"Baltikum går mot en svacka"

Värmeböljan har svept in över Sverige och Brunkebergstorg. Luften kring Riksbankens granitfasad vibrerar i solen. Stockholmsbörsen har svalnat betydligt och Stefan Ingves har satt stopp för de värsta excesserna på fastighetsmarknaden med höjda styrräntor. Men hettan består. För den här överhettningen kan inte släckas av vare sig höjda räntor eller ökat skattetryck.

Det råder nämligen prisfeber i Sverige – och världen. Petroleum­industrin rapporterar bensinpris som närmar sig fjorton kronor. Världsbanken ser spannmåls­priserna slå nya rekord. Enbart i maj ökade konsumentpriserna med 3,4 procent, rapporterar Konjunkturinstitutet.

Konjunkturen bromsar in. Färska siffror från Statistiska centralbyrån pekar på att den svenska tillväxten sjunkit till måttliga 2,2 procent. Allt fler ekonomiska bedömare talar om en förestående stagflation. Vice riksbankschefen Irma Rosenberg höll i förra veckan ett tal som indikerade att styrräntan skulle hållas orörd året ut. Men på andra sidan Brunkebergstorg, i Swedbanks huvudkontor, har marknadsavdelningen höjt utlåningsräntorna till 5,58 procent.

Är inte det illavarslande?
”Vi höjer räntan för att våra upplåningskostnader ökat. Kapital­marknaden har redan tagit ställning. Det märks tydligt  i skillnaden mellan interbank­priser och statsobligationer. Priset på risk har stigit markant.”

Ni är Sveriges näst största bank, vilket ansvar har ni för att konsumenter och företag inte kläms mellan höjda räntor och stigande priser?
”Tillgången på pengar har setts som en oändlig resurs. Nu får det ett annat pris. Det är central­bankerna som ska reglera inflationen och väga in tillväxten. Utlåningen kommer inte sluta för att vi och andra banker höjer våra utlåningsräntor, de kommer differentieras. Bra kunder får bra priser, osäkra får högre.”

Förklara varför vi inte kommer att behöva en svensk bankakut, ­nådens år 2010?
”Därför att bankerna i vår del av världen är välrustade. Swedbank praktiserar en konservativ risksyn, vi har ett stort eget kapital och gör stora avsättningar för kreditförluster i vår resultaträkning. Dessutom  lärde vi oss mycket på krisen 1991–1992. Ett av mina mål som vd är att banken ska känna till företagandets villkor. Förr var det tvärtom – företagen skulle känna till bankens villkor.”

Det låter ju himla fint, men vad betyder det i praktiken?
”Det innebär att den lokala banken sätter sig ned och analyserar hela företaget – inte bara siffrorna, utan företagets verklighet.”

Hur allvarlig är kreditkrisen?
”Det råder ingen tvekan om att vi har en kris i den finansiella sektorn, orsakad av att man tagit alldeles för stora risker på andra sidan Atlanten. De här riskerna har sålts över hela världen vilket lett till betydligt högre priser på risk. Det kommer att dra ned på investeringsviljan både i Sverige och Baltikum.”

Kommer det svenska banksystemet behöva mer kapital?
”Det centralbankerna runtom i världen har skött väldigt bra är likviditeten. Trots att subprimekrisen slagit hårt mot hela det f­inansiella systemet har likviditeten alltid varit god.”

Okej, likviditeten har de skött bra. Vad har de skött dåligt?
”Det vi i efterhand kommer att fundera över är hur man kan avvika från god banksed på det sätt som vi sett i Nordamerika. Vi är inte skyddade från det som händer internationellt. En bra bank visar inte för höga vinster i högkonjunktur, den går ungefär lika bra som samhället i övrigt.”

Du uttrycker en försiktig optimism över Riksbanken. Din prognos­chef Cecilia Hermans­son är inte fullt lika positiv över Ingves och kompani.
”Jag läser det som Cecilia Hermansson skriver och håller med henne om det mesta. Hon är betydligt mer detaljkunnig än jag. Men jag upplever från mitt håll att Riksbanken är konstruktiv.”

Har ni någon teleskopkikare riktad mot deras analysavdelning?
”Nej, men jag brukar springa på Stefan Ingves och Lars Nyberg på Brunkebergstorg.”

Hur är er relation?
”Vi har en allvarlig men informell relation till Riksbanken.”

Sveriges största bank Nordea ska få nya ägare. Fyra banker kan bli tre. Varför?
”Det talas mycket om en konsolidering av bank­sektorn. Det finns tydliga stor­driftsfördelar och Nordea, Swedbank, SEB och Handelsbanken är alla små aktörer i ett större europeiskt perspektiv.”

Men förklara varför fyra banker som första kvartalet i år gjorde över sjutton miljarder i vinst behöver slås samman?
”Jag håller med om att det kan låta konstigt. Det är en sann paradox. Vi och våra konkurrenter går bra. Men i ett längre perspektiv kan man argumentera för större banker i Norden.”


Artikeln fortsätter på nästa sida, klicka nedan >>>>