Pontus blogg

Det finns något ovärdigt över den kohandel som nu pågår om Saabs framtid. GM och Koeniggsegg-konsortiet sätter stenhård press på regeringen för att få ut så mycket pengar som bara är möjligt från staten.
Och det är förståeligt. Men är det det bästa för Saab?
Knappast.

I sommarnumret av Veckans Affärer presenterade vi ett manifest för kapitalismen efter finanskrisen, ett första försök att börja summera vad vi faktiskt lärt oss och vad vi kanske ska ändra för att samma sak inte ska hända igen.
En av de viktiga faktorerna i det resonemanget var att gå tillbaka till grunderna i kapitalismen. Bolag som inte klarar sig ska gå under.
Det kan låta enkelt och självklart, men betyder att vi faktiskt inte får vara så beroende av enskilda företag eller branscher att vi inte anser oss klara utan dem. Oavsett om vi pratar om banker eller som i det här fallet bilföretag.
I Saabs fall är det så uppenbart att det håller på att backa hela företaget in i en återvändsgränd.
Staten är beredd att garantera lån som gör det möjligt att köpa det svenska bilföretaget, men de pengarna kommer med villkoret att produktionen inte får flyttas, fabriker inte får läggas ner och personal inte får sägas upp.
Och plötsligt tar en eventuell köpare över ett Saab på samma villkor som redan misslyckats.

Jag tror absolut att det finns en framtid för Saab. Men den framtiden kommer att avgöras av hur skicklig och entreprenöriell en framtida ägare är. I torsdagens nummer av Veckans Affärer skriver jag om just det, vår industriella syn på företagande, som om det är något mekaniskt och förutbestämt, och inte den skicklighetssport det faktiskt är. Framtiden för två företag kan se helt olika ut, beroende på hur duktig den som äger och driver bolaget är.
Så är det också för Saab.
Därför vore det sundaste idag att låta Saab gå i konkurs. Saab som det ser ut i dag har misslyckats. Det finns i praktiken inga vettiga budgivare på verksamheten som den ser ut idag. Pratet om att Koeniggsegg-gruppen ”bara” saknar tre miljarder är trams. Det behövs tre miljarder ytterligare, förutom de fyra miljarder som staten förväntas ställa ipp med, bara för att ta över bolaget. Men för att driva det, utveckla nästa modell, täcka framtida förluster och ha en rimig chans att hinna ändra något krävs ytterligare minst tio miljarder, enligt alla bedömare.

Jag förstår att Koeniggseggs-gänget är beredda att ta den chansen. Hoppet står förstås till att vara med i större konsolideringsaffärer ner längs vägen, eller att någon okänd vit riddar ska rida in på scenen. Men det är knappast det scenario som ger störts utrymme för entreprenörskap kring framtidens Saab.
Därför: låt bolaget gå i konkurs, och släpp sedan lös hugade entreprenörer på konkursboet. Då får vi se vad Saab egentligen är: ett starkt varumärke, bra teknik eller fantastiska produktionsanläggningar.
Men det testet blir betydligt mer hederligt än den märkliga halvskyddade verksamhet som nu obönhörligt och ganska ovärdigt baxar den svenska biljätten mot avgrundens rand, medan alla inblandade försöker skicka Svarte Petter mellan sig för att undvika skulden.

P.S Idag fortsätter debatten om VA:s kapitalistiska manifest klockan 14.00 på Historiska Muséet med talare som Klas Eklund, Birgitta Ohlsson, Ebba Lindsö, Sasja Beslik, Günther Mårder, Jan Edling, Sara Öhrvall och Ingrid Schullerström. Har du inte möjlighet att ta dig dit så kan du följa seminariet här på VA.se i direktsändning. D.S