Lily Allens låt ”The Fear” strömmar ur högtalarna och sätter tonen i Berns Salonger, där 160 personer samlats i ottan för att delta vid Årets Gröna Kapitalistdag.
”But it doesn’t matter cause I’m packing plastic. And that’s what makes my life so fucking fantastic. And I am a weapon of massive consumption. And its not my fault, it’s how I’m programmed to function.”
Vårt sätt att konsumera blir allt mer ifrågasatt, samtidigt som frågan naturligtvis är vad vi kan göra åt det. Det var en av de teman som man återkom till under dagen, liksom näringslivets syn på miljöfrågan, anno 2011. I sitt inledningstal konstaterade VAs hållbarhetsredaktör Per Grankvist att konstaterade att det är till skogen vi drar numera – för nya drivmedel, investeringar och upplevelser.
Skogen och dess betydelse löpte som en grön tråd genom hela konferensen. Den ökande råvarukonsumtionen i världen leder till flaskhalsar och ökade priser för en mängd insatsvaror som driver världsekonomin. Det sätter tryck på företag att minska förbrukningen och se sig om efter gröna alternativ. I skogen finns förnyelsebara tillgångar som till exempel kan ersätta olja som råvara i tyger och plaster. Skogen kan absorbera växthusgaser och generera nya energilösningar. Experimenterandet pågår för fullt i Sverige, och världen, i ett nära samarbete mellan skogsägare, industrin och forskare.
Att vi inte har sett skogen för alla träd verkar inte minst gälla för upplevelseindustrin. Håkan Strotz, som till vardags tar emot gäster i sitt ”skogseremitage” i Östergötland, berättar att besökare från Japan och England gladeligen betalar premiumpriser för ett glas simpel björksav.
Betänk att en björk ger 75 liter sav per år med högt literpris, att jämföras med 150 kronor för en björk som går till massaved. Vardagsupplevelser i den svenska naturen är i sin enkelhet en exotisk exklusivitet, räddningen för den svenska landsbygdsnäringen, om vi ska tro Strotz.
Powerpoint förbud råder under konferensen och bidrar till ett högt tempo. Inte mindre än tio företagsrepresentanter, merparten från välkända varumärken, hinner stå på scenen och sitta i debattsoffan. Material, återvinning och tjänster är ord som återkommer.
Anna Greitz på Coca-Cola berättar om företagets omskrivna ”PlantBottle” som delvis är gjord av växtbaserad- och delvis av återvunnen plast. Flaskan är ett steg på företagets väg bort från oljebaserad plast. Även H&M experimenterar med nya material, med målet att helt ha fasta ut giftiga kemikalier ur produktionen år 2020. Henrik Lampa, CSR-ansvarig på produktsidan, visar upp ett par shorts i tencel. Ett tyg som tillverkas av cellulosa i ett slutet system där kemikalierna kan återanvändas. Kommunikationschef Helene Samuelsson berättar om Preems försök att utvinna diesel från tallolja. Det är tre konkreta exempel på att det är till skogen och växtriket vi drar för att leta nya material. Det kostar visserligen pengar att investera, men det gör även beroendet av icke förnyelsebara råvaror, när tillgången sinar.
Förutom nya material jobbar företagen hårt på att minska förbrukningen. Det är en ständig jakt på gram för att göra bilarna lättare och, i förlängningen, minska utsläppen som produktchef Tomas von Hedenberg från Toyota uttrycker det. Och givetvis handlar det om att återvinna det som återvinnas kan. Tack vare skrotnissarnas high-tech kunskap återvinner Electrolux numera en stor del av sin plast på ett sätt som tidigare inte var möjligt, berättar miljöansvariga Cecilia Nord. Hon är, i likhet med flera talare, även positiv till uthyrning i framtiden.
– Varför skulle vi egentligen vilja släppa ifrån oss råvaror när de är en strategisk tillgång? Det är tjänsten vi ska leverera.
Industrins tendens att ”tjänstefiera” produkter är också ett sätt att skapa kundnytta och därmed bli mer attraktiv. Scania hjälper till exempel sina kunder att bli grönare genom att utbilda lastbilschaufför i miljökörning. Trelleborg har tagit fram ett däck som minimerar markkontakten och därmed hjälper lantbrukaren att släppa ut mindre och skona marken. HP lär sina kunder att minska el- och pappersförbrukning. E-fakturan är ett sätt, men färre tänker på att det över tid går att spara 100-tusentals kronor genom att sätta på "energisparfunktioner" över natten.
Trots alla glada exempel glider diskussionen oundvikligen in på konsumtionströttheten. Men som en talare konstaterar kan man inte stirra sig blind på problemet, ”för då är det lika bra att gå hem och lägga sig”, utan istället fokusera på material som går att återvinna och att tjäna pengar på sådant som inte är råvaruberoende. Att det senare är efterfrågat syns inte minst på alla nya gröna tjänsteföretag. 2010 års gröna kapitalistvinnare miljöbilpoolsföretaget SunFleet, har ökat sin omsättning med 40 procent under året. Bland årets nominerade fanns 4Cycle som hjälper andra företag att hitta nytt liv år uttjänta kontorsmöbler.
Att döma av rösterna och exemplen som syns och hörs på scen, är det reella hot, som sinande råvaror, i kombination med en intern kostnadsmedvetenhet och efterfrågan från kunder och investerare, som driver företagens miljöarbete - inte politiken. Som det är nu agerar företag i klimat-och miljöfrågan, trots politikerna och inte tack vare, som Pontus Schultz konstaterade i det gröna numret.
Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin är inbjuden för att föra politikerkårens talan. Han erkänner politikens svek och efterfrågar bland annat breda överenskommelser som ger tydliga spelregler och en ny industrialism där politikerna stöttar näringslivets utveckling av ny teknik. Vad regeringen i form av Lena Ek eller Anders Borg hade sagt i hans ställe lämnas åskådarna dock själva att spekulera kring.
Näringslivets klena tro på politiken syns inte minst i bristen på företag på plats under de pågående klimatförhandlingarna i Durban. Men kanske gör det inte så mycket. Budskapet från 2011 års Gröna Kapitalistdag är att företagen, liksom träden, har ”absorberat” klimatfrågan och attackerar orsakerna istället för konsekvenserna. Om 80-talskrisen gjorde att näringslivet nedprioriterade miljöfrågorna verkar den nuvarande krisen ha motsatt effekt. Miljöarbete är idag en nödvändighet för att behålla konkurrenskraften.
Mer från Gröna Kapitalistdagen: