TRÄNGD. När journalisterna pressade Anders Borg om lönehöjningen i SEB ansåg han att den var oförenlig med bankgarantiprogrammet. SEB:s ordförande Marcus Wallenberg trodde att han fått finansministerns välsignelser. Foto: Scanpix

Tisdagen den 10 mars vaknade SEB:s ordförande Marcus Wallenberg utan att ha någon aning om den mardröm han strax skulle kastas in i. På bolagsstämman föregående vecka hade han fått mandat att ersätta Annika Falkengrens bonus med högre fast lön. Finansminister Anders Borg hade gett Marcus Wallenberg ett tidsfönster att lägga om ersättningssystemet från rörlig till fast lön. Styrelsen hade hållit tiden.

Men svenska folket tålde inte beslutet. Statsminister Fredrik Reinfeldt och oppositionsledaren Mona Sahlin kallade löne­ökningen ”provocerande”. Bankstödsnämndens chef Daniel Barr slog fast att löne­höjningen portade SEB från bankstöds­programmet.

Marcus Wallenberg kände sig lurad. Enligt uppgörelsen med Anders Borg hade han tid fram till den 9 februari att besluta om höjd, fast lön. Styrelsen hade hållit tiden.
”Det är redan överspelat”, säger SEB:s ­informationsdirektör Odd Eiken som inte närmare vill kommentera regeringens brott mot överenskommelsen.

Men VA:s källor beskriver ett allvarligt svek. Marcus Wallenberg hade flera kontakter med Anders Borg och finansmarknadsminister Mats Odell efter att det första bankgarantiprogrammet tillkom i oktober. Utkastet till programmet, som ger anslutna banker en garanti för ny upplåning, krävde att banker som mottar stöd från staten också ingår avtal om att begränsa ersättningar till ledande befattningshavare.
SEB ville inte ansluta sig till garantin förrän villkoren formulerats tydligare. Redan innan garantiprogrammet kom på tal hade Marcus Wallenberg inlett en ändring av ledningslönerna på SEB.

Efter det senaste årets diskussioner om bonussystem i styrelsen för The Institute of International Finance, insåg Marcus Wallenberg att aktieägarna satt med för stora risker. Han planerade att byta ut alla kortsiktiga bonusar mot långsiktiga program och fasta löner, vilket han förklarade för Anders Borg.

Annika Falkengren hade en fast lön på 7 miljoner kronor, med chans till maximal bonus på 6 miljoner kronor, totalt 13 miljoner kronor. Den rörliga lönen skulle variera så att bonusen blev minst 2 miljoner kronor i genomsnitt per år. Därför valde styrelsen att höja Annika Falkengrens lön till 9 miljoner kronor när bonusen slopades, en matematik som finansministern godkände under samtal där Marcus Wallenberg också förklarade att den rörliga lönen motsvarade en slags grundlön i SEB.

Finansministern noterade att Annika Falkengren skulle ha tjänat mindre än vd:arna i de tre andra svenska storbankerna om hennes fasta lön inte höjdes. Men snart sprack samförståndet. Bankerna var tröga med att gå med i garantiprogrammet. Regeringen påstod att det drabbade lånekunderna.
”Ring och fråga din bank om miljonbonusar är viktigare än lägre boränta”, upp­manade finansminister Anders Borg svenskarna den 31 oktober.

Bankerna var upprörda över regeringens populärretorik. Bankcheferna kallade finansministern till ett möte där de förklarade att anslutningen till garantiprogrammet inte hade något att göra med boräntorna. Enbart Swedbank upplevde ett likviditetsproblem. SEB, Nordea och Handelsbanken hävdade att kapitalinjektioner var det enda som kunde sänka låneräntorna och få upp kreditgivningen.

Regeringen gick hem för att snickra på ett nytt kapitalinjektionsprogram, som presenterades av finansminister Anders Borg och finansmarknadsminister Mats Odell på en presskonferens den 3 februari. Anslutning till programmet villkorades av ett stopp för bonusar och en lönefrysning per den 9 februari 2009 när förslaget infördes.
”Ministrarna sa att det fanns ett fönster mellan oktober och februari att anpassa sig till en ny tid”, säger VA:s källa.

