Foto: Micke Lundström
Han är känd från åren på proventus och ett antal omstridda affärer, som försäljningen av Gotabanken till SPP 1990, kort innan banken behövde statlig hjälp.
Mikael Kamras sitter kvar i Proventus styrelse, och i en mängd andra styrelser – i många som ordförande. Utöver rollen som styrelseproffs driver han ihop med sina barn familjebolaget Mijesi, som sysslar med kapitalförvaltning.
Mest tid ägnar han åt Scope, vars fonder investerar i tillväxtbolag. Främst i branscher med hög tillväxt och entreprenörsdrivna.
”Med tillväxtbolag menar vi att företagen ska kunna internationaliseras. De kan ha en nordisk bas, men marknaden kan ligga i andra delar av världen”, säger Mikael Kamras.
Första fonden Scopefonden bildades 2001 och var på 165 miljoner kronor. Och dess allra första investering var i MySQL. När Riskkapitalföreningen delade ut prestigefyllda SVCA Awards 2008 gick det till Scope för årets exit för försäljningen till Sun Microsystems. Fonden fick tillbaka 16 gånger insatt kapital i MySQL och gjorde en vinst på drygt 300 miljoner kronor.
”Vi hittade tidigt ett företag vi trodde skulle kunna kommersialisera en fri nyttighet. Källkoden är gratis, men används den av företag som tjänar pengar på den måste de betala för nyttjandet. Vår första fond var liten och MySQL behövde mer pengar som vi tyvärr inte hade. Å andra sidan prioriterade vi att ta in kapital från amerikanska investerare, för att de, Benchmark i det här fallet, skulle se till att MySQL fick fotfäste på amerikanska marknaden.”
Sun Microsystems betalade totalt 6,3 miljarder kronor för MySQL, som när det såldes var ett IT-företag med 400 anställda, 50 000 nedladdningar av mjukvaran per dag och kunder som Google, Yahoo, Facebook, Nokia och H&M.
”Flera stora amerikanska bolag visade intresse. Sun Microsystems dök upp sent, men passade industriellt perfekt. Bäst köpare är inte alltid den som betalar mest. Som ansvarsfull investerare måste man ta ansvar också när man säljer, annars får man dåligt rykte vilket försvårar framtida affärer.”
Till bolagets andra fond, som lanserades 2006, tog man in en miljard kronor. Tidigare i år köptes 25 procent i Student Consulting för 60 miljoner kronor. De hyr ut studenter och akademiker som konsulter till företag i Sverige och Norge. Bland kunderna finns Ikea, Telenor, Ica och Posten. Redan i år ska bolaget sysselsätta fler än 10 000 konsulter och omsätta en halv miljard kronor. Målet är en miljard kronor i omsättning inom tre till fem år. Bolaget har potential att bli större än så.
”Men omsättning är inget egenvärde. Visst måste man skapa tillväxt, men det ska vara tillväxt som skapar lönsamhet. Student Consultings tillväxt har varit exceptionell, men lönsamhetstillväxten inte lika snabb. Det mesta av vinsterna har investerats i system och utveckling av bolaget, vilket varit ovanligt klokt och moget av ett så ungt bolag.”
Ännu har fonden bara fyra företag för totalt 200 miljoner kronor. Hela 800 miljoner kronor är kvar att investera, vilket kan tyckas mycket i ett läge då bolagsvärderingarna är låga, inte minst på tillväxtbolag.
”Vi håller inte hårt i pengarna, hittar vi två tre bra företag i tät följd köper vi dem. Att ha tillgång till så mycket kapital är dock inte på något sätt negativt.”
Mikael Kamras är också i färd med att sätta upp en tredje fond i Scope. Den ska delvis få en ny inriktning, beroende på att man tar in så mycket mer kapital.
”Vi lämnar inte våra kärnområden, men ska vara med i lite större affärer. Vi kan gå in senare och därför kontrollera riskerna bättre. Fortfarande handlar det om Norden och tillväxt, men med en bredare utblick.”
Finns det några branscher ni inte tittar på?
”Ja, läkemedel och hela den farmaceutiska industrin, där är det för mycket binära beslut. Ett läkemedel blir något eller blir inte något, det finns inget mellanting. Det är också för långa utvecklingskedjor för en fond som vår, som ska stängas efter högst tio år. Vi undviker även vapenindustri, spel, alkohol och pornografi.”
