Big Mats mot nya mål

Mats Lederhausen kliver ut ur en Volkswagen Golf. I sidodörren ligger en ­skiva med Peter LeMarc och på bakrutan samsas ett S-märke med dekalen från Northwestern University där äldsta dottern Rebecca börjar i höst, berättar han när vi tar hissen upp till kontoret i Oak Brook, en förort tre mil utanför Chicago.

På dörren till kontoret står det McDonald’s Ventures. Det är hamburgerkedjans bolag för investeringar i andra matkedjor och Mats Lederhausens senaste chefsjobb på McDonald’s. Faktiskt det sista. För några månader sedan sade han upp sig och ­startade sitt eget investeringsbolag Be-cause. Det handlar precis som McDonald’s Ventures om riskkapitalinvesteringar. Inte nöd­vändigtvis ätbara, men troligen mest handels­företag.

”Jag vill investera i affärsidéer med ett tydligt syfte som är större än produkten”, säger Mats Lederhausen.

Han har redan investerat några miljoner kronor i klädföretaget J Lindeberg, som går med förlust. Grundaren Johan Lindeberg var nyss på vippen att få sparken.

”Investerare måste lära sig att hantera entre­prenörens drivkraft. Lindeberg har haft svårt att finna den rätta balansen”, säger Mats Leder­hausen.

Förutom rena investeringar kommer han att hjälpa företag att stöpa om sina varumärken för att betona att de är ­engagerade i vad som händer i sam­hället. Ett sådant kontrakt har redan skrivits med McDonald’s, så helt kommer han inte att ge upp hamburgarna. Nej, senast i går meddelade McDonald’s koncernchef Jim Skinner att han förutsätter att svensken följer med på bolagets toppledningsmöte i Kalifornien. För Mats Lederhausen kommer det gyllene M:et alltid att vara som en familjemedlem, må vara med ketchup i ådrorna.

fick de första franchiserätterna till McDonald’s i Norden. Den 27 oktober 1973 öppnade han Sveriges första McDonald’s på Kungsgatan 4 i Stockholm. Tioårige Mats började dela ut flygblad och göra pommes frites.

”Jag är otroligt glad för den arbetsetik som mina föräldrar har gestaltat.”

Föräldrarna är numera skilda. Mamma Irene Lederhausen har just åkt till flygplatsen efter att ha besökt familjen i Oak Brook. Snart kommer pappa Paul över till äldsta ­dotterns student.

”Vi pratar i telefon minst tre gånger i veckan. Jag bollar alltid idéer med pappa”, säger Mats Lederhausen.

Paul Lederhausen fyllde 70 förra året. Han har inte längre någon aktiv roll i McDonald’s, men äger fortfarande 10 procent av aktierna i det svenska bolaget. Mats Lederhausen ägde 40 procent som han sålde för närmare en halv miljard kronor när han flyttade till Chicago 1999. Det är delvis den affären som nu lägger grunden för hans egna investeringar.

Mats Lederhausen växte upp i Bromma. Han läste ekonomisk linje på Höglands­skolan och sålde Big Mac på helger och kvällar. Efter studenten fortsatte han sin fars exempel in i lumpen som kustjägare i Vaxholm. Tuff träning, plågsam kajakpaddling i kallt vatten, men fördelen att det låg nära så att han kunde komma hem på helgerna och ­spela med sitt rockband Decent Detail. I ­samma sväng blev det allvar med flickvännen Jessica och han skrev in sig på Handelshögskolan. Även om han redan hade börjat som restaurangchef på McDonald’s på Sankt Eriksgatan i Stockholm och avancerade smidigt i familjeföretaget så lockade studierna. Han ville ha sin egen bas.

”Jag gick in och ut fort på Handels. Jessica och jag hade bestämt oss för att gifta oss så fort jag var klar.”

På Handels rådde yuppietider och konsultfeber. De stora firmorna från London höll presentationer och lockade med gratisluncher och rekryteringsjippon. Mats Lederhausen var måttligt intresserad men jobbade i alla fall en sommar på konsultföretaget ­Corporate Development i Bryssel. De hade projekt ihop med Boston Consulting Group som ville ha McDonald’s-sonen på heltid.

”De var väldigt trevliga, men jag bad att få fundera över min bröllopsresa.”

De nygifta makarna Lederhausen packade väskorna. När de satte sig på planet till ­Rivieran väntade en förbeställd flaska champagne från konsultfirman, som prövade alla metoder att smörja en favoritkandidat. Mats Lederhausen hade redan erbjudandet att bli chef för 30 McDonald’s-restauranger i svenskbygden Minneapolis. Men det var lite skönt att göra en avstickare från familjetradi­tionen.

