280 miljarder fattigare

Sven. Svensson  20:48, 26 december 2008  Anmäl

BRA ! ppt ! DIN ANALYS ÄR KLOCKREN ! BRANDSKATTNINGEN ÄR OSKÄLIG ! FONDINDUSTRIN BORDE SANERAS EKONOMISKT !

Inte slutat spara, bara flyttat!  06:49, 23 december 2008  Anmäl

Jag flyttade mina pengar från Swedbanks e-sparkonto som numera ligger på 1,35% i ränta.
Idag har jag istället 5,7% ränta hos Bluestep, jag antar att denna flytt också har avspeglat sig i statistiken så som "minskat sparande".

Skuldfri  05:09, 23 december 2008  Anmäl

Folk har väl tröttnat på att låna ut sina pengar till bankerna för "skit och ingenting", d.v.s. sparräntan är alldeles för låg tack vare de massiva attackerna på boräntorna, både från Riksbanken och Regeringen. Har själv tröttnat på den låga ersättningen och har hellre mina besparingar räntefritt och riskfritt i bankfacket.

Nisse  23:09, 22 december 2008  Anmäl

Lån premieras/favoriseras i lite för stor utsträck Tycker att lån premieras/favoriseras i lite för stor utsträckning....krav från regeringen på låga låne-räntor....skatteavdrag på låne-räntorna. Detta gör att priserna drivs uppåt, då den enkla lösningen för att kunna köpa är att låna inte först spara. Vaför inte ta bort/reducera skatten på aktie-,fond-, kapital-vinster för att höja statusen på att spara ?

ppt  23:01, 22 december 2008  Anmäl

De 100 mdr sek du talar om är sedlar+mynt+riksgäld - de saknar relevans i sammanhanget - Fonderna behöver kanppast råna dig på cash när du självmant skriver på kontrakt på att lagligen bli rånad:

Per fondbolagens förening har Svenskarna, sorry h a d e, 1572 mdr sek i fondsparande i dec 07. Fondbolagens avgifter är ca 1.5%. Då fonderna existerar för att ta stora risker med spararens pengar till förvaltarens gagn och ofta för att avlasta mindre attraktiva instrument från förvaltarens egen eller vip-kund fond så borde fonderna betala spararna för att använda deras kapital, säg 5%(även om fondernas riskprofil mer liknar skräpobligationer så 10-15% vore kanske mer rimligt). (1.5%+5%) gånger ovanstående 1572 mdr blir ca 100 mdr sekper år - pengar som brandskattas spararna. Detta är naturligtsvis bara en storleksordning, Krugman's BNP överslagsräkning är ett annat sätt att grovt kvantifiera bedrägeriet. Klart är dock att fondinsdustrins brandskattning motsvarar storleksordningar av en sjukvårdsbudget eller ett par års utbildningsbudgetar. Inte illa betalt för att ha förlorat så mycket pengar.

Erland  16:55, 22 december 2008  Anmäl

Det finns bara ca 100 miljarder kronor i omlopp i Sverige !

ppt  14:20, 22 december 2008  Anmäl

Kompletterin: Detär inte bara jag som påpekar det större bedrägeriet, Paul Krugman's estimat är att finanssektorn i USA stulit 400 mdr USD per år. Mitt estimat ovan runt 100 mdr SEK per år i Sverige är därmed i samma storleksordning. Nu får VA hjälpa till att städa upp i bedrägeriet. Källa: NYTimes 19 dec 2008.

By PAUL KRUGMAN
Published: December 19, 2008
The revelation that Bernard Madoff — brilliant investor (or so almost everyone thought), philanthropist, pillar of the community — was a phony has shocked the world, and understandably so. The scale of his alleged $50 billion Ponzi scheme is hard to comprehend.

Skip to next paragraph

Fred R. Conrad/The New York Times
Paul Krugman

Go to Columnist Page » Blog: The Conscience of a Liberal
Related
Times Topics: Bernard L. MadoffReaders' Comments
Share your thoughts.
Post a Comment »
Yet surely I’m not the only person to ask the obvious question: How different, really, is Mr. Madoff’s tale from the story of the investment industry as a whole?

The financial services industry has claimed an ever-growing share of the nation’s income over the past generation, making the people who run the industry incredibly rich. Yet, at this point, it looks as if much of the industry has been destroying value, not creating it. And it’s not just a matter of money: the vast riches achieved by those who managed other people’s money have had a corrupting effect on our society as a whole.