Vad letar ni efter?
”Bolag med unika tekniska innovationer eller produkter som kan förändra värdekedjan. Mjuk- och hårdvara för kommunikation till och från mobiler är en enorm tillväxtbransch och kommer att vara det länge än. Ekologi på olika sätt, även om den finns komplikationer genom statliga subventioner. Det är inte bara en tillgång, utan också en fara för att marknadskrafterna inte tillåts verka fritt.
En tredje tillväxtbransch är fritid, personlig utveckling och nöje, inklusive resor, spa och så vidare.”
I vilka branscher ser du nedgångar?
”Allt som bidrar till miljöförstöring. Transportindustrin har problem med höga oljepriser och stor nedsmutsning, men är ändå en intressant industri eftersom den snart måste revolutioneras i sättet att skapa kraft. Dessutom ökar transporterna.”
När Mikael Kamras blickar framåt är det mycket som skrämmer honom, mest av allt en trolig brist på rent vatten.
”Så snabbt som världen utvecklas och så mycket vatten som konsumeras per person i ett industrialiserat samhälle, kommer vatten att bli högt prissatt.
Bristen på det skrämmer mig mer än miljöförstöringen. Framtidens krig kan handla om tillgång till rent vatten.”
Som judisk affärsman har Mikael Kamras många gånger utsatts för rasism, om än ofta dold.
”Jag har fått kommentarer och enstaka telefonsamtal som gjort mig arg och ledsen. Den öppna rasism som drabbat mig är dock rätt liten. Värre är att jag märker hur det noteras att jag är jude när jag gör affärer. Det finns något outsagt, jag mäts med en annan måttstock och behandlas inte sällan annorlunda.”
Under 1980-talet ska Mikael Kamras, Gabriel Urwitz och Robert Weil i bankkretsar ha kallats för ”de tre små judepojkarna”.
”Så var det, jag minns uttrycket väl. När vi förvärvade Wermlandsbanken fälldes exempelvis många rasistiska kommentarer uppe i Värmland.”
”I Sverige slår vi oss ofta för bröstet för att vara så icke-rasistiska, men det stämmer inte med sanningen. Israel har tagit emot flera miljoner invandrare och ser dem som en tillgång. I Sverige ser vi på invandrare som en börda. Vi sänder inte ut de positiva signaler som krävs för en bra integration i samhället.”
Han nämner synen på Israel i Sverige, hur konflikten med palestinierna skildras i svenska medier.
”Vi matas med en mediebild övriga världen ofta inte får. Här framställs det alltid som att Israel är den aggressiva parten. I de flesta länder ges en mer balanserad mediebild, där båda sidor får kritik för vad de faktiskt har gjort.”
Han får ofta frågan vad han tror händer i Israel på sikt.
”Jag är övertygad om att det blir fred. Det finns inget alternativ. Fast vägen dit är lång, gropig och eländig. Det är så enkelt som att om jag inte har en bil kan jag möjligtvis tänka mig att kasta sten på din bil. Har jag köpt en ny bil kastar jag inte sten på din, för då kastar du bergis en sten tillbaka på min. Om palestinierna får ett ekonomiskt välstånd blir insatserna för stora för att de hela tiden ska utmana samhället de lever i.”
Han är kritisk till att småpartier släpps in i Israel riksdag, det ger ultraortodoxa partier ett oproportionerligt stort inflytande vilket förhindrar konstruktiva lösningar i Palestinafrågan.Samtidigt menar han att det finns ett re ellt hot mot Israels hela existens från länder som Iran och Syrien.
Mikael Kamras är ofta utomlands. I Italien hyr familjen sommarhus sedan 30 år tillbaka. De fick nog efter tre svenska somrar i rad med 28–31 dagars regn.
Han äger en lägenhet i Tel Aviv och åker dit flera gånger per år. Tvärtemot vad de flesta tror hävdar han att det inte är farligt att besöka Israel i dag.
”Delvis som resultat av den politiska processen, delvis – och det här är kontroversiellt – på grund av den så kritiserade skyddsbarriären. Helt klart har den minskat antalet självmordstattentat i Israel. Muren behövs, vad alla än säger, däremot måste sträckningen ses över så att man inte bryter överenskommelser om gränsdragningar och byar.”
