Optimisterna och olja

Om man ska öka produktionen av olja igen för att dämpa oljepriset. Industrivärlden kräver att Opec och framför allt Saudiarabien återupptar produktionen av den miljon fat olja som man hållit inne sedan förra sommaren. Opec har dock ställt sig avvisande till produktionsökning. Anledningen är antingen att man inte tror att oljepriset kommer stiga eller att oljeländerna vill öka sina vinster när priset stiger.

En annan förklaring till neddragning kan vara att oljekartellen faktiskt inte har geologiska möjlig­heter att nå upp till samma produktion igen.

Bristen på transparens inom Opec och i synnerhet Saudiarabien skapar osäkerhet om hur mycket olja världen kan producera. Vi vet dock från Cantarell i Mexiko, ett av världens största oljefält, att när produktionsnedgången väl kommer kan det gå snabbt. Cantarell har minskat med 25 procent på ett år.

Håller något liknande på att ske också i världens största gigantfält Ghawar i Saudiarabien? Det är den fråga som många inom oljebranschen nu ställer sig.

Samtidigt ökar världens oljekonsumtion som aldrig förr. Kina ökade exempelvis sin oljeimport med 40 procent i juli i år. Opecs oljeklubb IEA varnar för att en bristsituation kan uppstå inom arton månader, vilket kan leda till kraftigt stigande oljepris om inte produktionen ökar. Kanske får vi se oljepriset stiga till 100 dollar per fat före årsskiftet om inte Opec öppnar kranarna eller en lågkonjunktur i världen  får ner efterfrågan.

Denna sommar har även ”Big Oil” börjat varna för den kommande oljekrisen. I USA har National Petroleum Council under ledning av förre Exxon-chefen Lee Raymond lämnat sin rapport till amerikanska energidepartementet. Slutsatsen är att det kommer bli näst intill omöjligt för oljeindustrin att hålla jämna steg med efterfrågeutvecklingen. Den olja som nu återstår är nämligen mycket kostsam att ta upp. För att klara detta krävs investeringar på 20 000 miljarder dollar fram till 2030. Finns det inte bättre sätt att använda dessa pengar?

Även IEA publicerade i juli sin ”Medium-term oil market report” där man förutser en konsumtionsökning med 10 miljoner fat per dag fram till 2012 (från 86 i dag till 95,8 miljoner 2012).

För att nå dit räcker det dock inte med en produktionsökning med 2 miljoner per år. Dessutom krävs 3 miljoner fat per dag i ny oljeproduktion bara för att kompensera nedgången i existerande fält. De oljeproducerande länderna utanför Opec är nu på väg ner. De har redan nått sin topp, Peak Oil. För att klara IEA:s efterfrågeprognos till 2012 måste världen varje år öka oljeproduktionen med 5 miljoner fat olja per dag. Det innebär ett nytt Saudiarabien vartannat år!

Med förundran konstaterar jag dock att man i Sverige fortfarande undviker att diskutera den kommande oljekrisen, Peak Oil. Sedan förra hösten är det tillåtet att prata om klimatförändringar, viket alla nu gör. Att den kommande globala energibristen är en betydligt mer akut fråga att tackla, vill dock ingen ännu kännas vid. Varför? Kanske är förklaringen den rådande tillväxtfilosofin. Optimisterna tycks tro att vår energikonsumtion kan fortsätta som nu bara vi går över till ”förnyelsebart”. Att vi går mot en framtid med permanent energibrist som kullkastar globalisering och kunskapssamhälle är inget som går hem hos ledarskribenterna. Och på Vägverket vill man fortsätta planera för framtidens vägbyggen med utgångspunkten att bensinpriset 2020 kommer att vara detsamma som i dag…