Inte bara för storsjukhusen

För tre år sedan small det till. Den första av entreprenören Christer Fåhraeus skapelser, medicinteknikbolaget Cellavision, vände till vinst.

Det visade sig vara mer än bara en lyckoträff. I takt med en allt stabilare resultatutveckling har även aktiekursen rakat i höjden. Särskilt sedan bolaget började prata om att under våren byta lista från First North till Nasdaq OMX Small Cap.

Men aktien, som enligt VA:s beräkning värderas till p/e 10 på årets vinst, är fortfarande billig både i ett branschperspektiv och med tanke på den expansion som bolaget har framför sig.

Det tog 13 år att vända förlusttrenden.

Att det tar tid att etablera nya produkter är väl känt och självklart ytterst kännbart i ett bolag av Cellavisions storlek.

Själva idén bakom affärerna är ett instrument med tillhörande mjukvara som gör livet på laboratoriet lite lättare genom att automatisera rutinanalys av blod och andra kroppsvätskor. Cellavisions instrument kommer till användning när den första screeningen av blodprover visat vilka som inte är normala. Den främsta konkurrenten är den manuella analys som fortfarande dominerar på labben men som börjar bli en trång sektor i takt med att de yngre biomedicinska analytikerna hellre vill ägna sig åt forskning.

Över 500 instrument har sålts till sjukhus över hela världen som vill få ned sina personalkostnader och förhoppningsvis få bättre kvalitet på sina analyser. Tidigare har målgruppen främst varit de stora sjukhusen, men genom sommarens lansering av nya DM1200 kan nu även de medelstora sjukhuslaboratorierna börja trilla in i orderboken. Medan de gamla instrumenten, DM8 och DM96, kostat mellan 1 och 1,2 miljoner kronor går DM1200 loss på cirka 800 000 kronor.

Försäljningen sker främst via ett av världens två ledande företag inom blodanalys, japanska Sysmex, även om viss försäljning görs genom de egna dotterbolagen i USA, Kanada, Japan samt i Norden. När Cellavision nyligen slöt ett distributionsavtal med den andra stora aktören på området, amerikanska Beckman Coulter, väntas andelen egen försäljning minska. De åtta anställda i USA kommer nu i huvudsak stödja de två distributörerna. Distributörsmodellen kostar på men ger samtidigt en helt annan åtkomst till kundernas budgetar.

Den befintliga kostnadskostymen känns relativt stabil. De fasta kostnaderna kan klara ytterligare expansion och de rörliga har successivt rört sig nedåt. Bland annat har produktionen av instrumenten flyttats från Schweiz till Kitron i Karlskoga, något som bidragit till att öka bruttomarginalen från 50 till de cirka 70 procent Cellavision redovisade i sin senaste rapport. En ökad andel mjukvara har också haft en stor inverkan och fortsättar att ha det i takt med att den andelen ökar.

Även om Cellavision liksom andra medicinteknikbolag kommit till den smärtsamma insikten att de inte längre är opåverkade av lågkonjunkturer har bolaget klarat sig relativt väl 2009 med en väntad försäljningstillväxt på 15 procent.

När den nya billigare modellen nu har möjlighet att ingå i sjukhusbudgetarna och under våren får ett godkännande från det amerikanska läkemedelsverket bör det ge bra tryck i tillväxtkurvan.

Även om det är i västvärlden som behovet att minska personalkostnaderna är störst justnu finns en stor potential på de asiatiska marknaderna så småningom.

Det är läge att kliva på nu medan Cellavision ännu befinner sig i sin linda.