Hoppet står till Obama

Hur ser framtidens gröna affärer ut? Åsikterna gick vitt isär på seminariet ”Green Business” som
VA arrangerade tillsammans med Vattenfall, Hans Andersson Recykling och Jernhusen i förra veckan.
”Det är ingen tvekan om att nästa högkonjunktur kommer att bli grön”, sa närings­livets nye gröna profet Klas Eklund.  Han befarade dock att den pågående finanskrisen kortsiktigt kan få negativa effekter på miljöarbetet.
”Det fallande oljepriset är inte bra eftersom det hämmar övergången till förnyelsebar energi.”

Låga oljepriser minskar intresset att köra på etanol och tar bort incitamenten att göra energibesparingar. Ingen av seminariedeltagarna förslog dock högre koldioxidskatt eller ökad skatt på bensin för att motverka oljeprisnedgången. Inte heller i USA där bensinpriset på kort tid mer än halverats lär USA:s nye president Barack Obama ha modet att införa bensinskatt.

Många på seminariet hade dock stora förhoppningar om att Barack Obama ska kunna ändra USA:s politik och därmed öppna dörren för rejäla framsteg på klimatområdet, och kanske även en ny global klimatöverenskommelse i Köpenhamn i december 2009.
”Barack Obama kommer att satsa stora belopp i morgondagens förnyelsebara energi för att få fart på ekonomin och det är det enda sättet att stimulera utvecklingen av ett grönare samhälle”, sa Minna Gillberg som under sju år var rådgivare åt EU-kommissionären Margot Wallström.

Minna Gillbergs pappa är miljökämpen Björn Gillberg och nu arbetar de tillsammans med ett företag i Värmland som ska omvandla cellulosa till metanol. Anläggningen i Hagfors bygger på förgasningsteknik. Minna Gillberg anser att tekniken är långt mer effektiv än andra metoder eftersom den både kan framställas som fjärrvärme, el och drivmedel.
”Våra stora skogar i Norden har givit oss väldigt gynnsamma förutsättningar. Skandinavien skulle kunna bli ett nytt Brasilien på biomassa”, sa Minna Gillberg.

En tanke som även Hans Otterling från riskkapitalbolaget Northzone Ventures var inne på.
”Precis som IT-industrin i Kalifornien utvecklats i ett kluster av innovativa teknologiföretag, så skulle vi kunna bygga ett kluster för clean tech danska Vestas och norska Renewable Energy Resources redan är världsledande på vindkraft och solenergi.”

Solenergi var populärt bland företagshållarna. Även det klassiska storföretaget ABB ser stora affärsmöjligheter i utbyggnaden av förnyelsebar energi.
”Vindkraften ställer nya krav på elnäten. Där det blåser som mest är elnäten ofta som sämst utbyggda, och det tycker ju vi är bra”, sa ABB Sveriges vd Sten Jakobsson.

ABB har nu teknologi som klarar över­föring av mer än 5 000 megawatt el i en ledning som är 200–300 mil lång. Därmed kan floder i Himalaya eller i Kinas inland exploateras, och elenergin kan sedan transporteras ut till befolkningstäta områden i östra Kina eller södra Indien. Storskaliga lösningar med andra ord.

Förutom kraftöverföring är ABB också framstående på automation. Enligt Sten Jakobsson kan högeffektiva elmotorer minska energiförbrukningen med 80 procent jämfört med traditionella motorer.
”Den försäljning av energibesparande lösningar som ABB gjort genom åren har sparat in hela Sveriges energiförbrukning”, sa ABB-chefen stolt.

Även Kristina Persson från tankesmedjan Global Utmaning satte stort hopp till energi­besparingar.
”Enligt Energimyndigheten är det möjligt att spara 40 procent av vår energianvändning”, sa hon. Dessförinnan hade Kristina Persson dock förutspått att energianvändningen till 2050 kommer att öka med 45 procent, ”vilket kommer att kräva enormt stora tekniksprång för att klara”.

Därmed vidrördes den ödesfråga som kan omkullkasta det mesta av det miljöarbete som nu inleds, nämligen att ”business as usual” och fortsatt ekonomisk tillväxt snabbt kommer att äta upp de miljöförbättringar som görs. Om inköpet av en ny miljöbil innebär att man i stället för en bil börjar ha två bilar per hushåll, då förvärras effekten på miljön i stället för att förbättras.
”Vårt avfallsberg växer allt snabbare”, sa Annika Helker Lundström i en paus.

