En grönare och tamare kapitalism

Den österrikiske ekonomen Joseph Schumpeter är känd för sin teori om ’kreativ förstörelse’ – hur ny teknik bryter fram, krossar det gamla samtidigt som den bygger nytt. Inspirerad av den ryske ekonomen Nikolaj Kondratjev (avrättad i Gulag) byggde Schumpeter en episk syn på kapitalismens historiska utveckling i ’långa vågor’. Stora tekniska genombrott driver dynamiska tillväxtfaser – som bryts av övermod och spruckna bubblor, krig eller dålig politik.

Schumpeters vision av kapitalismen som bullrande, byggande och förstörande ligger långt från den traditionella teorins blodfattiga bild av en ekonomi av rationella agenter som söker nya jämvikter. Men i synnerhet under kristider finner den nya konvertiter.

Hur dessa långa vågor ska dateras och mätas är dock inte lätt att avgöra. Här visas ett våghalsigt stiliserat exempel, enligt vilket ångmaskinen, järnvägen, förbränningsmotorn och elmotorn utgjort de drivande teknologierna bakom tidigare uppsving. Uppgångarna har brutits av storkrig, börskrascher och stagflationsperioder.

Den senaste uppgången drevs av IT-revolutionen, av avregleringar och globalisering. Mycket talar för att denna långa våg nu böjer ned, i alla fall för västvärlden. Avregleringarna som kickades igång av Reagan och Thatcher vänds nu i återregleringar, globaliseringen bromsar upp, risken för protektionism ökar, och den ledande amerikanska ekonomin måste gå igenom en lång period av skuldsanering.

Nedgången innebär omprövning och självrannsakelse. Företagen – i synnerhet bankerna – måste arbeta hårt på att visa sig vara goda medborgare och återvinna sitt förlorade förtroende.

Politiskt får vi se en gir till vänster. Den starka staten är tillbaka, Keynes gör comeback – och på sikt lär skatterna höjas i många länder för att hantera de växande budgetunderskotten. USA:s inflytande minskar och Kinas ökar.

Men vänstersvängen betyder inte alls att vänsterpartier nödvändigtvis blir vinnare: kursändringen sker också inom högerpartier och bland liberaler. I EU-valet höll den europeiska högern ställningarna. Barack Obama är ingen socialist, och Anders Borg har som bekant kallats den bäste finansminister socialdemokraterna kan tänka sig.

Till skillnad från 1930-talet finns inga alternativ till marknadsekonomin. Kommunismen har kollapsat och ingen (utom Kim Jong-Il) vill ha den tillbaka. Så även om kapitalismen har skapat krisen, är det kapitalistiska systemet självt inte i kris.

Däremot ter sig den typ av tillväxt som dominerat sedan industrialismen allt mer ohållbar. Klimatforskarna varnar för global uppvärmning om vi fortsätter att elda med fossila bränslen. Den internationella energimyndigheten IEA säger att dagens energitrender är ’alltmer ohållbara’. Ekosystemen hotas, när jordens befolkning ökar och standarden för de fattiga miljarderna stiger i snabb takt.

Tidigare har människan förmått möta domedagsprofetiorna med ny teknik. Förhoppningsvis kan det ske även denna gång. Under krisen kan grunden läggas för en ny teknisk revolution – som kan driva nästa uppgång.

Olja och kol bör på sikt gradvis fasas ut och ersättas av förnybar energi och kärnkraft. Teknik utvecklas för att avskilja koldioxid från industrins anläggningar och pumpa tillbaka den ned i marken. Transportsystemen kan övergå till fossilfri el. Byggande och boende kan ske enormt mycket energisnålare än i dag. Återskogning kan ske i stor skala.

Detta förutsätter ekonomiska styrmedel. Köpenhamnsmötet i höst lär inte nå några avgörande, konkreta beslut. Men det blir ändå avstamp för hoplänkning av regionala system för avgifter på utsläpp av koldioxid.

Priset på olja kommer att stiga. Relativprisförskjutningarna driver i sin tur fram enorma investeringar. IEA talar om tiotals biljoner dollar under de kommande åren – en omindustrialisering av världens produktionsapparat, bort från de fossila bränslena.

Många företag förbereder sig nu inför omställningen. Förutseende företagsledare räknar med att oljan blir dyrare, och att politiska ingrepp kommer mot koldioxidutsläppen. Redan nu är de på väg ur startblocken, genom att utbilda sin organisation och genom egna planer för energieff ektivisering.

Min slutsats blir att ”clean-tech” i vid mening kommer att bli drivkraften bakom nästa ”långa våg” i kapitalismens utveckling. Det blir en grönare kapitalism än den vi varit vana vid, och det blir också en ”tamare” och mer politiskt styrd kapitalism än den vildvuxna finansmarknadskapitalism som dominerat de senaste decennierna.

Några kan beklaga detta. Men de kloka gillar läget och kavlar upp ärmarna.