"Vi behöver en lågkonjunktur"

Förstora

Charles R Morris har skrivit boken "The trillion dollar meltdown". Foto: Tobias Everke

Redan för tre år sedan trodde du att krisen skulle slå till och skrev "The trillion dollar meltdown" som kom ut i mars i år. Du fick rätt. Hur känns det?
”Självklart vill man inte se saker och ting haverera, men jag har pratat om det här länge så jag känner något slags… eh… tillfredsställelse. Fast jag försökerinte glädja mig alltför mycket.”

Nu har regeringen baxat igenom ett enormt räddningspaket på 700 miljarder dollar. Men marknaderna fortsätter nedåt. Varför fungerar inte planen?
”För att grundproblemet till krisen inte går att lösa genom finansmarknaderna. I dag har alla hakat på linjen att börsrasen är boven i dramat. Det är turbulensen på finansmarknaden vi måste komma till rätta med, säger man. Och då gör man saker som att lansera stora räddningspaket. Men jag menar att det är fel fokus. Det är fel problem att lösa. Jag vill att vi tittar närmare på vad som verkligen är roten till turbulensen.”

Så finansminister Paulson, centralbankschefen Bernanke och de andra har fått något om bakfoten? Vilket är det verkliga problemet?
”Mellan 2000 och 2007 spenderade amerikanerna närmare fem biljoner dollar mer än de producerade. De lånade upp pengar på sina hem. De kunde köpa större bilar och fler platteveapparater. Men det var möjligt bara så länge huspriserna steg – med ungefär 14 procent om året. Helt galet. Den här överkonsumtionen harställt till det rejält. Och som lök på laxen var krediten skriven på finansinstrument som inte fungerar.

Så vad gör man nu?
"Man måste skära ordentligt i konsumtionen. Att försöka hålla priserna uppe genom att vräka pengar över marknaden är faktiskt exakt fel sak att göra. Finansminister Paulson vill med sin plan köpa de dåliga huslånen från bankerna och på så sätt ge dem ett värde. Men de har ju inget värde.
Vi måste kliva in i en lågkonjunktur och inte vara rädda för den.”

Hur menar du?
”När jag växte upp på 50-talet var atombomber det vi var mest rädda för. Om ryssarna skickade
över en skulle vi dö allihop. I dag pratar man om en lågkonjunktur som det värsta som kan
hända. Ve och fasa! Lågkonjunktur!
Men den har inte samma konsekvenser som en atombomb. Ju fortare vi tar itu med den, desto
bättre. Att försöka ducka för lågkonjunkturen kommer bara att göra allt mycket mer utdraget och smärtsamt. Jag är rädd för att alla nya dollarmiljarder som regeringen vräker ut kommer att ställa till en hel del skada.”

Politikerna försöker skapa förtroende för marknaden igen, men du säger: Låt allt bryta ihop.
”Ja, jag ser ingen annan utväg. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Och jag är inte den ende som tänker på det här sättet. Men vi är inte så många för de flesta andra sitter fast i tankesättet att allt måste återgå till hur det sett ut. Men vi kan inte fortsätta så. Amerikanerna måste strama åt och skära i sin konsumtion med åtminstone 15 procent.”

Men hur ska amerikanerna som är shoppingtokiga och älskar sina kreditkort klara det?
”När de inte kan låna längre har de inget val. De kan inte köpa suvar eller hus de inte har råd med. Jag gillar inte att säga det, men vi måste börja jobba mer och leva fattigare. Det kommer att bli tufft. Jag tror på en arbetslöshet upp till 10–11 procent. Företag kommer att gå omkull, vi får kavla upp ärmarna, nöja oss med sjunkande löner, mindre bilar och billigare mat. Men om tre år är det värsta över. Sedan kommer det att ta ett decennium innan vi mår riktigt bra.”

Med det budskapet försöker du sälja en bok – vem vill höra det?
”Nej. Vore jag president Bush skulle jag bara ligga lågt de sista månaderna som president. Och
vore jag McCain eller Obama skulle jag absolut inte säga: Det kommer att bli ett rent helvete de
närmaste åren om ni väljer mig till president! Det är inget tv-mässigt citat. Men jag skulle vilja att fler förstod vad som är roten till vårt problem. Och tyvärr är det inte många som gör det.”