Myt nr 2: Det krävs stora volymer för att få lönsamhet

Uddevalla torsdag kl 15.44

Det tar åtta minuter för Mia Granberg att montera hjulupphängningen på bottenplattan till den rödlackerade Volvobilen. Sedan byter hon station och övergår till att skruva fast motorns bränsle-insprutningsslangar i åtta minuter. När skiftet är slut och ringsignalen ljuder i Pininfarinas fabrikshall har 52 glänsande Volvo C70 rullats ut från produktionslinan och parkerats på en lång rad. Egentligen har Pininfarinas Uddevalla¬fabrik kapacitet att producera hundra bilar om dagen, men i spåren av den ekonomiska krisen har takten sjunkit till det halva.

Pininfarina designar och producerar bilar åt flera stora europeiska bilmärken. Sedan år 2000 är man genom det Volvo-samägda bolaget Pininfarina Sverige ensam tillverkare i världen av Volvos lyxmodell C70 som körs ut på containerfartyg och exporteras till hela världen. Med sin lilla arbetsstyrka och låga volym är Uddevallafabriken en udda fågel bland världens bilfabriker där allt under en årsproduktion på 100 000 bilar faller under kostnadskraven.

”Det går att få lönsamhet i att bygga små volymer, men det gäller att vara hårt nischad och högeffektiv. Räknat i nedlagda arbetstimmar per bil ligger vi väl i nivå med konkurrerande enheter på andra håll i världen”, säger Björn Fredholm, kvalitetschef på Pininfarina Sverige.

Det är gott om utrymme i fabrikshallarna. Men så är också lokalerna dimensionerade för en helt annan kapacitet. Fram till 1986 huserade Uddevallavarvet här. Under det höga ramverkets tak svetsades dåtidens största fraktbåtar samman innan varvskrisen slutgiltigt slog undan benen. 2 300 anställda blev utan jobb. För att lindra krisen lanserade staten ett massivt räddningsprogram, Uddevallapaketet, där Volvo gavs 1,8 miljarder i investeringsstöd och 200 miljoner i lokaliseringsstöd samtidigt som man övertog varvets tomt för 1 krona.  

Men 1992 slog den ekonomiska verkligheten till igen med full kraft. Volvo stängde Uddevallafabriken men som om detta inte vore nog lade Försvarsmakten ner kommunens andra stora arbetsgivare, Bohusläns regemente I 17.

”På tre år försvann 20 procent av alla jobb i Uddevalla. Men sedan dess har vi tagit tillbaka 4 000 arbetstillfällen och i dag har vi 24 000 arbetstillfällen i en kommun med 51 000 invånare”, säger Owe Westberg, näringslivschef på Uddevalla kommun.

Uddevallas näringsliv är på många sätt totalt annorlunda i dag jämfört med för tjugo år sedan. Från att ha varit en bruksort helt beroende av en stor arbetsgivare har man förvandlats till en småföretagarkommun med ett diversifierat näringsliv. Tillsammans med kollegerna på näringslivsenheten arbetar Owe Westberg och hans kolleger med att utveckla och stötta det befintliga näringslivet så att det ska expandera och nyanställa. Den viktigaste slutsatsen från nittiotalskrisen är nämligen att det inte går att förlita sig på statliga omlokaliseringar eller subventionerade nyetableringar. De nya jobben måste växa fram ur det befintliga näringslivet.

”Uddevalla har lyckats behålla en hel del specialkunskap inom marin teknik och fordonsproduktion. Men jag tror inte att vi kommer att kunna behålla kunskapen inom fordonsteknik om produktionen läggs ned.”

Uddevallas sysselsättningssiffror är typiska för en mellansvensk svensk kommun. Den största arbetsgivaren är kommunen med 4 300 anställda. På andra plats kommer Pininfarina med 700 anställda. Men den bransch som vuxit mest de senaste tjugo åren är inte tjänstesektorn utan detaljhandeln. 1 800 personer arbetar inom handeln, varav den största andelen i det nybyggda köpcentrumet Torp norr om staden. Den gamla varvs- och industristaden är i dag en handelsstad dit invånarna i grannkommunerna reser för att handla