Let’s start with those paychecks. Last year, the average salary of employees in “securities, commodity contracts, and investments” was more than four times the average salary in the rest of the economy. Earning a million dollars was nothing special, and even incomes of $20 million or more were fairly common. The incomes of the richest Americans have exploded over the past generation, even as wages of ordinary workers have stagnated; high pay on Wall Street was a major cause of that divergence.

But surely those financial superstars must have been earning their millions, right? No, not necessarily. The pay system on Wall Street lavishly rewards the appearance of profit, even if that appearance later turns out to have been an illusion.

Consider the hypothetical example of a money manager who leverages up his clients’ money with lots of debt, then invests the bulked-up total in high-yielding but risky assets, such as dubious mortgage-backed securities. For a while — say, as long as a housing bubble continues to inflate — he (it’s almost always a he) will make big profits and receive big bonuses. Then, when the bubble bursts and his investments turn into toxic waste, his investors will lose big — but he’ll keep those bonuses.

O.K., maybe my example wasn’t hypothetical after all.

So, how different is what Wall Street in general did from the Madoff affair? Well, Mr. Madoff allegedly skipped a few steps, simply stealing his clients’ money rather than collecting big fees while exposing investors to risks they didn’t understand. And while Mr. Madoff was apparently a self-conscious fraud, many people on Wall Street believed their own hype. Still, the end result was the same (except for the house arrest): the money managers got rich; the investors saw their money disappear.

We’re talking about a lot of money here. In recent years the finance sector accounted for 8 percent of America’s G.D.P., up from less than 5 percent a generation earlier. If that extra 3 percent was money for nothing — and it probably was — we’re talking about $400 billion a year in waste, fraud and abuse.

But the costs of America’s Ponzi era surely went beyond the direct waste of dollars and cents.

At the crudest level, Wall Street’s ill-gotten gains corrupted and continue to corrupt politics, in a nicely bipartisan way. From Bush administration officials like Christopher Cox, chairman of the Securities and Exchange Commission, who looked the other way as evidence of financial fraud mounted, to Democrats who still haven’t closed the outrageous tax loophole that benefits executives at hedge funds and private equity firms (hello, Senator Schumer), politicians have walked when money talked.

Meanwhile, how much has our nation’s future been damaged by the magnetic pull of quick personal wealth, which for years has drawn many of our best and brightest young people into investment banking, at the expense of science, public service and just about everything else?

Most of all, the vast riches being earned — or maybe that should be “earned” — in our bloated financial industry undermined our sense of reality and degraded our judgment.

Think of the way almost everyone important missed the warning signs of an impending crisis. How was that possible? How, for example, could Alan Greenspan have declared, just a few years ago, that “the financial system as a whole has become more resilient” — thanks to derivatives, no less? The answer, I believe, is that there’s an innate tendency on the part of even the elite to idolize men who are making a lot of money, and assume that they know what they’re doing.

After all, that’s why so many people trusted Mr. Madoff.

Now, as we survey the wreckage and try to understand how things can have gone so wrong, so fast, the answer is actually quite simple: What we’re looking at now are the consequences of a world gone Madoff.

ppt  14:18, 22 december 2008  Anmäl

När ska spararna förstå att fondindustrin a) presenterar lögnaktig statistik som ej tar hänsyn till survivorship bias b) har i högsta grad slumpmässig avkastning c) Förvaltas av så få individer att även om de vore genier så skulle inte resurserna räckt till för den utlovade värdeskapande förvaltningsaktivitete(1) d)Tar betalt för att riskera spararnas pengar, grovt kan man säga att fondindustrin egentligen borde betala 5% pår spararnas pengar el. ca 64 mdr sek per år, istället tas 10-tals mdr sek in i avgifter från spararna, en brandskattning av spararna som närmar sig 100 mdr sek per år e)förstör värde, ett otal vederhäftiga studier från välrenommerade universitet visar tydligt att fondindustrin överlag justerad för avgifter och vinstdeling förstör värde då den inte slår relvanta index. f)har gjort decenniets lobbyingseger i och med det skrattretande ppm-systemet som tvingar befolkningen att köpa kulan till nackskottet.

Madoff försnillade 50 mdr sek, bara den svenska fondindustrin försnillar detta belopp på två års avgifter(en halv Madoff(2) per år), för att inte tala om hur mycket de tar i vinstdelning och kapitalförstörande placeringar, säg 2-3 Madofffs per år.

Fotnot: (1) Fondförvaltning refereras nu till i finansiell teori som en s.k. Horlick-process. (2)Fondindustrins reella avkastning, som rent axiomatiskt bara kan vara negativ i en sparares perspektiv, mäts numera i s.k. Madoff-enheter om 50 miljarder dollar.