Arbetsgivare: internet

Jag var på ett spånmöte för att namnge ett nytt företag. I stället för att börja på nätet och se vilka com-adresser som var lediga, så var det managementkonsulter som talade om värdeord och vad namnet skulle symbolisera i fyra timmar. Under den tiden hade jag hunnit jobba massor i stället.”

Före detta Expressenkrönikören Linda Skugge äter lunch på Kulturhusets tak i Stockholm och berättar om drivkraften, hennes nya roll som webbentreprenör och viljan att vara fri. Hon förstår inte de som vill vara fast anställda på företag, utan möjlighet att påverka sin situation i någon större utsträckning.

Hennes strategi har länge varit att hålla sig undan anställningar och i stället jobba som frilans. Hon har heller inget till övers för administrationstunga storföretag med hierarkiska organisationer. Egen makt är viktigt och också en av orsakerna till att hon lämnade uppdraget som fast krönikör på Expressen. Efter 15 år på kvällstidningen tröttnade hon på att ingen såg henne som mer än en tyckare. Hon ville ha mer att säga till om, helst på styrelsenivå.

”Jag ville visa att jag kan leverera. Jag är duktig på att jobba hårt och att hitta innovativa samarbeten. Inte bara snacka om att göra det. Ingen frågade om jag ville sitta i någon styrelse, så jag fick skapa mitt eget företag och min egen styrelse.”

Enligt henne själv har hon fullt med förslag på tänkbara affärsprojekt inför framtiden. Boktryckarsajten Vulkan.se är en av de idéer som realiserats och det har gett mersmak.

”Jag har haft så otroligt mycket idéer genom åren. Vulkan är den första som jag genomfört fullt ut. Jag startade ju skivbolag en gång i tiden också och då lärde jag mig mycket. Jag hann göra en del misstag så jag vet vad jag inte ska göra nu”, säger hon.

Trots en relativt traditionell start på sin mediakarriär representerar Linda Skugge en ny karriärväg. En väg som handlar om att bygga sin egen plattform och inte bli beroende av uppdragsgivarens varumärke för att överleva. Och internet har gjort det möjligt för fler människor i fler branscher att göra likadant.

Civilekonomen och omvärldsanalytikern Bengt Wahlström talar om en maktförskjutning mellan företag och konsumenter. Enligt honom uppstår helt nya möjligheter till maktutövning för den enskilde individen i rollen som konsument, användare, väljare eller medborgare genom de nya medierna. Han kallar det Makt 2.0.

Bengt Wahlströms begrepp beskriver hur bloggar, sociala nätverk, virtuella världar och system används som redskap för att flytta makt. Det är en balansförskjutning från producent till konsument. Utgångspunkten är att det tidigare innebar makt att äga produktionsmedlen som kunde bestå av tryckeripressar eller fabriker. På de nya arenorna är kunskapen maktinstrumentet, i stället för kapital.

Har du kunskap att hantera de virtuella arenorna skaffar du den plattform du behöver för att nå ut och därigenom får du makt. Den makten är dock mycket mer flyktig. Den gamla makten var trög eftersom den ekonomiska tröskeln var hög, men kunskapströskeln är lägre.

”Mediabranschen utsätts för stenhård kreativ konkurrens. Och dimensioner av det finns även i andra branscher inom till exempel innovationsprocesser. Innovationerna håller på att bli en viktig nyckelfaktor i fysisk produktion och tjänsteproduktion. För att kunna konkurrera behöver man en allt snabbare innovationstakt – och innovatörerna kommer och går”, säger Bengt Wahlström.

För att skaffa sig makt på de nya arenorna är det viktigt att kunna känna av stämningar och skapa aktiviteter och tankar som ligger i tiden. Det handlar mindre om att sitta på rätt typ av tekniska system och mer om att ha ett attraktivt innehåll.

Den 29 mars 2006 hördes en ny röst i den svenska politiska debatten. Och den kom inte från Sverige. Den kom från en universitetsstad i den amerikanska mellanvästern. Katrine Kielos skrev inlägg efter inlägg på sin egen blogg och inom kort steg hennes stjärna allt högre på blogghimlen. Hemma i Sverige gick det inte att ignorera den nya, tidigare okända, socialdemokratiska debattören.

Drygt två år senare bor Katrine i Stockholm och jobbar som vikarierande chefredaktör för den webbaserade ledarsidan Dagens Arena, samtidigt som hon är frilansande krönikör för bland annat tidningen Fokus, Expressen kultur och Arbetaren. I dagarna lanseras också hennes essäbok ”Våldtäkt och romantik”. Men allt startade med bloggen.

”Jag hade inte ens några planer på att bli skribent. Bloggen hade jag bara för att alla andra hade det under den perioden. På sikt vill jag jobba med politisk kommunikation bakom kulisserna, inte framför. Men just nu tycker jag det här är jättekul.”

Ett av Katrine Kielos första uppdrag som politisk skribent var att skriva en artikel om Pär Nuder angående 2006 års socialdemokratiska budget. Förfrågan kom från Björn Wiman på Expressen kultur, som följt Katrines blogg en tid och kontaktade henne när hon var i USA. För att försäkra honom om att hon var en riktig person och ingen påhittad pr-robot från sossarna var Katrine tvungen att ringa upp och bekräfta sin existens muntligen.

Katrine Kielos tror att vi står inför stora förändringar när det gäller hur nätet påverkar det demokratiska systemet och dess aktörer. Både politik och företag måste decentraliseras och omorganiseras.

”Det stora med internet är att det tvingar de politiska organisationerna att bli plattare och öppnare. Det ger människor större möjligheter att organisera sig efter sitt eget huvud. Man vill inte göra som man alltid har gjort. Den demokratiska förändringen ligger i att människor får större möjlighet till egen makt”, säger hon.

(Läs vidare på nästa sida - klicka nedan...)