”Självklart är det så att man vill göra sin egen grej. Jag älskar min pappa, men det är nyttigt att lära sig något annat också”, säger Mats Lederhausen.

I knappt två år jobbade han som konsult i London, lite kortare än han hade tänkt sig. Plikten kallade. Pappa Paul, vd för McDonald’s sedan Sverigestarten, behövde hjälp. Han hade rekryterat en chef som inte fungerade och ville ha in sonen i stället. Mats Leder­hausen blev driftschef och drog i par med sin far i tre år.

”Det var inte alldeles okomplicerat att ha sin pappa som vd, men är det någonsin okomplicerat att ha en chef?”

1993 tog sonen över som vd. Pappa hade inte fyllt 60 ännu, men valde att stå tillbaka.

”Jag ger honom en stor eloge för att han till skillnad från många andra grundare tänkte att om jag ska lyckas så måste han kliva av i tid.”

I början av 1990-talet var miljörörelsen ­galen på McDonald’s. Onyttig mat i onödiga förpackningar, hette det. Mats Lederhausen insåg att han hade ett jätteproblem. Han ­hittade Karl-Henrik Robèrt, grundaren till Det Naturliga Steget, och införde källsortering på alla McDonald’s-restauranger.

Krav-märkt mjölk, förpackningar av returpapper och minskad elanvändning var andra åtgärder.

Stämpeln som miljöbov bleknade. Till och med trädkramarna tuggade cheeseburgare. Antalet restauranger mer än fyrfaldigades.

Nu började Mats Lederhausen på allvar fundera: Vad är ett företag till för? På ­Handels hade han pluggat Milton Friedmans teori att ”the business of business in business”. Men det stämde visst inte med verkligheten. Här upplevde han ju att företag har en unik möjlig­het att påverka frågor som egentligen inte har med själva affärsidén att göra och att det kan gå riktigt illa om vd begränsar sig till business.

”Mina vänstervridna vänner prenumererade på lösningar som ofta ledde till impotens och totalt haveri.

Varför är det så att de som har mest medkänsla och vill göra gott för världen sällan åstadkommer några uthålliga förbättringar? Och varför tänker de som är effektiva mest på sig själva?”

Äldre affärsmän skrockade hjärtligt åt att han redan umgicks med så djupa grubblerier. Filosofera fanns det väl tid till efter pensionen? Men Mats Lederhausen ville utforska, kanske skriva en bok eller doktorera om sund kapitalism. Han satte sig på ett plan till ­Chicago och bad McDonald’s köpa ut hans andel i det svenska bolaget. Han ville vända blad. Men Jim Cantalupo, som några år senare skulle bli koncernchef för McDonald’s, ville inte släppa honom.

Företaget skapade en ny ledningsposition åt Mats Lederhausen som global strategichef på huvudkontoret i Oak Brook. Fru och fyra barn flyttade med honom från Lidingö i mars 1999.

Situationen var en problemtyngd kopia av när han började som Sverige-vd: koncernen gick dåligt och aktien vek.

”McDonald’s hade förväxlat framgång med storlek och bara jagat efter nya restauranger”, säger Mats Lederhausen.

Koncernchefen Jack Greenberg fick snart sparken och ersattes med Jim Cantalupo, Mats Lederhausens ­mentor och närmaste vän i företaget. Tillsammans såg de till att McDonald’s blev lönsamt igen och orkade bära sin egen tillväxt. I slutet av 2003 hade börskursen återhämtat sig.

Finanserna var gladare.

Företagsdoktor Lederhausen såg en ny öppning att lämna hamburgarna bakom sig. Men Jim Cantalupo vägrade att förlora den rastlöse svensken. Återigen fick han en nyinrättad tjänst, den här gången med ansvar för det nya affärsområdet McDonald’s Ventures. Vid sidan om hamburgerkedjan hade koncernen köpt aktier i några mindre snabbmatskedjor, som Mats Lederhausen fick uppdraget att göda och färdigställa för försäljning: mexikansk­inspirerade Chipotle, hälso­profi­­-l­erade Pret a manger, kycklingspecialiserade Boston Market samt dvd-kioskerna Redbox.

Den ursprungliga tanken med investeringarna var att McDonald’s ville komma åt loka-l­erna och göra om dem till McDonald’s. När kedjorna fortsatte att gå bra valde man i stället att behålla dem som separata varumärken och sälja när det blev läge. Chipotle börsnoterades i fjol. Nyss åkte till-salu-skylten upp framför Boston Market.

”När du har städat upp det här får du gå, sa Jim till mig. Det är väl det jag gör nu”, säger Mats Lederhausen.

