"Vi litar på Borg"

Gårdagens artikel om maktkampen mellan bankerna och Anders Borg har utlöst en stor debatt på VA.se. Och läsarna är kluvna. Många håller med VA:s chefredaktör Pontus Schultz om att Anders Borg gjort ett misstag närhan gett stöd till banker utan att försäkra sig om inflytande. Men passionen i försvaret för Borg är intensivt.

”Har stort förtroende för Anders Borg! Han har rätt att alla bonusar måste bort. Bankerna har tagit ut för mycket pengar och sparar aldrig pengarna i kassan”, skriver signaturen Anonym och fortsätter:
”När det blir rapportdags så går det säkert upp för Pontus att det är mycket värre än han vill tro och marknaden kommer att ha svårt klara av att sätta in de pengar som behövs. Investor sitter med massa andra bolag som säkert kommer att behöver pengar och dom har begränsade möjligheter, andra bolag har sina egna surdegar och något utländskt kapital finns det inte idag. Inga banker vill ha staten i knät, men de andra alternativen är sju resor värre. Så Pontus har ställt sig på fel sida.”

"Det finns bara en som har kurage och kunnade för att lösa det hela - Anders Borg!", skriver signaturen Pensionär.

Egenföretagaren Jacob skriver:  "Som egenföretagare, VD med tjugo anställda och en sviktande marknad, håller jag självklart igen på min egen lön. Hur få in detta i börsbolag, med bonusar byggda på "luft". Anders Borg, var tuff mot bankerna, dom tar bra betalt, utan någon större risk."

Signaturen Lejj har ett motsatt resonemang:
”Jag tycker det är bra att Pontus Schultz ställer sig mitt i korsdraget och för ett intressant resonemang som läsarna själva får ta ställning till. Att priset på risk stiger i det här läget är inte särskilt konstigt om det är en affärsmässig syn man ska ha på företagande. I ett onormalt läge som det här kan man diskutera om det är affärer som vanligt som gäller. Hur mycket samhällsansvar kan begäras av en privat bank? Vi har hamnat i den märkliga situationen att privata banker antingen misstror företagens förmåga eller vill höja sin intjäning per företag på grund av ökad risk på marknaden. Går tre av tio företag i kk tar man in en större vinst av de andra sju. Man tycker ju att när staten går in med pengar lyfter man av bankerna en del av risken vilket borde skapa en större villighet att låna ut. Bankerna är ovana vid den här typen av extrema riskbedömningar.Blir det här en recession eller en depression eller rent av en återgång till en mer normal marknad inom 1-2 år. För en finansminister måste det här vara en minst sagt knepig situation. Hur mycket ska staten ingripa i den reningsprocess som Schultz skriver om. Hittills har inte företagen friställt folk i den omfattning som kunde befaras. Vem tar ansvaret när det sker? Företagen måste för sin överlevnad friställa om de inte vill försvinna. Fokus på bankernas brist på  samhällsengagemang måste öka. Borg kan börja överlägga med oppositionen för att öka trycket på bankerna. Vad oppositionen vill vet bankerna, men företagen har inte råd att vänta två år till innan det blir en mer amerikansk lösning på problemen.”

Signaturen Yucatan håller med: ”Bra Schultz, du har helt rätt. Borg kan inte tvinga bankerna att låna ut till företag (mindre o medelstora) som inte klarar sig igenom en kreditbedömning i lågkonjunktur. Självklart vill inte bankerna dra på sig kreditförluster nu när vi går in i lågkonjunkturen, Det är ingen resursfråga utan en tydligt och klok strategisk markering. Vem får skiten när den bank som eventuellt öser ut pengar nu till företag som inte överlever den närmaste åren? Att man sedan forftarande tjafsar om bolånetagare. Alla rimligt goda kredittagare får de lånebehov de behöver till en räntekostnad som ligger på 3-4%. Vilket katastrofläge är detta?

