”Härligt, då syns jag!”

”Det är viktigare att skaffa sig ett personligt varumärke än att ha integritet. Nuförtiden handlar allt om att skrika högre och vara snyggare, smartare och roligare än alla andra”, säger en 20-årig, flitig användare av Facebook, världens snabbast växande community sajt.

Precis som andra 20-åringar vet hon mycket väl att i samma stund som hon lägger ut foton, namn på vänner och skriver meddelanden tappar hon kontrollen över det. Om någon kopierar materialet kan det finnas kvar om 15 år – när hon är mitt uppe i karriären. 

”Men jag tänker som många andra i min generation – det är bättre att synas och ta riskerna än att
förbli osynlig.”

Delvis är personlig integritet en generationsfråga. Svenska 50- och 60-åringar som minns de Kafkaliknande berättelserna från DDR, där den fruktade, östtyska säkerhetstjänsten Stasi spionerade på var tredje invånare och som på 1990-talet slängde eller medvetet skrev fel på blanketterna i den omstridda folk- och bostadsräkningen har ett annat perspektiv.

Men det handlar också om ett typiskt svenskt beteende, i landet som levt med personnummer sedan 1947. I Tyskland är det just nu fullt bråk om de 11-siffriga personnummer som 2011 ska ersätta skattekorten på papper.

När den brittiska organisationen Privacy International förra året rankade Sverige som näst sämst i Europa på att skydda medborgarnas personliga integritet blev det  ingen debatt.

”Svenskar har en nästan total brist på rädsla för staten, där särskiljer vi oss från andra länder. Vi är så naivt välvilliga till olika övervakningsinitiativ”, säger IT-debattören och författaren Pär Ström, som länge varnat för att vi är på väg att gå miste om rätten till privatliv och integritet. Sedan förra året  jobbar han för den liberala tanke­smedjan Den nya välfärden.

Att den tekniska utvecklingen gjort det så mycket billigare och enklare att kartlägga människor utgör en ständig frestelse för myndigheter och företag. Argumenten är svåra att värja sig emot. Det brukar handla om terrorister och brottslingar – och vem vill inte att skurkarna ska tas fast?

Via sociala nätverkssajter som Facebook, Rupert Murdochs Myspace, värderat till mellan 60 och 80 miljarder kronor, den svenske  fastighetmiljardären Sten Mörtstedts Lunarstorm och sökmotorn Google – med över 50 procents marknadsandel i USA, i Europa ännu högre – har möjligheten att kartlägga människor tagit sjumilasteg framåt. Och det är dessutom helt frivilligt de viker ut sig själva och sina åsikter. Amerikanska avslyssningsmyndigheten NSA, National Security Agency, finansierar nu, enligt tidskriften New Scientist, forskning kring en internetdammsugare som via communitisajterna ska kunna masskartlägga människor.

I dag vet de flesta att det mesta vi gör fastnar i ett finmaskigt elektroniskt nät. Vem du mailar, och vem som ringer dig, du fastnar på de digitala övervakningskamerorna på banken, restaurangen och i klädbutiken, bensinen du betalar med kreditkortet,  maten och presenterna du köper med bonuskorten registreras, precis som surfandet och mailandet som IT-avdelningen på jobbet kan gå in och granska om någon skulle misstänka att du läcker information eller porrsurfar.

Men den övervakning och kartläggning som myndigheter och företag nu testar och forskar kring är långt mer avancerad än så. Här är bara några exempel:

• Försäkringsbolag i England och Schweiz testar det israeliska företaget Nemesyscos system för lögnigenkänning. Bolaget erbjuder även specialapplikationer till callcenter och personalrekryterare.
  
• holländska Utrecht, Rotterdam och Groningen testas så kallad ilskedetektering via kamera, till exempel högljudda röster, i gatumiljö.
  
• I Los Angeles-området ville polisen, enligt Wall Street Journal, köpa in små, obemannade flygfarkoster för att följa misstänkta brottslingar, men fick nej av luftfartsmyndigheterna. Tokyo ska pröva ett system för ansiktsigenkänning på en av tunnelbanestationerna.
  
• Med delfinansiering från EU drivs projektet Onboard threat detection system, teknik i flygplansstolarna som genom att mäta överdrivet läppslickande, strykande av hår och öron eller andra rörelser ska upptäcka eventuella terrorister.
  
• Till det kommer allas möjligheter att snoka på varandra genom filmer tagna med mobilen i smyg, utlagda på Googleägda Youtube. Och för svenskarna väntar nu regeringens förslag om att Försvarets Radioanstalt, FRA, ska få rätt att läsa och avlyssna alla mail och sms, telefonsamtal och fax som passerar landets gränser. Eftersom de ofta skickas via servrar utomlands skulle också mycket av trafiken svenskar emellan fastna i FRA:s garn. Det mesta lutar åt att riksdagen säger ja nu i vår, trots massiv kritik från flera remissinstanser.