Mikael Kamras beskrivs ofta som en kontroversiell affärsman. Proventus anklagades för klipparmentalitet och affärer på gränsen till det etiskt försvarbara. Affärsvärlden skrev att de genom ”en rad kontroversiella affärer strukturerade om svenska kapitalmarknaden på en ständigt stigande börs”.
”Helt fel! Har något utmärkt Proventus är det att vi jobbat med de bästa rådgivarna inom juridik, skatter och börsetik, för att vara säkra på alltid hantera affärerna i enlighet med regelböckerna. Sådana kommentarer är av personer som inte velat eller kunnat sätta sig in i sakfrågorna. Börsen var inte ständigt stigande och vi var inte kontroversiella, även om vi gjorde en del nyskapande affärer.”
Ni var inte den tidens Christer Gardell?
”Nej, vi arbetade inte med hög belåning. En vanlig fördom är att vi alltid var högt skuldsatta. Under min tid på Proventus ägnade vi oss aldrig åt att köpa och sälja aktier och de flesta affärer finansierade vi med eget kapital.”
Stämmer ryktet att ni skulle ta kontrollen över Ericsson 1987? Enligt uppgift var ett köp av 20 procent förankrat i Investor och Industrivärden.
(Lång tystnad) ”Ja, det stämmer. Vi gjorde en ordentlig analys av bolaget och förklarade oss villiga att lägga ett ’tender offer’, att gå till marknaden och säga att vi planerade att köpa 20 procent av aktierna. Hos Investor och Industrivärden väcktes upprörda känslor. Informationen vi fick från en mycket högt uppsatt person, som än i dag måste få vara hemlig, var dock att båda kunde tänka sig att avyttra A-aktier, förutsatt att båda gjorde det samtidigt. Vi sökte finansiering och fick allt på plats utom sista femtedelen.”
Har ni missat några andra stora affärer?
(Skrattar) ”En mycket god vän frågade om vi inte skulle köpa in oss i ett bolag som hette Nokia. Då hade vi tyvärr ännu inte förmågan att se storheten i den sortens bolag, vi tyckte de hade så många olika verksamheter, som tillverkning av bildäck och tv-apprater. Vi såg inte potentialen i mobilutvecklingen.”
Mikael Kamras lärde känna Robert Weil på ett judiskt sommarläger elva år gammal. De har förblivit vänner sedan dess. Gabriel Urwitz lärde han känna på Handelshögskolan 1969. De båda erbjöd honom 1984 att komma till Proventus. Han tackade ja, under förutsättning att han lyckades sälja den revisionsbyrå han då drev, vilket gick bra.
”Gabriel kommer från den akademiska världen och är en oerhört duktig affärsman. Robert är selfmade och skaffade sig en unik kunskap om svenska börsbolag, sedan om svensk ekonomi och nu om internationell ekonomi. En källa till konflikt var ofta att Robert Weil ibland ville köpa bolag inom design, men styrelsen värnade om alla aktieägares pengar. Särintressen från enskilda aktieägare fick inte ta överhanden.”
På Scopes kontor högst uppe i ett av Kungstornen, med panoramautsikt över Stockholm, står en kikare som Mikael Kamras lagt beslag på. I mitten av 1980-talet använde Proventus den för att titta in styrelserummen på Nordbanken. Historien har tidigare berättats av Gabriel Urwitz.
”Vi hade fått ett bud på Gotabanken bestående av kontanter samt aktier i olika bolag. Det var inte tillräckligt bra, så vi sade att de fick återkomma med ett bättre bud. En dag tittade vi på skoj in i Nordbankens huvudkontor, det var inte meningen att söka några hemligheter. Så råkade vi se deras skrivtavla och där stod exakt vad budet var. När de ringde och ville träffas för ett nytt bud kunde jag inte hålla mig, utan sade: ’Är det det som står på er skrivtavla är det för lite.’”
”Då blev de upprörda och sade att så får det inte gå till. I slutändan kom vi inte överens och Nordbanken sade att de skulle tvingas flytta sina vd-rum till andra sidan av huset.”
