Han gjorde årets exit

Han är känd från åren på proventus och ett antal omstridda affärer, som försäljningen av Gotabanken till SPP 1990, kort innan banken behövde statlig hjälp.

Mikael Kamras sitter kvar i Proventus styrelse, och i en mängd andra styrelser – i många som ordförande. Utöver rollen som styrelseproffs driver han ihop med sina barn familjebolaget Mijesi, som sysslar med kapitalförvaltning.

Mest tid ägnar han åt Scope, vars fonder investerar i tillväxtbolag. Främst i branscher med hög tillväxt och entreprenörsdrivna.

”Med tillväxtbolag menar vi att företagen ska kunna internationaliseras. De kan ha en nor­disk bas, men marknaden kan ligga i andra delar av världen”, säger Mikael Kamras.

Första fonden Scopefonden bildades 2001 och var på 165 miljoner kronor. Och dess allra första investering var i MySQL. När Riskkapitalföreningen delade ut prestigefyllda SVCA Awards 2008 gick det till Scope för årets exit för försäljningen till Sun Microsystems. Fonden fick tillbaka 16 gånger insatt kapital i MySQL och gjorde en vinst på drygt 300 miljoner kronor.

”Vi hittade tidigt ett företag vi trodde skulle kunna kommersialisera en fri nyttighet. Källkoden är gratis, men används den av företag som tjänar pengar på den måste de betala för nyttjandet. Vår första fond var liten och MySQL behövde mer pengar som vi tyvärr inte hade. Å andra sidan prioriterade vi att ta in kapital från amerikanska investerare, för att de, Benchmark i det här fallet, skulle se till att MySQL fick fotfäste på amerikanska marknaden.”

Sun Microsystems betalade totalt 6,3 miljarder kronor för MySQL, som när det såldes var ett IT-företag med 400 anställda, 50 000 nedladdningar av mjukvaran per dag och kunder som Google, Yahoo, Facebook, Nokia och H&M.

”Flera stora amerikanska bolag visade intresse. Sun ­Microsystems dök upp sent, men passade industriellt perfekt. Bäst köpare är inte alltid den som betalar mest. Som ansvarsfull investerare måste man ta ansvar också när man säljer, annars får man dåligt rykte vilket försvårar framtida affärer.”

Till bolagets andra fond, som lanserades 2006, tog man in en miljard kronor. Tidigare i år köptes 25 procent i Student Consulting för 60 miljoner kronor. De hyr ut studenter och akademiker som konsulter till företag i Sverige och Norge. Bland kunderna finns Ikea, Telenor, Ica och Posten. Redan i år ska bolaget sysselsätta fler än 10 000 konsulter och omsätta en halv miljard kronor. Målet är en miljard kronor i omsättning inom tre till fem år. Bolaget har potential att bli större än så.

”Men omsättning är inget egenvärde. Visst måste man skapa tillväxt, men det ska vara tillväxt som skapar lönsamhet. Student Consultings tillväxt har varit exceptionell, men lönsamhetstillväxten inte lika snabb. Det mesta av vinsterna har investerats i system och utveckling av bolaget, vilket varit ovanligt klokt och moget av ett så ungt bolag.”

Ännu har fonden bara fyra företag för totalt 200 miljoner kronor. Hela 800 miljoner kronor är kvar att investera, vilket kan tyckas mycket i ett läge då bolagsvärderingarna är låga, inte minst på tillväxtbolag.

”Vi håller inte hårt i pengarna, hittar vi två tre bra företag i tät följd köper vi dem. Att ha tillgång till så mycket kapital är dock inte på något sätt negativt.”

Mikael Kamras är också i färd med att sätta upp en tredje fond i Scope. Den ska delvis få en ny inriktning, beroende på att man tar in så mycket mer kapital.

”Vi lämnar inte våra kärnområden, men ska vara med i lite större affärer. Vi kan gå in senare och därför kontrollera riskerna bättre. Fortfarande handlar det om Norden och tillväxt, men med en bredare utblick.”

