Vid den här tiden på året duggar det tätt med rapporter om vilket land som är mest jämställt. Den senaste veckan har vi sett rubriker om att FN utsett Sverige till världens mest jämställda land.
Rapporten, Human Development Report, mäter med hjälp av Gender Inequality Index faktorer som mödradödlighet, antal år i skolan, representation i politiken och andel kvinnor på arbetsmarknaden. Med dessa mått mätt blir Sverige bäst i klassen. Kvinnor i Sverige dör nästan aldrig i barnsäng, vi utbildar oss mer än männen, vi finns i politiken och vi arbetar. Det är alltså väldigt grundläggande parametrar som bygger på välfärd och politik.
Men Global Gender Gap Report, som ges ut av World Economic Forum, mäter bristen på jämställdhet mellan män och kvinnor procentuellt sett inom områdena hälsa, politik, utbildning och ekonomi.
Här hamnar Sverige på fjärde plats, efter Island, Norge och Finland. Återigen kommer vi bra ut när det gäller hälsa och utbildning. När det gäller politiken får vi bra poäng på represenation, men halkar efter något eftersom vi aldrig haft en kvinnlig regeringschef.
Det stora orosmolnet är ekonomin. Rapporten uttrycker det självklara, att kvinnor står för hälften av världens intellektuella kapital och därmed också hälften av varje lands konkurrenskraft. Hur väl varje land lyckas ta tillvara på den kraften genom att undanröja praktiska hinder, som barnomsorg, men också strukturella hinder som fördomar och attityder, kommer att avgöra landets tillväxtmöjligheter.
När det gäller ekonmin förlorar Sverige i konkurrenskraft. Sverige har, som det enda landet bland de 20 bästa, förlorat poäng från 2006 fram till i år. Det beror framförallt på kvinnors begränsade möjligheter på arbetsmarknaden, de stora inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor och en könssegregerad arbetsmarknad där kvinnor i stor utsträckning arbetar i offentlig sektor och män i det privata.
När det gäller löneskillnader kommer Sverige först på 28:e plats efter länder som Egypten, Uganda, Ghana, Philippinerna Mongoliet och Botswana. Vi hamnar också lägre än Norge och Danmark, men Finland och Island ligger ännu sämre till.
Ännu sämre ligger vi till vad gäller kvinnor som tjänstemän i privat sektor och i tekniska yrken. Den könssegregerade arbetsmarknaden gör att kvinnor till stor del håller sig inom offentlig sektor. På dessa parametrar landar Sverige på 55:e plats. Baltikum ligger i topp men även länder som Argentina, Botswana och Thailand slår oss.
Slutsatsen Veckans Affärer drar blir att Sveriges höga placering i båda undersökningarna får vi för att vi har infrastrukturen på plats. Vi har möjlighet till god mödravård, utbildning, barnomsorg, med mera. De poäng vi inte får och de vi tappar beror på kontraproduktiva debatter och beslut, som vårdnadsbidrag och diskussioner om att jämställdheten har gått för långt, vi borde avlöna hemmafruar och annat.
Jämställdheten i ett samhälle står inte still. Alla beslut man fattar leder antingen framåt eller bakåt. Trots ett gott resultat i internationella jämställdhetsrankingar behöver Sverige ge akt på frågan. För resten av världen är nämligen på frammarsch.
World economic Forums Gender gap-ranking
Samt FN:s ranking