Marknaden spår räntehöjning

Trots indikationer på att den svenska ekonomin bromsar in hårdare än vad många hade väntat bara för några månader sedan tror en majoritet av de ekonomer som SME Direkt tillfrågat att Riksbanken kommer att höja styrräntan på nytt vid det penningpolitiska mötet den 3 september.

En viktig anledning tycks vara att ingen direktionsledamot har försökt att ändra den bild som tecknades upp av Riksbanken i den penningpolitiska rapporten i juli, men när det gäller att bedöma bankens avsikter visar relativt nyliga beslut att det är viktigare att lyssna på vad direktionen faktiskt säger än att detaljstudera lutningen i räntebanan.

Räntebanan som publicerades i den penningpolitiska rapporten i juli antydde visserligen att det mest troliga är att räntan kommer att höjas med 25 punkter vid onsdagens möte, men det budskap som kommunicerades av banken i juli var att "räntan behöver höjas nu och ytterligare ett par gånger under året för att föra tillbaka inflationen mot målet på ett par års sikt".
Riksbankens "åtagande", eller rättare sagt bedömning, i juli var därmed att räntan troligen behövde höjas vid två av de tre återstående penningpolitiska mötena under 2008, men även om räntebanans lutning tyder på det så har Riksbanken inte sagt något om en räntehöjning just i september.

Riksbanken skapade själv en form av prejudikat i februari, då räntan höjdes med 25 punkter till 4,25 procent. Höjningen var i det närmaste helt överraskande för marknaden, men den stred inte mot den aktuella kommunikationen. I den penningpolitiska uppföljningen i december 2007 skrev Riksbanken: "Under första halvåret 2008 väntas reporäntan behöva höjas till cirka 4,25 procent". Lutningen i räntebanan antydde att denna räntehöjning borde komma under det andra kvartalet, men Riksbankens uttryckliga "åtagande" i december gällde att en räntehöjning kunde bli aktuell när som helst under första halvåret och man valde att leverera redan vid nästkommande möte i februari.

Den slutsats som kan dras är att Riksbanken mycket väl kan avstå från att höja styrräntan den 3 september utan att det för den sakens skull behöver tolkas som en oannonserad reträtt från tidigare åtaganden. De uttryckliga kommentarerna från direktionen väger tyngre än lutningen i räntebanan och ger handlingsfrihet att lämna räntan oförändrad, och kanske samtidigt göra vissa justeringar i det tidigare åtagandet om att det behövs ytterligare två räntehöjningar i år.

Det finns visserligen inget i den aktuella kommunikationen som tydligt förhindrar en räntehöjning på onsdag men givet den inkommande informationen om konjunktur- och prisutvecklingen kan sannolikheten ändå vara rimligt stor för att någon eller några av de mer hökaktiga ledamöterna vid julimötet väljer att utnyttja den handlingsfrihet som kommunikationen har gett dem och rösta för en oförändrad ränta den 3 september.

I juli betonade också Riksbanken som vanligt att osäkerheten i bedömningen om ränteutvecklingen är stor, och "reporäntan kan bli lägre om råvarupriserna faller eller om oron på de finansiella marknaderna fördjupas. Det motsatta kan bli fallet om det höga inflationstrycket består".
Vice Riksbankschefen Svante Öberg talade visserligen, den 21 augusti, om att inflationen i juli var en tiondel högre än väntat, men mätt som KPIF, KPI exklusive egnahemsägares räntekostnader, var inflationen i juli helt i linje med Riksbankens prognosbana, 3,4 procent.
Svante Öberg lyfte vidare fram att priserna på livsmedel i Sverige ökade med 8 procent i juli, vilket är mer än i andra euroländer, och han uttryckte oro för att det kan vara ett tecken på att stigande världsmarknadspriser börjar sprida sig till andra varor. Här uttrycker nu branschen hopp om att livsmedelspriserna åter ska börja sjunka fram emot årsskiftet.

Svante Öberg uttryckte samtidigt oro för att den svenska produktiviteten fortsatte att utvecklas negativt under det första halvåret. Det innebär att lönekostnaderna per producerad enhet hittills i år har ökat mer än vad Riksbanken hade räknat med trots att löneökningstakten ser "något lägre ut än beräknat".

Riksbanken räknade i julirapporten med att ökningstakten i produktiviteten skulle återhämta sig under 2008 och 2009, efter en negativ utveckling 2007, och åter nå en god ökningstakt, +2,4 procent, under 2010. Givet utfallet i de snabberäknade nationalräkenskaperna för det andra kvartalet kan Riksbanken nu tvingas skriva ned förväntningarna om återhämtningen för produktiviteten men det är knappast sannolikt att de är beredda att ändra sin långsiktiga syn på utvecklingen baserat på dessa mycket preliminära BNP-siffror från SCB.

Samtidigt förefaller Svante Öbergs tidigare oro för allt för höga löneökningar, krav på kompensation för prisstegringar, ha dämpats ytterligare. I talet den 21 augusti sade han att "avmattningen i tillväxten och den oförutsedda försvagningen av arbetsmarknaden talar emot en sådan konsekvens". Han fortsatte dock samtidigt att betona vikten av att inflationen och inflationsförväntningarna har kommit ner till 2 procent inför nästa omgång avtalsförhandlingar 2010.
Svante Öberg sammanfattade sina intryck av utvecklingen under sommaren med att säga att "i stort sett står sig bilden från i juli", men BNP-tillväxten har utvecklats svagare och inflationen är den högsta sedan mitten av 1990-talet. Priserna på olja och andra råvaror har fallit, men produktiviteten har blivit lägre med ökade lönekostnader som följd.

I jämförelse med andra aktuella konjunkturprognoser ser Riksbankens BNP-prognos för 2008 från i juli, +2,1 procent, något hög ut. Prognosen för 2009 och 2010, +1,2 respektive +2,7 procent sticker däremot inte ut särskilt mycket. Däremot ser Riksbankens KPI-prognoser för 2009 och 2010 relativt höga ut, +3,5 respektive +2,3 procent i jämförelse med KI:s aktuella prognoser på +2,5 respektive +1,6 procent.

Riksbanken kanske inte vågar vara lika hoppfulla som KI beträffande inflationsutvecklingen, men en viss nedjustering av KPI-prognoserna borde kanske ändå kunna öppna för att man väljer att utnyttja sin handlingsfrihet och lämna styrräntan oförändrad på onsdag.