcker sig världen över.
”Vi har fört samman studenter från Sverige och Uganda som har skrivit avhandlingar om problemen i landet och hur de skulle kunna lösas. Deras idéer och slutsatser har varit väldigt värdefulla för oss”, säger Peik Stenlund.
”Idén är att bönderna levererar biomassa som de inte har användning för och i utbyte får en restprodukt rik på koldioxid som kan användas som gödsel”, säger Nicolas Fouassier som arbetat med att ta fram anläggningen.
De räknar med att basstationerna endast kommer att behöva 20–30 procent av den el som genereras. Till en början är tanken att överskottsenergin ska komma lantbrukarna till gagn, som med hjälp av elektriciteten kan öka förädlingsvärdet på sina grödor.
”Lantbrukarna skulle kunna få ut mer inkomst av sina grödor genom att exempelvis mala dem, utan elektricitet måste de sälja dem obearbetade. På så vis kan samhället stödja kraftverket och vice versa”, säger Ruby Michael som doktorerat i ekologi.
Arbetet har fått stöd från Sida IAP som skjutit till 20 000 euro. Snart kan den investeringen synas konkret på plats, i februari är planen att den första anläggningen ska placeras ut. Därför åker de återigen ner till Uganda i januari för att slutgiltigt bestämma sig för var den ska stå. Förhoppningen är att få med fler investerare och därmed öka projektets omfattning.
”Vi söker investerare som inte bara är ute efter att tjäna pengar, utan också ser en samhällsnytta i det vi gör”, säger Peik Stenlund.