Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet och ordförande för Finanspolitiska rådet. Foto: Scanpix

Regeringens arbetsmarknadspolitik är utformad för en helt annan situation och när ekonomin nu viker och den konjunkturella arbetslösheten stiger tvingas regeringen att improvisera fram nya åtgärder. Regeringen riskerar nu att satsa för lite på arbetsmarknadsutbildningar och det finns en risk för att de aktiveringsinsatser som görs inom ramen för olika garantier i praktiken inte är särskilt aktiva eller meningsfulla.

Det sade Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet och ordförande för Finanspolitiska rådet, vid ett seminarium på fredagen.

"Det är först nu som alliansregeringens arbetsmarknadspolitik prövas på allvar. Problemen med den är att den utformades för en helt annan situation - högkonjunktur med kvarvarande arbetslöshet. Nu ska politiken möta helt andra problem - en snabb ökning av den konjunkturella arbetslösheten. Precis som i början av 1990-talet improviserar man då fram åtgärder", sade han.

En risk som Lars Calmfors ser med regeringens arbetsmarknadspolitik är att det i praktiken är ganska lite aktiva insatser i jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för unga.

Finanspolitiska rådet har tillsammans med Arbetsförmedlingen försökt skaffa sig en bild av vad människor i garantierna gör och resultatet visar att de är "väldigt låga andelar" som i praktiken fått ta del av de aktiva insatserna.

"Det är väldigt få som får del av de här förstärkta insatserna. Det är en väldigt stor risk att många aktiviteter i jobb- och utvecklingsgarantin inte kommer att vara så meningsfulla", sade Lars Calmfors.

Han tillade att det är rimligt att inrikta insatserna på dem som står längst från arbetsmarknaden, men att ett problem är att det krävs en viss tid i garantin för att få ta del av de aktiva insatserna.

"Det är naturligtvis slöseri att inte sätta in insatserna tidigare", sade Lars Calmfors och tillade att det vore bra om "problemfall" kunde identifieras tidigare så att insatserna snabbt kan nå de som verkligen behöver dem.

En annan risk i regeringens politik är att arbetsmarknadsutbildningarna dragits ned för mycket.

"Vi ska inte tillbaka till de extrema nivåerna vi hade i början på 90-talet, men jag kan inte komma fram till någon annan synpunkt än att det har dragits ned alldeles för mycket på arbetsmarknadspolitiken", sade han.

Visserligen avskräcker erfarenheterna från den kraftigt utökade arbetsmarknadsutbildningen i början av 1990-talet, men förutsättningarna är i dag mycket bättre, enligt Lars Calmfors. Bland annat genom att utbildningarna inte längre används för kvalificering för a-kassa och att volymerna nu är avsevärt lägre till att börja med.

Exempel på hur regeringen nu "improviserar" fram förändringar av politiken är enligt Lars Calmfors satsningarna på utökad coachningsverksamhet och de regionala varselsamordnarna.

"Vad är regionala varselsamordnare för någonting? Det är inte uppenbart för mig hur genomtänkt det är", sade han.

Han sade även att det finns anledning att fundera över om intensifierad coachning hjälper särskilt mycket i en situation med hög konjunkturell arbetslöshet där det inte finns så många arbeten att söka.

"Man kan ställa sig frågan om man inte slösar bort en del resurser på den här intensifierade coachningen. Det finns en risk att man hamnar i aktiviteter utan så mycket meningsfullt innehåll", sade Lars Calmfors.

Direkt