Men de sista åren på McDonald’s har mörka sorgkanter. Våren 2004 ordnade McDonald’s ett stort möte för alla 14 000 franchisetagare i världen. Under festen på kvällen kramade Jim Cantalupo Mats Lederhausen och sade:

”It does not get any better than this.”

Några timmar senare dog koncernchefen i en hjärtattack.

”Det finns dagar när jag fortfarande tror att han ska dyka upp här”, säger Mats Leder­hausen och rycker på axlarna.

Ny koncernchef blev Charlie Bell, hans två år äldre kompis sedan 1980-talet. När Mats Lederhausen fick sitt första chefjobb på re­staurangen på Sankt Eriksgatan var Charlie Bell operativt ansvarig för Skandinavien.

”Jag kallade honom för Charlie Bill, för när han kom till Stockholm fick vi alltid investera så mycket pengar.”

Men det roliga tog snabbt slut. I maj berättade Charlie Bell att han hade cancer i magen som redan hade nått stadium tre. Mats Lederhausen ringde sina svenska läkarkompisar. Cancerläkaren Karl-Henrik Robèrt, god vän sedan miljöarbetet på 1990-talet, insåg tyvärr att Charlie Bell hade små chanser att över­leva. Några månader senare dog han.

Vi sätter oss och dricker kaffe i skuggan utanför McDonald’s-restaurangen i Oak Brook som öppnades till minne av Charlie Bell. Mats Lederhausen ber att expediten bara ska fylla muggen till hälften med vatten. Det amerikanska kaffet är svagt för en svenskättling.

”Jag hade nog kunnat bli vd för alltihop om jag hade velat. Särskilt med tanke på att vi hade sådan otur och förlorade två vd:ar på mindre än ett år. Om jag hade tagit Europa­chefsjobbet tidigare hade kanske vägen legat öppen. Men jag ångrar inget”, säger han.

I stället är det nu Jim Skinner som styr hamburger­skeppet vidare. Mats Leder­hausen har egentligen känt en dragning bort från McDonald’s ända sedan Handels. När han ringde i klockan på New York Stock Exchange i höstas för att markera börsintroduktionen av Chipotle ringde han också in sitt eget final­varv.

”Jag är nog ingen corporatekille. Jag gillar inte att vara höjdare i stora företag utan är nog mer entreprenör”, säger Mats Lederhausen.

De tragiska dödsfallen har närt hans filosofiska funderingar. Ett företag kan aldrig ­existera utanför sitt sammanhang. Den insikten kom redan när han var 13 år och hans syster dog, en tragedi som skakade hela familjen. Han vill inte kalla sig religiös, men är nyfiken på det andliga.

”De religiösa säger att Gud har lämnat en del som inte är perfekt i världen så att vi kan växa. Om det inte finns något för oss att göra blir vi tomma människor. Det är samma med kärlek och med allt annat som växer. Man måste lämna lite utrymme för den andra att växa in i.”

Men alla vill inte växa in i ansvarsrollen. Många företag fastnar i Milton Friedmans fyrkantiga syn på världen där företag är företag och fackföreningar är fackföreningar. Mats Lederhausen vänder sig hellre till marknadsfadern och moralfilosofen Adam Smith som hyllar det kapitalistiska systemet, men samtidigt inser att varje företag ingår i ett större samhälle där man måste se längre än den egna förtjänsten.

”Hela västvärlden är inne i en medelålderskris. Vi känner att världen inte är som vi vill men att vi inte kan göra något åt det eftersom ansvaret ligger på någon annan.”

Efter snart ett decennium utomlands törs han vädra sin kritik mot Sverige. Politiken riskerar att stå i vägen för individens handlingsutrymme. En oavsiktlig konsekvens av ett välfärdssystem som i grunden vill gott.

”Det vi inte kan göra står i vägen för det vi kan göra. Det spelar väl ingen roll om jag ställer upp i en skola och läser läxor, tänker man. Men det gör det. Ta ansvar, gör något, rulla upp skjortärmarna, bidra, joina, håll en gammal människa i handen, skotta snö i stället för att skälla på staten, lär känna en­ invandrare!”

Mats Lederhausen far ut med armarna i yviga gester. Dricker upp mitt vatten. Sätter full fart på den amerikanska fotografen som väntar otåligt på att få ta sina bilder medan vi pratar svenska i timtal. Här händer det ­grejer. Hans eldiga engagemang har beundrats förr. I slutet av 1990-talet plockades han in i ­Apotekets styrelse, sommarpratade i radion och utsågs till Young Global Leader på Världsekonomiskt Forum i Davos. Men han är lite besviken på fansen.