Försäljningen av Gotabanken är den av alla Proventus affärer som väckt mest ont blod. Sanningar och rykten har blandats med fördomar.
”Ofta framställs det som om vi kom ur Gotabanken i sista sekunden. Jag höll i förhandlingarna och kan dementera det. Vi ägde våra aktier ihop med Kansallis Osaka Pankki, en av Finlands två största banker. De ägde aktier i Skandia och Pohjola och ville göra en uppgörelse med oss, för att slå ihop Gotabanken, Kansallis, Skandia och Pohjola.”
Finland drabbades av en finansiell kris något år före Sverige. Proventus ville sälja sina aktier för att rensa balansräkningen.
”Jag gick till våra advokater och förberedde två avtal. Ett om vi skulle sälja till ett försäkringsbolag, ett om vi sålde till en bank.”
”Kansallis kunde inte sälja före ett visst datum på grund av den konstruktion som fanns ur finsk skattesynvinkel. Kunde vi ha sålt när vi ville hade det skett 6–8 månader tidigare. Då skulle ingen ha misstänkt oss för att ha haft information om en annalkande finansiell kris. Vi visste inte vad som väntade runt hörnet, det är svårt att se runt hörn. Ingen i den svenska finansindustrin hade en aning.”
”Alla svenska banker ville köpa vår post. Alla försäkringsbolag i Sverige ville köpa vår post. SPP köpte till ett för oss mycket bra pris, men några andra bjöd också mycket högt. En del som inte fick köpa blev så gramse att de ringde och mer eller mindre sade upp bekantskapen.”
Proventus avyttrade i princip alla tillgångar, för man hade gjort analysen att allt var övervärderat eller i alla fall stretchat värderingsmässigt.
Man lade sig helt i kontanter, för att kunna köpa bolag billigt i framtiden.
Vid ett tillfälle förvärvade Proventus en så stor post aktier i Industrivärden att det skapade oro hos deras ägare. De träffade Bo Rydin som konstaterade att Proventus hittat en lucka i deras ägande.
”Då var vi inte tillräckligt stora för att ta kontrollen, men även om vi varit det hade inte det varit kontroversiellt utan en del av marknadsekonomins funktionalitet. Bolag är börsnoterade för att kunna köpas och säljas.”
Familjen Wallenberg blev upprörda när Sven-Olof Johansson köpte stora mängder aktier i dåvarande sfärbolaget Saab Scania. Intrånget finansierades till viss del av Proventus.
”Skälet till att vi hjälpte till att finansiera hans så kallade kupp mot Saab Scania var att han hade stora skulder i Gotabanken. Vi ville att han skulle betala tillbaka, vilket han inte kunde. Han fick lån för att kunna likvidera sin position. Jag sade att det första jag skulle göra var att gå till Investor och Providentia, som företräddes av Claes Dahlbäck och Per Lundberg, och berätta att vi finansierat Sven-Olof Johansson och vill att han säljer aktierna i slutändan.”
”Det vi gjorde var kontroversiellt, men skedde med total öppenhet vilket alltid varit min filosofi.”
Mikael Kamras hävdar att Claes Dahlbäck och Investor var så tacksamma över ansträngningarna att medla affären, att de ville ersätta honom.
”Men det var naturligtvis inte lämpligt.”
En kort tid senare rasade aktien. Förlusten blev stor.
”Wallenbergarna blev ledsna och besvikna. Jag hoppas och tror att om de läser historien på rätt sätt, ska skuggan inte falla över vår finansiering utan möjligen över Sven-Olof Johanssons önskan att bryta sig in i ett sfärbolag.”
När finanskrisen drabbade Sverige i början på 1990-talet åkte Proventus runt i Europa för att presentera eventuella affärer.
”Då var det bra att ha mer ammunition än vår egen balansräkning. Vi hade en checkräkningskredit på SEB på en miljard kronor. Oerhört mycket pengar då. Vi betalade en årlig summa för krediten, men använde den aldrig – det var bara för att kunna säga att vi hade den. När det blev kris för bankerna och SEB:s kurs bara var några kronor, bad Björn Svedberg om ett möte. Han sade att han skulle uppskatta om vi sade upp krediten, för styrelsen kände sig orolig. Krediten räckte nämligen till att köpa upp hela banken!”
