Allt är till salu - frågan är när

När börsåret så småningom ska summeras kan vi se tillbaka på ett antal rafflande budstrider. Till de mer odramatiska hör finska Atrias uppköp av smörgåspåläggsproducenten Sardus samt tyska Pfleiderers bud på golvtillverkaren Pergo.

I fallet Lindex blev processen mer utdragen. Efter visst finansiellt krumbuktande lyckades bolagets styrelse undvika att hamna i händerna på Kappahl då i stället finska Stockmann dök upp som räddare i nöden.

Ovanstående är alla exempel på mer eller mindre klassiska uppköp. En finansiellt starkare eller mer aggressiv konkurrent köper herrelösa bolag utan starka huvudägare. Logiken lyder – allt är till salu vid rätt pris.

Det finns dock exempel på budprocesser med helt andra aktörer och bakomliggande orsaker – bolag med starka huvudägare som väljer att lyfta ut verksamheten från börsen. De senaste årens trend började med att familjen Spendrups tröttnade på börsens njugga värdering av verksamheten och köpte ut bolaget hösten 2001.

Numera har dock finans­familjerna och de industriella aktörerna hittat en ny danspartner – riskkapitalbolagen. När ägarfamiljen Pihl/Nordgren nu köper ut förpackningstillverkaren Nefab från börsen sker det med hjälp av Nordic Capital.

Samma typ av ohelig allians finns i larmbolaget Securitas Direct där de gamla huvudägarna Gustaf Douglas och Melker Schörling gör gemensam sak med Wallenbergarnas EQT. Verkstadsbolaget KMT står även det under uppköp från sin huvudägare – Nordstjernan. Här agerar dock familjen Ax:son Johnson på egen hand enligt traditionellt manér. Bolagets styrelse har avvisat budet men någon höjning tycks inte finnas i sikte.

De små aktieägarna har inte mycket att säga till om i dessa processer. Huvudägarna är i regel den finansiellt starka parten – dessutom med en unik insyn i bolagens verksamhet.

Samtliga tre ovanstående bud är lagda med en premie på cirka 40 procent gentemot börsvärdet i de aktuella bolagen. I fallet Nefab försökte Skandia Liv blanda sig i processen i hopp om ett höjt bud men misslyckades. Vad gäller KMT och Securitas Direct stödjer sig budgivarna på den senaste tidens börsnedgång för att inte behöva sockra de lagda buden.

I Direct ska man dock räkna med strid. Här finns nämligen ett knippe amerikanska hedgefonder i ägarlistan. De är lika högljudda som skickliga taktiker, vilket lär fungera som motvikt till power­trion Douglas/Schörling/EQT.

En sådan draghjälp får sällan de mindre aktieägarna som ofta allt för lättvindligt tvingas ge upp sina aktier och därmed gå miste om framtida värdeutveckling.