SHB:s nuvarande ordförande Lars Grönstedt, tidigare vd, avlöste således sin företrädare Arne Mårtensson – som kom efter Tom Hedelius – som följde på Jan Wallander – som kom efter Tore Browaldh – som efterträdde pappa Ernfrid (vilket måste ha varit en lite speciell situation). Och samtliga har alltså även haft jobbet som vd.

Med andra ord: när Handelsbankens nuvarande vd Pär Boman så småningom lämnar sin befattning är oddsen rätt hyggliga för en fortsatt, god försörjning.

Lars Grönstedt tycker, föga förvånande, att systemet fungerar alldeles lysande och av två skäl – ett branschspecifikt och ett företagsspecifikt.

”Om det finns något ställe där man behöver ett långt och levande minne, så är det i en bank”, säger han. ”Det blir en viktig konkurrensfaktor. Du får chefer som har varit med så länge att de kan skilja mellan en riktig kris och den vanliga turbulens som då och då uppstår på marknaden. Du får också ett omfattande minne vad gäller männniskor, vilka som har förmågan att leverera som de har sagt och vilka som mer lever uppe i det blå. Sådant är ovärderliga tillgångar för den här branschen.”

Lars Grönstedt betonar att ”minneskedjan” i hans fall inte bara sträcker sig mellan den närmaste företrädaren och efterträdaren utan betydligt längre bakåt.

”Jag har till exempel haft stor nytta av Jan Wallander. Det är en stor förmån att mina företrädare fortfarande har så alerta intellekt.”

Det för honom vidare till den företagsspecifika biten, nämligen den kontinuitet som tycks ha tjänat Handelsbanken väl. Den röda tråden är: Varför ändra på ett system som hittills gjort att ägarnas mål kunnat uppfyllas? Enligt Lars Grönstedt kan det, i en före­tagsledning, ibland behövas en revolution men i en sådan situation har man aldrig varit i banken sedan Jan Wallanders intåg.

”Vi har haft en väldig glädje av vår kontinuitet och vårt levande minne. Därför har jag aldrig förstått den där diskussionen om att en gammal vd ska vara oduglig”, säger han.

Lars Grönstedt citerar Arne Mårtensson. Denne har sagt att han inte skulle våga sitta i en styrelse, där inte ordföranden tidigare varit vd.

”Det är klart att Arne och jag ibland hade olika uppfattningar om vad som borde göras, något annat vore konstigt”, säger han. ”Men vi redde på ett tidigt stadium ut rollfördelningen oss emellan.”

Borta på Aktiespararna tycker vd ­Elisabeth Tandan att skrivningen i bolagskoden ändå äger stor giltighet. Argumentet är det tidigare:

”Om en ny vd får sin företrädare som ordförande, blir förnyelsen naturligtvis begränsad”, anser hon. ”Man får väga fördelar mot nackdelar, men vi tycker att fördelarna med att följa regelverket överväger. Det gäller också önskemålet att få in fler oberoende ledamöter i styrelserna. En del bolag inte accepterar det.”

Enligt Lars Grönstedts uppfattning bottnar allt i de olika marknadsaktörernas syn på makt och hur den ska utövas.

”Min bild är att det anonyma kapitalet, AP-fonder och andra, inte gillar att de långsiktiga ägarna också får för mycket makt”, säger han. ”För då får det anonyma kapitalet ett mindre inflytande över hur styrelserna ska bemannas.”

Kanske kan frågan gå från icke­fråga till överlevnadsfråga i ekonomisk nedgång.