”Som den samarbetsvilliga och icke-kontroversiella person jag är sade vi upp krediten. Vi frågade också Björn Svedberg om banken skulle överleva. Han sade då att om räntan går upp 25 punkter till, var han inte säker på det.”
Några dagar senare gick räntan ner. Resten är historia.
Mikael Kamras om…
…likviditetsbristens påverkan på riskkapitalverksamheten:
”Affärer som lånefinansieras påverkas i hög grad. Banker i hela världen har vårdat sina balansräkningar det senaste halvåret. Det innebär att tillgången på riskkapital inte är lika god. Främst påverkas stora buy-out fonder som har behov av de enorma lånevolymer. Det här är tveeggat, bristen på kapital har samtidigt gjort det billigare att köpa. Problemet är att många företagare har svårt att förstå att deras bolag, som inte är börsnoterade, också tappat i pris.”
…Sydostasiens snabba tillväxt:
”Det inte är länge sedan världens mest utvecklade länder låg i Egypten, Indokina och romarriket. Omvälvande förändringar i världen sker snabbt. Mest negativt nu är hur den amerikanska kontinenten halkar efter. Och vi har ännu bara sett början. I Kina och Indien skapas en stor medelklass som konsumerar som vi i väst gjort i flera decennier. Det skapar intressanta möjligheter, men ställer också nya krav.”
…bristen på demokrati:
”I Ryssland och Kina, som inte är demokratier som vi ser det i väst, är en stor medelklass viktig. Säkerheten blir större inte bara för individer utan också för investeringar. Finns någon risk i de här länderna är det just den politiska. Äganderätten är inte lika gjuten i sten som i den industrialiserade världen.”
…dollarn:
”På kort sikt tror jag att dollarn kan gå ner ännu mer, men på lång sikt stärks den nog något, när USA åter får en starkare ekonomi och höjer räntan. Däremot är dollarns tid som världsvaluta över. I framtiden kommer ingen valuta att ha den positionen. Precis som man har diversifierade börsportföljer och diversifierade tillgångsmassor kommer man att ha diversifierade valutaportföljer.”
…att vara ekonomiskt oberoende:
”När jag var ung sade jag att jag skulle vara ekonomiskt oberoende när jag fyllde 45 år och då minsann sluta jobba. Och jag nådde målet, men upptäckte att det var så kul att jobba att jag absolut inte vill sluta. Arbete skapar en fysisk och intellektuell vitalitet, så länge man gör det på ett kontrollerat sätt. Jag har sett många arbetsnarkomaner i min närhet. När de tappat sin position försvinner hela nätverket och de tappar helt fotfästet. Därför är det viktigt att arbete och fritid är två skilda världar, som kompletterar men inte är beroende av varandra.”
…idrott:
”När jag växte upp prioriterade jag allt annat än skolan, särskilt idrott. Jag var skolmästare i bordtennis, skolmästare i badminton, vann S:t Erikscupen i handboll, spelade mycket fotboll och var med i Stockholms stadslag i bowling. I bowling skulle jag ha platsat i landslaget om jag fortsatt. Jag ringde AIK, för mitt snitt var väsentligt högre än de bästa i laget. När de frågade hur gammal jag var och jag sade 16 år, var de inte intresserade. Då slutade jag spela! Innan dess avancerade jag under ett sommarjobb från uppackare till ansvarig för mjölk- och fruktdiskarna. En lunch gick jag ner och spelade en bowlingtävling och vann en moped. Den sålde jag för mer än jag tjänade på hela sommaren som anställd.”
…om Marcel Proust:
”En av mina meriter är att jag läst alla sju böcker i Marcel Prousts serie ”På spaning efter den tid som flytt”. Under två års tid ägnade jag alla helger och semestrar åt att läsa. Hos Proust finns alla samhällsämnen: kapitalism, politik, relationer, kärlek, otrohet och homosexualitet. Allt! Och på ett sätt som gör att det känns som att det hade kunnat vara skrivet idag. Oerhört fascinerande.”
