Pontus blogg

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen. Det största problemet för Sverige är inte att bilindustrin balanserar på avgrundens rand och 10 000-tals jobb är hotade.

Det största problemet är att Saab och Volvo fortfarande 2009 har så stor betydelse för Sverige att ingen regering med något slags ambition att bli omvald kan låta dem gå under när deras affär har havererat. Det finns helt enkelt inget att ersätta dem med.

Det är ett misslyckande, och ett mycket farligt sådant, som kommer att få konsekvenser långt bortom Saabs och Volvos nuvarande kamp för överlevnad.

Jag kan inte låta bli att tänka på det när jag sitter i ett konferensrum i Åtvidaberg och dricker kaffe med kommunalråden i kommunen, Lennart Haraldsson (S) och Sverre Moum (M). Det är dagen efter dagen före i Åtvidaberg. Den lilla kommunens stolthet, fotbollslaget ÅFF har gått upp i allsvenskan och firats storslaget.

Men det är inte bara en nostalgitripp för fotbollsfans som minns fotbollsklassikern från storhetsdagarna på 1970-talet. Det är mycket mer symboliskt än så.

Firandet av fotbollslaget ägde rum med den gamla Facit-fabriken som fond. Det är lite mer än 35 år sedan Åtvidaberg mer eller mindre havererade efter Facits nedläggning i stan. Bolaget, som hade varit hela kommunens hjärta, största arbetsgivare och sponsor av det framgångsrika fotbollslaget, höll sig alldeles för länge kvar vid räknemaskinerna.

Och när tåget gått var det för sent, något som fick enorma konsekvenser för staden Åtvidaberg. Plötsligt försvann hela grunden i samhället. Det var inte bara arbetstillfällen som försvann. Det var en hel självbild som utraderades – och det fanns inget att ersätta den med. Dem jag pratar med under dagen i Åtvidaberg konstaterar att det bokstavligen talat tog 30 år att resa sig ur chocken. Arbetslösheten var skyhög, tidningarna fyllda av insändare om hur trist det var att bo i stan och kommunen gick med väldiga underskott.

2006 gick till slut (M) och (S) till val i en allians, för att klara att ta de obekväma beslut som krävdes för att sanera kommunens ekonomi och börja bygga något nytt.

50 personer fick gå från kommunen och Sverre och Lennart berättar hur tufft det var att möta de demonstrerande offentliganställda på torget. Men de höll emot, och numera finns det ett överskott i budgeten och skulden är halverad, om än fortfarande hotfull. Men det politiska initiativet kom till för att något mer hade hänt, för att det sedan några år tillbaka finns en ny grund att bygga på. De gamla Facitlokalerna inhyser numera ett gymnasium, med idrottsutbildningar och Sveriges bästa Ung Företagsamhets-lärare. I ÅFF finns nio spelare som går på gymnasiets fotbollslinje, och som sökt dit från hela Sverige.

Och det finns ett sakta blomstrande ekosystem av småföretag.

”I dag hjälper man varandra med beläggning, kapar varandras toppar och flyttar produktion under dalarna. Man gör affärer med varandra”, konstaterar bankdirektören Ronny Mårtensson.

Besöket i Åtvidaberg är en sedelärande historia om hur svårt det är att ändra en självbild. Men framför allt en praktisk och mycket handfast lärdom om hur viktigt entreprenörskap är för att skapa både tillväxt, men också förmågan att motstå kriser, i ett samhälle.

Och hur illa det kan gå om man gör sig beroende av en alldeles för stor aktör.

35 år senare har Åtvidaberg lärt sig läxan.

När lär sig landet Sverige den? Kanske är det dags för näringsminister Maud Olofsson att åka på studiebesök till Åtvidaberg.