Men fönstret stängdes, utan att Marcus Wallenberg visste det, när SVT:s ”Uppdrag Granskning” den 4 mars avslöjade att regeringen ökat möjligheterna till rörliga löner i statliga bolag. Tredje AP-fondens gratifikation på en halv miljon kronor till vd Kerstin Hessius, samtidigt som fonden gjorde en förlust på 45 miljarder kronor, blev en spjutspets mot Anders Borg.
Finansministern svettades under ankla­gelserna att gå direktörernas ärenden.

Kritiken mot Anders Borg kulminerade två dagar efter programmet, samtidigt som SEB öppnade bolagsstämman på Cirkus i Stockholm eftermiddagen den 6 mars. Carina Lundberg Markow, ägaransvarig på Folksam, tog mikrofonen och påpekade att slopade bonusar skulle leda till högre fasta löner.

Marcus Wallenberg ställde sig upp och bekräftade det, utan att nämna några summor. Det exakta lönebeslutet skulle fattas av styrelsen när stämman godkänt principerna. Stämman klubbade så att vd skulle ha enbart fast lön, med verkan från den 9 februari.

De institutionella ägarna visste redan på stämman att Annika Falkengren skulle få 2 miljoner kronor högre fast lön. Ersättningskommittén med Marcus Wallenberg, Penny Hughes och tidigare Volvo-chefen Tuve ­Johannesson hade veckan innan förankrat lönebeslutet och försäkrat att det var helt i linje med de statliga programmen. Kraven per den 9 februari var uppfyllda, med andan från den 20 oktober.

Anders Borg kände sig trängd. När journalisterna fick vittring på SEB såg han sin chans att blidka opinionen. Tillsammans med bankstödsnämnden och Riksgälden förklarade han att Annika Falkengrens lönehöjning var oförenlig med programmet.
”När Anders Borg inte längre stod upp för överenskommelsen att höja lönen så föll den sakliga grunden för förslaget”, säger VA:s källa.

SEB hade fått kritik för lönehöjningen, även om finansministern stått vid sitt ord. Men nu framstod bankens agerande inte bara som tondövt utan även som korkat. Banken hade inget annat val än att dra tillbaka lönehöjningen för Annika Falkengren.

Folkstormen har mojnat. Anders Borg har fortsatt att plocka retoriska poänger genom att införa totalstopp för alla bonusar i statliga bolag. När biträdande finansminister Gunnar Lund gjorde samma sak 2003, och förbjöd bonusar till AP-fondernas chefer, blev resultatet en omedelbar höjning av de fasta lönerna. Första AP-fonden höjde lönerna med 16 procent, Tredje AP-fonden med 20 procent, Fjärde AP-fonden med mellan 5 och 10 procent och Sjunde AP-fonden med upp till 21 procent.

Nordeas bolagsstämma körde över staten och sa ja till ett långsiktigt bonusprogram för 400 nyckelpersoner och som mest kan ge 35 procent utöver fast lön. Styrelsen förklarade att cheferna skulle få högre fast lön om de inte får vara med i långsiktiga bonusprogram. Fördelen med rörliga löner, som ofta lyfts fram, är att de ger en automatisk följsamhet i goda och dåliga tider. Högre fast lön innebär däremot högre pensionsavsättningar och dyrare avgångsvederlag för företagen.

Inget tyder på att det skulle vara lättare för den nuvarande regeringen att stå emot kompenserande höjningar av den fasta lönen när den rörliga lönen stoppas. Därmed kommer det att kosta mer att slopa bonusen än att ha den kvar, precis som för fem år sedan. Samtidigt bidrar Anders Borg till att höja fasta löner, tvärtemot vad han ansåg vara okej i SEB. I det ljuset framstår hans svek mot överenskommelsen med Marcus Wallenberg som ett desperat försök att vända ett personligt, politiskt underläge i en pressad situation.
”Det är inte ett okomplicerat problem han har framför sig”, säger VA:s källa.

När facit skrivs om några år vet vi hur stor fast löneglidning som regeringen orsakat. Redan i vår kan det bli svårt för Anders Borg att se Marcus Wallenberg i ögonen, när de fasta lönerna i statens bolag börjar ticka uppåt.

Anders Borg har beretts tillfälle att kommentera uppgifterna i denna artikel men har avstått.