Mikael Kamras nätverk
Scope
Fredrik Oweson, Anders Rundgren och Andreas Ossmark som var medgrundare till Scope är mycket betydelsfulla i nätverket, särskilt Fredrik som dessutom är ordförande i Mikael Kamras familjebolag Mijesi. Nu har även Jonas Palmqvist, som jobbade på Scope redan från början, tagits in som partner.
Jurister och revisorer
En del av nätverket som Mikael Kamras noga vårdar är hans advokater, jurister och revisorer. Nära samarbete under många har han med Gunnar Nord och Robert Ohlsson på Nord & Co. Claes Zettermark på White & Case är en viktig juridisk kontakt liksom revisorn Peter Clemedtson på Öhrling PricewaterhouseCoopers och på skattesidan Ernst Forsberg. Att alltid kunna hämta in råd och kunskap är en central funktion i nätverket.
Elite Hotels Bicky Chakraborty, ägare till Elite Hotels där Mikael Kamras är ordförande, är annorlunda på många plan, men skicklig och ger tänkvärda råd. I samma styrelse sitter Amelia Adamo, Björn Nordstrand, Anders Lönnqvist, Lars Ove Håkansson, Thore Olsson och Bickys dotter Caroline Chakraborty.
Norrmännen
Svein Aaser, tidigare vd i den norska banken DnB Nor har Kamras haft tät kontakt med i många år. Olav Hytte, bankens styrelseordförande, och dess vd Rune Bjerke, ingår också i nätverket liksom Anders Jonsson, vd för kapitalförvaltningen i Sverige och Tom Rathke, chef för försäkrings- och kapitalfrågor i DnB Nor.
Övriga styrelser
Som ordförande i Temaplan Asset Management (TAM) har han lärt känna vd Andreas Philipson, som utan att vara lika namnkunnig som många andra i nätverket är en person som Mikael Kamras känner varmt för. Bolagets nätverk har gett inblick och bra information i fastighetsbranschen och möjlighet att göra ett antal mindre fastighetsaffärer.
Finansvärlden
Lars Holm, som förvaltar SEB:s pensionsstiftelser, och Peter Thelin på Brummer & Partner, har lång erfarenhet och är två personer som Kamras ofta pratar med för att stämma av vad som händer i den finansiella världen. Lars Holm är också, liksom Roger Johansson på Skandia Liv, Erling Gustafsson, vd på Sjätte AP-fonden, och Mats Andersson, vd på Fjärde AP-fonden, del av nätverket som tunga investerare i Scope. Thore Ohlsson, tidigare vd i Aritmos, var styrelsekollega på Puma och ger goda råd på en nästan daglig basis. Jochen Zeitz, vd på Puma, anställdes av Mikael Kamras, liksom Tomas Billing, då på Proventus, i dag vd för Nordstjernan och styrelseordförande i NCC. Förre riksbankschefen Urban Bäckström och Casten Almqvist, som hyrde rum hos Scope, är personer vars synpunkter Mikael Kamras gärna lyssnar på. Det gäller även Harry Flam, Eva Redhe Ridderstad, Michael Sohlman, Lennart Låftman och Mats Qviberg, som han kallar en behövlig vitamininjektion i samhällsdebatten.
Affärsvänner
Robert Weil, Gabriel Urwitz och Joel Citron i USA var inte bara vapendragare under åren på Proventus, utan även nära vänner. En person som kom in i bilden flera år senare är Proventus nuvarande vd Daniel Sachs.
Ideella stiftelser och kultur
I styrelsen på Judiska museet träffar han Yvonne Jacobsson, museichef, Eva Bonnier, David Neuman, Monica Nagler, Morton Narrowe, Peter Wolodarski och Suzanne Kaplan. I styrelsen för Judisk Krönika träffar han Jackie Jakubowski chefredaktör, samt Georg Braun, Bernt Katina, Ernst Klein, Gerald Nagler och Susanne Urwitz. I Teskedsorden, som verkar för tolerans och mot rasism, träffar han Anneli Rogeman, vd och chefredaktör för tidningen Vi, Lars Idermark, koncernchef för KF, före detta statsrådet Jan Nygren, översten Bo Pellnäs, artisten Lill Lindfors och författaren Majgull Axelsson.
Hedersledamöter är Amos Oz, internationellt välkänd författare, Sigrid Rausing och Barbro Osher, som är Sveriges generalkonsul i San Francisco.