Finns det några branscher ni inte tittar på?

”Ja, läkemedel och hela den farmaceutiska industrin, där är det för mycket binära beslut. Ett läkemedel blir något eller blir inte något, det finns inget mellanting. Det är också för långa utvecklingskedjor för en fond som vår, som ska stängas efter högst tio år. Vi undviker även vapenindustri, spel, alkohol och pornografi.”

Vad letar ni efter?

”Bolag med unika tekniska innovationer eller produkter som kan förändra värdekedjan. Mjuk- och hårdvara för kommunikation till och från mobiler är en enorm tillväxtbransch och kommer att vara det länge än. Ekologi på olika sätt, även om den finns komplikationer genom statliga subventioner. Det är inte bara en tillgång, utan också en fara för att marknadskrafterna inte tillåts verka fritt.

En tredje tillväxtbransch är fritid, personlig utveckling och nöje, inklusive resor, spa och så vidare.”

I vilka branscher ser du nedgångar?

”Allt som bidrar till miljöförstöring. Transportindustrin har problem med höga oljepriser och stor nedsmutsning, men är ändå en intressant industri eftersom den snart måste revolutioneras i sättet att skapa kraft. Dessutom ökar transporterna.”

När Mikael Kamras blickar framåt är det mycket som skrämmer honom, mest av allt en trolig brist på rent vatten.

”Så snabbt som världen utvecklas och så mycket vatten som konsumeras per person i ett industrialiserat samhälle, kommer vatten att bli högt prissatt.

Bristen på det skrämmer mig mer än miljöförstöringen. Framtidens krig kan handla om tillgång till rent vatten.”

Som judisk affärsman har Mikael Kamras många gånger utsatts för rasism, om än ofta dold.

”Jag har fått kommentarer och enstaka telefonsamtal som gjort mig arg och ledsen. Den öppna rasism som drabbat mig är dock rätt liten. Värre är att jag märker hur det noteras att jag är jude när jag gör affärer. Det finns något outsagt, jag mäts med en annan måttstock och behandlas inte sällan annorlunda.”

Under 1980-talet ska Mikael Kamras, Gabriel Urwitz och Robert Weil i bankkretsar ha kallats för ”de tre små judepojkarna”.

”Så var det, jag minns uttrycket väl. När vi förvärvade Wermlandsbanken fälldes exempelvis många rasistiska kommentarer uppe i Värmland.”

”I Sverige slår vi oss ofta för bröstet för att vara så icke-rasistiska, men det stämmer inte med sanningen. Israel har tagit emot flera miljoner invandrare och ser dem som en tillgång. I Sverige ser vi på invandrare som en börda. Vi sänder inte ut de positiva signaler som krävs för en bra integration i samhället.”

Han nämner synen på Israel i Sverige, hur konflikten med palestinierna skildras i svenska medier.
”Vi matas med en mediebild övriga världen ofta inte får. Här framställs det alltid som att Israel är den aggressiva parten. I de flesta länder ges en mer balanserad mediebild, där båda sidor får kritik för vad de faktiskt har gjort.”

Han får ofta frågan vad han tror händer i Israel på sikt.

”Jag är övertygad om att det blir fred. Det finns inget alternativ. Fast vägen dit är lång, gropig och eländig. Det är så enkelt som att om jag inte har en bil kan jag möjligtvis tänka mig att kasta sten på din bil. Har jag köpt en ny bil kastar jag inte sten på din, för då kastar du bergis en sten tillbaka på min. Om palestinierna får ett ekonomiskt välstånd blir insatserna för stora för att de hela tiden ska utmana samhället de lever i.”