Hon representerar branschorganisationen Återvinningsindustrierna, en bransch som har haft ett rejält uppsving under senare år. Lågkonjunkturen och fallande råvarupriser har dock vänt utvecklingen.
”Befolkningen i världen ökar stadigt och med nuvarande konsumtionsmönster kommer världens råvaror inte att räcka”, sa hon.
”Visst är det bra om folk skaffar nya vit­varor som är mer energieffektiva, men om de gamla kylskåpen bara blir avfall är det inte hållbart.”

En stor del av sopberget tas fortfarande inte till vara. Framför allt gäller det plast av olika slag som bara eldas upp. Många kommuner bygger stora sopförbränningsstationer där man producerar fjärrvärme och ibland även el. Men om sopförbränningen utgörs av plast är det ungefär som att elda med olja, det är allt annat än miljövänligt.

Bättre vore att börja återvinna även plast.
”Återvinning av plast är det som nu har den största potentialen”, konstaterade Annika Helker Lundström. ”Men för att klara det krävs fortfarande en hel del teknisk utveckling.”

Annika Helker Lundström tycker att det snarast borde införas ett certifieringssystem i återvinningsbranschen. Det skulle kunna fungera ungefär som de gröna elcertifikaten. Bolag som använder återvunna råvaror får certifikat, medan bolag som använder nya råvaror måste köpa certifikat. Därmed skulle det skapas ett styrsystem för att öka återvinningen och minska resursförbrukningen.
”Återvinningscertifikat kan bli ett styrmedel för att få marknaden att börja återanvända naturresurser i stället för att bara förbruka mer resurser”, sa Annika Helker Lundström.

För att slå in på en grönare samhällsutveckling räcker det inte att bara minska utsläppen av växthusgaser. Koldioxidutsläppen har dock blivit den totalt dominerande frågan och därmed undviks diskussionen om de mer genomgripande samhällsförändringarna. Det handlar om hur vi ska kunna utveckla samhället utan den materiella ekonomisk tillväxt som vi hittills tagit för självklar. Och det innebär en omställning från storskaliga och ensidiga industriprocesser där ingenjörskonsten sturskt struntat i naturens sätt att fungera, till mer småskaliga processer som bättre efterliknar och förstärker naturens sätt att fungera.
”Under två tre generationer har vi byggt upp en världsbild som om vi vore oberoende av naturen. Det är ju pinsamt, ungefär lika dumt som när folk en gång i tiden hävdade att jorden är platt”, sa professor Carl Folke från Stockholm Resilience Centre.

I sitt föredrag förklarade han hur vi människor är intimt kopplade till naturens ekologiska system. I dag bor kanske hälften av världens befolkning i städer.
 ”Men för att en stad ska fungera krävs en markyta som är tusen gånger större än staden”, sa Carl Folke.

Den ständiga exploateringen gör att vi når tröskeleffekter då de biologiska systemen kraschar, som när Östersjön blir ett dött hav, som när Amazonas regnskog försvinner.
”Ta fisket exempelvis. Vi har tagit upp 90 procent av den fisk som finns i världshaven och bedrivit fisket ungefär som gruvdrift,” sa Carl Folke till VA i pausen.

Rovdriften har inneburit att ingen hänsyn tagits till naturens nödvändiga återväxt. Och även om vi nu börjar inse att naturens processer måste återskapas, så ser vi gärna naturens återhämtning som isolerade processer.

Carl Folke berättar om hummerfisket i Maine i USA. Trots en ständig ökning av fisket trodde fiskarna att deras hummerfångst var hållbar eftersom återväxten av hummer inte minskade. Vad som skett var i själva verket att miljöpåverkan från annat håll har lett till att humrarnas naturliga fiender dött ut. Därför växte hummerbestånden och hummerfiskarna i Maine kunde år efter år öka sitt fiske.

Men den monokultur som uppstått var allt annat än hållbar. Deras grannar söderut, hummerfiskarna i Cape Cod, upptäckte snart att smittsamma sjukdomar spridit sig bland humrarna och att fisket minskat med 70 procent. I Maine befarar man nu att hummer­fisket där också ska drabbas.

Exemplet visar att naturen bygger på mångfald och många konkurrerande system”, sa Carl Folke och avfärdade mycket av den teknikoptimism som präglar dagens klimatdebatt.
”I dag handlar mycket om att skruva lite på knapparna, men för att få en hållbar utveckling måste vi börja förvalta vår planet. Det gör vi knappast om vi ständigt förbrukar mer resurser utan att ge naturen en chans till återhämtning.”