”Alla säger ’Åh vad inspirerande, vad bra att du gör det här’ – sedan händer ingenting.”

Kanske är det lite lättare i USA, tänker han högt. Färre sitter och väntar på att någon annan ska fixa din pension eller dina barns skola, för det kommer ingen och fixar. Men tomheten kan ändå breda ut sig när definitionen på framgång i den utvecklade världen börjar bli komplicerad och jaktlyckan svår­definierad.

Mats Lederhausen tror att vi närmar oss ett epokskifte som bara händer var 200:e år. Vi måste byta syn på världen. En lika radikal brytning som när vi lämnade jordbruket för industrin.

”Under industrialismen var råmaterial, människor, kapital och kunskap de fyra framgångsfaktorerna som var motorn i hela ekonomin. I dag kan du köpa alla delarna i den ekvationen och du kan stjäla idéerna. De är inte gränslojala. Därför hävdar jag att jaktsäsongen är slut. Det är en ny värld, men vi har inte riktigt förstått det”, säger han.

Själv väljer han alltså att möta den nya världen med ett nytt företag. På Be-causes webbplats står en tydlig uppmaning till välgörenhets­organisationer att de inte kommer att få några anslag. Den filantropiska verksamheten lämnar Mats Lederhausen till den familjestiftelse som han har startat med sin pappa och fru. I det nya företaget är det business som gäller, vinstdrivande och förhoppningsvis välgörande på samma gång.  En ny jaktsäsong har ­inletts: jakten på kapitalismens själ.

Mats lederhausens nätverk

McDonald’s familjen
Frun Jessica och ­barnen är Mats ­Lederhausens starkaste nätverk. Där bollar han flest idéer och där hämtar han mest kraft. Mamma Irene och pappa Paul ”Palle” Leder­hausen är stora förebilder. Även Jessicas föräldrar ­inspirerar också.

Anders Söderlund är nära vän sedan Handels och tog över vd-jobbet på McDonald’s Sverige 1999.

Nu är han ekonomidirektör på Systembolaget och Mats Lederhausens ständige filosofibroder.

Raymond Mankowitz, kommunikationsansvarig på McDonald’s Sverige är Mats Lederhausens svåger, gift med Jessicas ­syster Jennifer. ”Han är klok och erfaren och vi pratar ofta och mycket om ledarskapets mystiska intriger och svårigheter att bemästra.”

En annan känd svåger är Trustor­bedragaren Joachim Posener, bror till Mats fru Jessica. ”En familje­tragedi. Ingen av oss vet var han är.”

Inspiratörerna
Richard Levi, docent i neurologi vid Karolinska institutet, är en nära vän som Mats Lederhausen pratar ofta och mycket med om människans mer svårför­ståeliga sidor.

Karl Henrik Robèrt har varit en inspirationskälla sedan McDonald’s miljökris på 1990-talet. Motivationsexperten Kjell Enhager är en annan nära vän sedan de åren. ”Han är en ständig röst i mitt inre och har varit otroligt viktig för min själsliga utveckling.”

Mats Qviberg har suttit barnvakt hos Mats Lederhausen och de träffas på lunch när de är i samma stad. Tidigare satt de i Custos ­styrelse tillsammans. Där lärde Mats Lederhausen även känna Sven Hagströmer och Christer Gardell.

Ikeas Ingvar Kamprad och H&M:s Stefan Persson är båda källor till inspirerande samtal.
Coca-Colas tidigare marknadschef Brian Bacon har utvecklat hans tankar kring långsiktigt företagande. Varumärkestänkandet har också inspirerats av Rolf Skjöldebrand.

Politikerna
Jan Eliasson blev ambassadör i USA strax efter att Mats Lederhausen flyttade dit. ”Han brukade reta Göran Persson och säga att han basade över fler svenskättlingar i USA än vad statsministern gjorde i Sverige.”

Häromveckan satt Mats Lederhausen bredvid ­republikanske presidentkandidaten Rudy Giuliani på en lunch. ”Vem som vinner valet har inte lika stor betydelse som vi tror. Det är viktigare vad vi alla gör varje dag.”

Demokraternas Al Gore är en annan politiker som han träffar på olika evenemang. ”Jag var väldigt hoppfull när han blev vicepresident, men sedan hände inget. Allt bra har han gjort när han har varit i opposition, samma med Bill Clinton.”

EU-kommissionär Margot Wallström var socialminister i slutet av 1990-talet när Mats Lederhausen satt i Apoteks­bolagets styrelse. När de träffas diskuterar de företagens ansvar och det svenska välfärdssystemets ­framtid.