Han är kritisk till att småpartier släpps in i Israel riksdag, det ger ultraortodoxa partier ett oproportionerligt stort inflytande vilket förhindrar konstruktiva lösningar i Pale­stinafrågan.Samtidigt menar han att det finns ett re ellt hot mot Israels hela existens från länder som Iran och Syrien.
Mikael Kamras är ofta utomlands. I Italien hyr familjen sommarhus sedan 30 år till­baka. De fick nog efter tre svenska somrar i rad med 28–31 dagars regn.

Han äger en lägenhet i Tel Aviv och åker dit flera gånger per år. Tvärtemot vad de flesta tror hävdar han att det inte är farligt att besöka Israel i dag.

”Delvis som resultat av den politiska processen, delvis – och det här är kontroversiellt – på grund av den så kritiserade skyddsbarriären. Helt klart har den minskat antalet självmordstattentat i Israel. Muren behövs, vad alla än säger, däremot måste sträckningen ses över så att man inte bryter överenskommelser om gränsdragningar och byar.”

Mikael Kamras beskrivs ofta som en kontroversiell affärsman. Proventus anklagades för klipparmentalitet och affärer på gränsen till det etiskt försvarbara. Affärsvärlden skrev att de genom ”en rad kontroversiella affärer strukturerade om svenska kapitalmarknaden på en ständigt stigande börs”.

”Helt fel! Har något utmärkt Proventus är det att vi jobbat med de bästa rådgivarna inom juridik, skatter och börsetik, för att vara säkra på alltid hantera affärerna i enlighet med regelböckerna. Sådana kommentarer är av personer som inte velat eller kunnat sätta sig in i sakfrågorna. Börsen var inte ständigt stigande och vi var inte kontroversiella, även om vi gjorde en del nyskapande affärer.”

Ni var inte den tidens Christer Gardell?

”Nej, vi arbetade inte med hög belåning. En vanlig fördom är att vi alltid var högt skuldsatta. Under min tid på Proventus ägnade vi oss aldrig åt att köpa och sälja aktier och de flesta affärer finansierade vi med eget kapital.”

Stämmer ryktet att ni skulle ta kontrollen över Ericsson 1987? Enligt uppgift var ett köp av 20 procent förankrat i Investor och Industrivärden.

(Lång tystnad) ”Ja, det stämmer. Vi gjorde en ordentlig analys av bolaget och förklarade oss villiga att lägga ett ’tender offer’, att gå till marknaden och säga att vi planerade att köpa 20 procent av aktierna. Hos Investor och Industrivärden väcktes upprörda känslor. Informationen vi fick från en mycket högt uppsatt person, som än i dag måste få vara hemlig, var dock att båda kunde tänka sig att avyttra A-aktier, förutsatt att båda gjorde det samtidigt. Vi sökte finansiering och fick allt på plats utom sista femtedelen.”

Har ni missat några andra stora affärer?

(Skrattar) ”En mycket god vän frågade om vi inte skulle köpa in oss i ett bolag som hette Nokia. Då hade vi tyvärr ännu inte förmågan att se storheten i den sortens bolag, vi tyckte de hade så många olika verksamheter, som tillverkning av bildäck och tv-apprater. Vi såg inte potentialen i mobilutvecklingen.”

Mikael Kamras lärde känna Robert Weil på ett judiskt sommarläger elva år gammal. De har förblivit vänner sedan dess. Gabriel Urwitz lärde han känna på Handelshögskolan 1969. De båda erbjöd honom 1984 att komma till Proventus. Han tackade ja, under förutsättning att han lyckades sälja den revisionsbyrå han då drev, vilket gick bra.

”Gabriel kommer från den akademiska världen och är en oerhört duktig affärsman. Robert är selfmade och skaffade sig en unik kunskap om svenska börsbolag, sedan om svensk ekonomi och nu om internationell ekonomi. En källa till konflikt var ofta att Robert Weil ibland ville köpa bolag inom design, men styrelsen värnade om alla aktie­ägares pengar. Särintressen från enskilda aktieägare fick inte ta överhanden.”

forts. del 2