"In a tornado, even a turkey can fly"

Det är många som omfamnar och hyllar svenska samhällsentreprenörer just nu och varje vecka startar nya initiativ som alla har målet att stötta nya entreprenörer i startskedet. Men det finns många skäl som talar för eftertanke och för att pengarna kan vara bättre satsade någon annanstans, skriver VAs hållbarhetsredaktör.

Det finns de som retar sig på att jag inte omfamnar alla dessa självutnämnda sociala entreprenörer som plötsligt tagit plats i rampljuset och tycker att alla som ha mod att formulera en affärsidé är värda att hyllas.

Jag erkänner att det bor en språkpolis i mig men det är trots det inte min uppfattning att det från början amerikanska begreppet social entrepreneur felöversatts till social entreprenör istället för samhällsentreprenör, som är grunden till min reserverade hållning.

Nej, orsaken är att jag så ofta fått intrycket att många av dessa entreprenörers kunskaper i socialiserande verkat vara större än deras kunskaper om hur man får ett företag lönsamt. Jag har dock inget emot att umgås med dem, just på grund av denna förmåga.

Samma förmåga är förmodligen det som gjort att "social entreprenör" associeras med något positivt. Som med så många andra positiva fenomen är det något som allt företag och organisationer fler vill förknippas med och det går bokstavligen inte vecka utan att jag nås av nya mejl, nya samtal, nya inbjudningar till pressträffar där ännu ett initiativ för att stödja dessa entreprenörer presenteras.

Förutom det övergripande syftet har det slagit mig att många av initiativen också valt samma ord när de ska beskriva vad de hoppas åstadkomma. Lika talande som de ord man använder är också de ord man inte använder. Sålunda är det mycket "stödja", "stötta" och "ge möjlighet att utveckla idén" men mindre av "tjäna", "bevisa" eller "undersöka marknadens behov".

I en tid när samhället står inför många och svåra utmaningar har flera samhällsentreprenörer (som alltså är den korrekta termen) blivit det enkla och trendiga svaret på hur utvecklingen ska vändas. Om 2011 var året alla skulle hålla igång en surdeg är 2012 på väg att bli året när man ska hålla igång en samhällsentreprenör.

Slutsatsen är därför att samtidigt som det talas om en ny typ av företagare verkar man ändå betrakta dem som en ny grupp av bidragstagare, en grupp sköra konstnärssjälar som genom ska ges en säker försörjning för att under ett år eller två kunna leka sig fram till förändringar i samhället.

Vad som kan låta som en klok och lovvärd satsning i teorin är dock betydligt mera komplicerat i verkligheten.

För det första är inte samhällsentreprenörernas tankar svaret på alla frågor. Att någon har en innovativ ny idé om hur barn kan utbildas om sina rättigheter är bra, men det innebär inte automatiskt att vuxna respekterar de rättigheterna och eliminerar inte de missförhållanden som får barn att må dåligt.

Lösningen är snarare att tillföra existerande aktörer mer resurser, nya arbetssätt och nya idéer. Därför skulle satsningar på samhällsintraprenörer, anställda som redan känner till hur systemen fungerar och försöker förändra dem inifrån, göra större nytta än att satsa på personer som först måste lära sig förstå systemet.

För det andra är inte behovet av samhällsentreprenörer lika stort på alla områden. I Sverige är behovet av samhällsentreprenörer som har idéer för hur fler unga kan få arbete mycket större än de som vill erbjuda mikrofinansiering. Lika viktigt som att samhällsentreprenören kan presentera en teori om hur man kan lösa problem (eng. theory of change) är det att de som vill stötta dem har gjort sin egen hemläxa och bestämt sig för ett område som de vill se förändring inom. En förebild är Sidas stöd till SE Forums program för att driva fram entreprenörer som kan adressera fattigdomsfrågan i utvecklingsländer då det ligger helt i linje med Sidas målsättning.

För det tredje är det viktigt att inte eliminera det viktiga elementet av risk för misslyckande hos samhällsentreprenörer. Ekonomiska bidrag som minskar risken, exempelvis genom bidrag eller lön under perioder, eliminerar samtidigt den oro för att misslyckas som driver såväl säljarbetet som innovationsförmåga hos alla framgångsrika entreprenörer. Att som Tillväxtverket avsätta 700 000 kr för att finansiera biljetter till SOCAP Europe-konferensen är fullständigt bortkastade pengar som ingen annan än den amerikanska arrangören tjänar på. Ett klokare sätt hade varit att se inträdesavgiften som något som skiljer agnarna från vetet. De riktigt drivna entreprenörerna hade antingen hittat sätt att finansiera biljetten eller varit så intressanta att de fått fribiljetter från SOCAP som är måna om att publiken har rätt blandning . Det är sannolikare att samhällets problem kommer lösas av de som är hungriga, snarare än av de som låter sig matas.

Min främsta invändning mot det sätt som så många aktörer idag oreserverat hyllar och finansierar dessa nya entreprenörer är dock att satsningarna riskerar ske på bekostnad av satsningar på de som redan lyckats. De som haft uppfinningsrikedom och uthållighet att bevisa att deras teori om hur problemen kan lösas faktiskt fungerar, är i behov av stödstrukturer och kapital för att kunna skala upp och sprida lösningen till ännu fler.

Tyvärr upplever många av dem att de hamnat i skuggan av när satsningarna främst riktas mot nykomlingar som inte bevisat något. Den absurda situationen kan liknas vid en investerare som tackar nej till att investera i Spotifys fortsatta expansion för att istället välja en entreprenör som har en idé om att hyra ut musik på nätet men som inte känner till musikbranschen. Det är hos de som redan bevisat sig som Tillväxtverkets pengar skulle gjort nytta.

Dagens oreflekterade satsningar på att stimulera fler nya samhällsentreprenörer har tydliga liknelser med it-bubblan, uppfylld som den var med luftiga ord om nya affärsmodeller som kan revolutionera samhället. Trots att jag då jobbade på Icon Medialab förstod jag inte alltid den nya ekonomins logik och på ett möte år 2000 blottade jag min okunskap inför en amerikansk vän när jag frågade hur det egentligen kunde komma sig att även de mest mediokra affärsidéer fick pengar. Hans svar skulle lika väl kunna gälla hypen för samhällsentreprenörer idag. In a tornado, even a turkey can fly.

Läs vår systertidning CSR i Praktikens temanummer om stödstrukturer för samhällsentreprenörer!

 

Följ Per Grankvists blogg http://blogg.va.se/pergrankvist/, via Twitter http://www.twitter.com/pergrankvist
eller på Facebook http://www.facebook.com/grankvistper

Kommentarer


1 Kommentar Visa kommentarsfält
  • Sebastian Stjern 2012-04-27 11:48:00

    Det finns alltid en risk att de sociala entreprenörerna "kramas ihjäl" av stödstrukturerna för socialt entreprenörskap. Därför måste vi hela tiden, som Per skriver, fokusera på att hjälpa till att skapa ekonomiskt hållbara sociala entreprenörer. Läs mer på http://sebastian.nyaaffarer.se/ekonomisk-hallbarhet-maste-komma-forst/ Sebastian Stjern, projektledare på CSES, Sveriges första inkubator för socialt entreprenörskap, och styrelsesuppleant i SE Forum

e

Registrera dig nu

Här kan du registrera dig för vårt nyhetsbrev

Kalendarium

Senaste VA

VA Hållbarhet