Kraftlöst i krisens spår

Kreditkraschen som under den värsta krisen i höstas och vintras nästan helt ströp tillgången på lånat kapital slog hårt mot alternativ energi, eftersom projekt som vindkraftsparker och större solkraftverk kräver stora initiala investeringar som oftast är lånefinansierade.

Sjunkande olje- och gaspriser har också gjort att intresset för nya, alternativa energikällor svalnat. Oljepriset rasade med 75 procent till som lägst 35 dollar fatet.

Sedan dess har dock återhämtningen kommit nästan lika snabbt och oljeprisat har nu rusat 85 procent från botten till omkring 65 dollar fatet. Och då är vi raskt tillbaka där alternativen blir intressanta igen.
”Om oljepriset håller sig kvar kring 70 till 100 dollar fatet de kommande fem åren kommer det verkligen att driva på utvecklingen av elbilar”, menade till exempel ABB:s vd Joe Hogan i en intervju med Veckans Affärer häromveckan.

Lågkonjunkturen innebär dessutom lägre energiefterfrågan, inte minst från industrin som till stora delar går på halvfart. I USA producerades det 1 procent mindre elektricitet under 2008 jämfört med 2007. Det mesta talar för att den trenden har fortsatt in i 2009.

De förnyelsebara energikällorna upplever också ett reellt hot från såväl kärnkraftens pånyttfödelse som ny, renare kolenergi­teknik som fortfarande i många fall visar sig billigare än åtminstone solenergin.
Samtidigt kommer de omfattande statliga stimulanspaketen som till stora delar fokuserar på investeringar i förnyelsebar energi.

Mest pressad av alternativen just nu är solenergisektorn. Norska Renewable Energy Corporation, REC, världens största solenergikoncern, har drabbats hårt av både interna problem och lågkonjunkturen det senaste året.

I fjol investerade bolaget rekordhöga 10 miljarder norska kronor i nya produktionsanläggningar i såväl Norge som USA och i planerna finns byggandet av världens största solcellsfabrik i Singapore för 13 miljarder. Men förseningar och stora kostnadsöverskridanden har präglat hela investeringssatsningen.

Det gjorde också att vd Erik Thorsen fick sparken för två månader sedan och ersattes av Ole Enger, tidigare vd i REC:s stor­ägare Orklas svenska dotterbolag Sapa.

Nyligen presenterade bolaget en fullt garanterad nyemission på fyra miljarder norska kronor tillsammans med ett obligationslån på tre till fem miljarder. Det stillade en stor del av marknadens oro för REC:s finanser.

Men för solenergimarknaden ser det fortsatt mörkt ut, åtminstone på kort sikt. Till stor del på grund av mycket frikostiga subventioner av solenergi, först i Tyskland och sedan i Spanien fick vi en europeisk solbubbla som definitivt sprack i höstas. Då drog Spanien plötsligt ner subventionerna till solenergin.

Nu står förhoppningarna till den amerikanska solenergimarknaden. Barack Obamas gröna intentioner till trots är det nog där­emot för mycket att hoppas på subventioner för solenergin i USA av samma dimensioner som vi de senaste åren sett i Europa som i många fall subventionerade över 100 procent av installationskostnaden. I USA hamnar subventionerna snarare kring 30–50 procent.

Den senaste tiden har också stora lager av komponenter byggts upp i krisens spår vilket har pressat priserna och tvingat solcellstillverkarna att dra ner produktionen. I april meddelade REC att man drar ned produk­tionen av solceller och moduler med hela 50 procent under det andra kvartalet.
Under första kvartalet föll priserna på solceller och solpaneler med uppemot 30 procent jämfört med fjolårets genomsnitt.

På lite sikt ser det därför lite bättre ut för solenergin. Eftersom det är den initiala investeringskostnaden som till största delen styr totalkostnaden för solenergiel har därmed också solenergin snabbt blivit betydligt mer konkurrenskraftig i relation till mer traditionella energislag.

Enligt REC närmar sig därmed kostnaden för solenergin det genomsnittliga elpriset i Italien som har de högsta elpriserna i Europa. Och enligt REC-konkurrenten, tyska Q-Cells, accelererar prisfallet på solcellspaneler vilket fortsätter att göra solenergin konkurrenskraftig.

Även för vindkraftsindustrin står nu mycket av förhoppningarna till den amerikanska marknaden. I en hel del europeiska länder har vindkraften redan nått en mognadsfas och tillsammans med lågkonjunkturen som medfört minskad energiefterfrågan och därmed ett ras för såväl elpriserna som för priserna på utsläppsrätter så har vindkraftsboomen stillats betydligt.

Investmentbanken JP Morgans prognos är att den globala marknaden för nya vindkraftverk inte växer alls i år, detta efter en lång rad år med 20–30-procentig tillväxt. Kollegerna på banken HSBC räknar med att de amerikanska vindkraftsinstallationerna faller med 20 procent 2009 jämfört med i fjol. Det internationella energiorganet IEA är än mer pessimistiskt och räknar i en färsk rapport med att investeringarna i förnyelsebara energikällor som helhet kommer att rasa med hela 40 procent i år.

För vindkraftsindustrin är orsakerna flera. Dels är de stora vindkraftparksprojekten lånefinansierade och med banker och andra finansiella institutioner hårt pressade i kreditkrisen har många projekt hamnat på is och nya uteblivit. Samtidigt drar också de traditionella kraftbolagen ner på sina investeringar i lågkonjunkturen när energiefterfrågan minskar, och det är lättare att göra för vindkraftsprojekt som inte är fullt lika omfattande som mer traditionella kraftverksbyggen.

Danska Vestas dominerande position på vindkraftverksmarknaden har också börjat svaja den senaste tiden, även om vd Ditlev Engel lyckades glädja aktiemarknaden med en överraskande stark kvartalsrapport häromveckan.

Men i många av de offshoreprojekt som ändå har lanserats den senaste tiden i Europa har Vestas i fått se sig övertrumfas av konkurrenten Siemens.

Vestas känner också av en ökad prispress allt eftersom konkurrensen ökar på grund av överkapaciteten som uppstått när efterfrågan snabbt dalat.

Samtidigt lurar de asiatiska vindkraftstillverkarna i vassen vilket riskerar att permanenta prispressen i branschen. När det gäller den hägrande kinesiska marknaden tycks också utländska tillverkare som danska Vestas få det svårt att slå sig fram. De kinesiska myndigheterna ser till att gynna kinesiska vindkraftverkstillverkare i de stora upphandlingarna som drivs av de kinesiska stimulanspaketen enligt EU:s handelskammare i Kina. Inträdesbarriärerna i branschen tycks inte skyhöga.

På kort tid har kinesiska vindkrafttillverkare som Goldwind, Sinovel och Dongfang seglat upp bland världens tio största.