Signaturen En som vet  instämmer: ”Tyvärr har Pontus rätt. Redan när Borg tillkännagav svenska stödet till Volvo och Saab,dagen innan svaret från amerikanska sidan kom med sitt, förstod man att det här var inga förhandlingsmänniskor, utan röstsugna politiker, som ville ge sken av action. Vänta ut SEB:s förluster i Baltikum istället för att ge dom garantier nu! Tonen skulle var en helt annan!”

Återkommande kommentatorn Ezmerlada  skriver: ”Jo, Pontus har rätt, men jag undrar om han vet varför... Vi har gigantiska amerikanska och europeiska banker som har drabbats av höga förluster. I USA har banker t o m gått omkull. Rätt mycket eget kapital har alltså försvunnit, varför bankernas gemensamma totala utlåning måste minska, eftersom varje utlånad dollar eller euro kräver en viss egen insats enligt de regelverk som bankerna lever efter.
Detta har lett till att de utländska aktörerna har dragit ner sin utlåning i perifera marknader som till exempel Sverige. Efterfrågan på krediter från de svenska bankerna har därför ökat kraftigt.
Bankerna vill gärna låna ut mer pengar, bara kunden är den rätte och man får betalt i förhållande till den risk man tar, och helst lite till. Bankerna står där alltså med en vara med begränsad tillgång samtidigt som det finns ett gigantiskt efterfrågeöverskott.
Bankerna är skyldiga att sätta ett kreditbetyg (rating) på samtliga sina kunder. Ratingen ska spegla den framtida risken hos kunden. Ju lägre betyg, desto mer eget kapital måste bankerna använda när de lånar ut pengar. Just nu, mot bakgrund av lågkonjunkturen, håller bankerna på och "ratar ner" mängder med företagskunder, varvid ännu mer eget kapital krävs för att kunna fortsätta låna ut pengar.
Även de svenska bankerna kommer att drabbas av begränsade kreditförluster. Förmodligen kommer detta endast att märkas genom att vinsterna minskar något.
Allt detta gör alltså att bankerna får ont om eget kapital. Detta har alltså endast till en begränsad del orsakats av förluster. Gissa en gång vad bankernas motmedel är? Vad skulle du göra om du drev en verksamhet och mötte ett gigantiskt efterfrågeöverskott, som de själva endast till mycket liten del kan möta?
Svaret är givet - du höjer priset så mycket du kan, för att maximera vinsten. Min gissning är att många kommer att bli överraskade av de rapporter bankerna presenterar nu den 10-12/2.

Till sist ett ord från en annan flitig kommentator på VA:se - Hans Palmstierna: ”I denna åsikts-storm av Anders-Borg-ivrare måste jag dessvärre ställa mig på redaktörens sida. Analysen är troligen korrekt. Det som även vore korrekt är om bankerna lät bli att ta emot kapital-injektioner på moralisk basis, och Anders Borg förklarade att konkurser av bolag som lever på kredit-linor är nödvändigt (men det kan vi ju drömma om). Visst kommer det bli ett stålbad, men den som inte överlever det har inget i en marknadsekonomi att göra. Precis som bankerna borde ha räknat in risken för att en annan bank går bankrutt i sina kalkyler, borde företag ha räknat in möjligheten att det blir svårt att få kredit i framtiden i sina.
Och Anders Borg må vara "on a roll" bland världens finanspolitiker, men det enda riktigt bra han har sagt är "sunda statsfinanser" för det är där framtidens vinnare kommer avgöras. Skippa sossandet om kapitalinjektioner och garantier, och gör saker ordentligt.
Vi lever i en värld som är beroende av kredit. Det behöver inte vara så. Trots att jag är så långt ifrån socialdemokraterna och dess anhängare som överhuvudtaget går tänker jag citera Göran Persson, som i ett oanat ögonblick av klarhet sade, "Vad hände med besparingar och bankbok?" Det går inte att konsumera det man inte har sparat ihop och skicka räkningen till framtiden - och ju fortare folk och företag inser det desto fortare kommer vi ur denna soppan.”