Bakom utvecklingen kan man skönja flera parallella krafter:

• Det militära och polisiära komplexet, som av naturliga skäl alltid ivrat för övervakningssystem, och själva driver system- och teknikutveckling.
• Politiker och myndigheter som efter vattendelaren den 11 september inte längre agerar bromskloss, även om de utåt säger sig värna om medborgarnas personliga integritet. I Sverige märks ingen större skillnad mellan de politiska blocken. I EU var förre justitieministern Thomas Bodström en av de drivande bakom det direktiv, som EU klubbade förra året och som kommer tvinga alla tele- och internetoperatörer att lagra trafikuppgifter i mellan sex månader och två år. På plats vid regeringsmakten var det den nu avgångne försvarsministern Mikael Odenberg som dammade av det gamla förslaget om FRA-avlyssning.

l Övervakningsindustrin. Här finns en gigantisk mix av företag, från tillverkare av kameror, obemannade flygfarkoster och rfid-taggar (radio frequency identification) till mjukvara för övervakning av biltrafik, mobil­avlyssning, rörelsedetektering och ansiktsigenkänning. Flera företag med militär inriktning, som Saab, siktar nu också in sig på civila tillämpningar.

Men det finns också kritiska röster i industrin.

”Jag är oroad över de enorma databaser med information om människor som nu byggs upp, speciellt i USA som kastade all personlig integritet överbord efter den 11 september. Det är en sak så länge man har stabila institutioner. Men det finns nästan ingen debatt om vad som kan hända i ett skarpt läge, eller om uppgifterna kommer i orätta händer”, säger Ola Svedin, utvecklingschef på Precise Biometrics, Lundaföretag som säljer fingeravstrycksteknik.

Övervakningskamerorna tycks ingen bekymra sig om längre. När Integritetsutredningen – som ska släppa sitt slutbetänkande nu i höst – pejlade svenskarnas inställning var 88 procent positiva till mer kameraövervakning. När SL frågade sina kunder, var 9 av 10 positiva till kameror i bussar och på stationerna.

”Det finns en helt annan acceptans nu. Folk vet att det handlar om att leta efter brottslingar, det är ingen som är intresserad av att titta på hur du petar dig i näsan”, säger Peter Lindström, säljchef på kameratillverkaren svenska Axis, världsetta på digitala övervakningskameror.

Vissa kritiker liknar utvecklingen vid grodan som frivilligt kokar sig själv. Är vattnet kokhett från början reagerar grodan instinktivt och hoppar direkt ur kastrullen. Men när det blir långsamt varmare och varmare stannar grodan kvar – tills det är för sent.

Debatten blossar upp ibland, och inför EU:s trafiklagringsdirektiv bråkade också operatörer som Teliasonera, som står inför mångmiljoninvesteringar när den nya lagen ska börja tillämpas. Men sedan blir det tyst till nästa förslag.

”Det viktiga är att vi ser helheten, och ändamålsglidningen där insamlade personuppgifter börjar användas på helt andra sätt än vad som sades från början. Ta PKU-registret med 3 miljoner svenskars DNA, som bara skulle användas för forskning. Det utnyttjas nu vid brottsutredningar”, säger Pär Ström, som är civilingenjör i botten och annars beskriver sig själv som positiv till den tekniska utvecklingens möjligheter.

Den amerikanske IT- och säkerhetsgurun Bruce Schneier är en av de mest namnkunniga kritikerna.

Han har ifrågasatt hur effektiva systemen är, och menar att de centraliserade säkerhetssystemen tenderar att bli alltför lika, vilket gör det mycket lättare för terrorister att kringgå dem. Mycket är bara ’säkerhetsteater’, som gör medborgarna nöjda och lugna, säger Bruce Schneier. Till syvende och sist vet vi att alla system kan läcka. Av misstag eller för att personal av illvilja eller för att de får betalt lämnar ut information.

Det var några av de anställda vid amerikanska AOL, som på eget initiativ under flera timmar, lade ut sökuppgifter för 600 000 kunder. Och det var vägverket i Oslo som intet ont anande lämnade ut biltullsinformation till en våldsam svartsjuk äkta man.

Pär Ström tror att det räcker med ett par incidenter då det går riktigt snett för att medborgarna ska börja reagera. Han är optimistisk, men tror bara på ett förändringstryck underifrån, inte från politikerna.

”Ytterst handlar det om vår mänskliga värdighet och rätt till ett privatliv. Personlig integritet är som syre. Man värderar den först när den saknas.”