Bonus är bannlyst. SEB:s vd Annika Falkengren gör offentlig avbön och avstår från all bonus för 2008. Glorian tänds över hennes huvud och alla är glada över direktörernas ändrade inställning.

Men nu meddelar SEB att Annika Falkengren och de andra högsta bankcheferna som avstått från bonus i stället får påslag på sin fasta lön med upp till 25 procent i år. För Annika Falkengren innebär det som bäst 1,75 miljoner extra i fast lön 2009. Det exakta utfallet väntar SEB strategiskt med att berätta till i årsredovisningen nästa vår.

Höjningar av den fasta lönen, medan bonusarna minskar, går igen som en röd tråd i vd-ersättningarna även för 2008. Volvos vd Leif Johansson sänkte sin totala ersättning från 22,2 miljoner kronor till 15,8 miljoner kronor i fjol, men den fasta lönen ökade från 11,8 miljoner kronor till 12,3 miljoner kronor. Industrivärdens vd Anders Nyrén fick ingen bonus för 2008, men den fasta lönen höjdes till 6,1 miljoner kronor. Electrolux-vd:n Hans Stråbergs totala ersättning minskade något, men den fasta lönen var i stort sett oförändrad.

Bonushysterin var galen, men det vore idiotiskt att överge grundprincipen att ge anställda lön efter prestation. Höjda fasta löner, som kompensation för bonus, är ett steg i helt felaktig riktning. Dessutom ger det företagen ökade fasta kostnader som gör dem mindre flexibla och tåliga att stå emot nedgångar. Den fasta lönen kommer inte att sänkas i första taget nästa gång konjunkturen viker.

I värsta fall kan de höjda fasta direktörslönerna vara första stegen mot en allt hetare lönespiral där Riksbankens deflationsoro snabbare än kvickt kommer att vändas i inflation.

Bonus är ett fult ord, en misskött företeelse och ett fenomen att fortsätta betrakta med stor skepsis. Men det är en självklarhet att bonus inte ska betalas ut i kristid. Att ge kraftiga löneökningar för 2008 och 2009, när krisen är som värst, visar att företagen inte har förstått innebörden att minska ersättningen när prestationen uteblir.

Nu riskerar vi att hamna i en situation där vd:arna fortsätter att få överdrivna ersättningar och samtidigt hyllas för att avstå bonus. Som att göra något dumt och sedan släta över det med en präktig aftonbön. De som predikade högst mot bonusarna har skäl att känna sig lurade.