Pontus blogg

Smarta företag försöker förstå vad som pågår i den digitala fronten. Men just nu går trenden åt rakt motsatt håll. Frågan är om etablissemangets revansch på internetvärlden verkligen är smarta affärer?

Det har varit ett dåligt år för internet. Det som förut var symbolen för allt som andades framtid är på väg att hamna i vanrykte. Inte helt välförtjänt om ni frågar mig. Hållet var och en för sig är det kanske inte underligt att rättegången mot Pirate Bay slutar i fällande dom och rekordhöga böter, att den exploderande bloggvärlden åker på en rejäl bashing av etablerade skribenter i medierna, att arbetsgivare börjar blockera sina anställda från att använda sociala nätverk på arbetstid och att en person som Niklas Zennström, trots att han är skapare av tre helt revolutionerande tekniker som lockats hundratals miljoner användare och dessutom sålt åtminstone en av dem för drygt tiotalet miljarder, har förtvivlat svårt att på hemmaplan få respekt som en av vår tids viktigaste svenska entreprenörer. Men sammanlagt visar alla de där händelserna på ett mönster.

Kalla det att etablissemanget slår tillbaka. För var och en för sig kan de här händelserna också beskrivas som succéer. Pirate Bay är en teknik och ett community som lockat hundra miljoner användare över hela världen, ett community med kraft att utmana fl era av världens mäktigaste branscher, från underhållningsindustrin till programvarumakarna. Pirate Bay rör sig i den illegala zonen, men det de uppnått är vad varje företag drömmer om: ett globalt självgenererande community med hög lojalitet och en totalt dominerande markandsandel.
Skapat i Sverige av svenskar.
Varför är den enda vägen framåt vi agerar på att dra dem inför rätta? Varför är inte ett bolag som Ericsson, som byggt hela sin framgång på att ligga längst fram i mötesplatsen mellan teknikutveckling och nya digitala beteenden, djupt involverad i att försöka sno åt sig det bästa av kunskapen som finns där?

Eller bloggarna. Här skapas en unik samling av röster, ett samtal som medierna aldrig kunnat föra med sin publik tidigare. En granskning av vad vi gör, men också en fantastisk möjlighet att skapa interaktion och djupare relation med läsarna. När tungviktare som Jan Guillou och Mats Svegfors dundrar från sina piedestaler att allt som finns i bloggosfären bara är skräp, hat och material som inte skulle platsat på en dålig insändarsida, är det naturligtvis inte sant. För varje expert i medierna finns det dussintals i bloggosfären som kan mer om det ämne som gäller just för dagen.

FRA-kampanjen och bloggarnas noggrannare läsning av Monica Antonssons avslöjande om Liza Marklunds ”Gömda” är bara två exempel på en fantastisk ny kraft som medierna borde slåss om att inkorporera på sina plattformar. Det gör man inte, tvärtom tävlar medieprofilerna om att ta avstånd från det nya. Sociala nätverk är en fantastisk tillgång för företagen. Ett arbetsverktyg för de anställda som rätt utnyttjat kan koppla upp företaget mot nätverk det aldrig nått på andra sätt, och också ett sätt att skapa relationer till människor runt bolaget som inte bara är anställda. Du anställer inte en person enbart för hans eller hennes färdigheter utan lika mycket för de kontakter och den kunskap som du får tillgång till genom personens nätverk. Ergo att använda sociala nätverk är ett rätt rimligt arbetsverktyg. Så går inte tongångarna bland svenska arbetsgivare 2009.

Niklas Zennström är kanske det mest underliga exemplet. Här snackar vi om en kille som under mer än ett decennium legat i den absoluta framkanten av utvecklingen av internet, som är närmast gudaförklarad i den globala nätvärlden och som gjort en av Sveriges största entreprenörsförsäljningar av ett bolag det senaste halvseklet, när han sålde Skype till Ebay för närmare 20 miljarder. Han ligger bakom bolag som skapat åtminstone två, kanske tre fullständigt nyskapande världssuccéer, först fildelningstjänsten Kazaa och sedan Skype, som beskrivits som Ebays sämsta köp, men som i dag är världens största telekomoperatör mätt i talade minuter, och som nu håller på att omvärderas rejält inför en planerad särnotering nästa år. Nu investerar han i ett 20-tal bolag via sitt riskkapitalbolag Atomico, driver streamingtjänsten Joost och planerar att bli en viktig filantropisk kraft i klimatfrågan. I ett land som skriker efter entreprenöriella förebilder borde han vara en svensk hjälte. Det är han inte. Helt klart är det ett mönster, som dessa exempel bara är ytan på.

Ipred- och FRA-lagen är bara naturliga fortsättningar på ett samtalsklimat i etablissemanget som handlar om att bekämpa den nya öppenheten. På en maillista jag är med på formulerade någon det ännu hårdare: I stället för att försöka föra in de positiva saker som internet står för – öppenhet, demokratisering, fri tillgång till information, nätverk snarare än hierarkier – i samhället, försöker vi pressa in det gamla samhällets struktur på internet.

Det är dags att starta kampanjen Rädda internet, var slutsatsen av den diskussionen. Jag kan bara hålla med. Att försöka göra internet till ett slutet och reglerat kabel-tv-nät där privata aktörer får en befogenhet att kontrollera oss som vi inte ens skulle acceptera att polisen hade i den verkliga världen är direkt skrämmande. Men jag tillhör dem som tror att det också är dåliga aff ärer att försöka bekämpa den nya internetvärldens krav på öppenhet. Förut har vi bara kunnat vifta med skiv- och filmindustrin som talande exempel på vad som händer med industrier som försöker bekämpa det nya, i stället för att fundera på hur man ska använda det i sina existerande affärer. Intäktsrasen där har varit gigantiska. Men fråga SEB våren 2009 vad som händer när man utsätts för en kundstorm i en digital värld?

VA:s webbchef Mikael Zackrisson berättar bland annat om de nya kunderna som bildar digitala mobbar och sätter press på företag som inte sköter sig på ett sätt som varit omöjligt för ett decennium sedan.
Tro mig, vi är bara i början av den utvecklingen. Snart kommer det komma enkla verktyg för att utöva konsumentmakt på, ett mer konkret sätt än att bara bilda en upprörd digital mobb som kan bilda opinion. Vi kommer att få se enkla verktyg där vi kan byta bank, mataff är eller parti med några enkla knapptryckningar.
Eller ta piratdebatten. Det kan tolkas som en juridisk strid i domstolen eller som en del i en betydligt större diskussion om framtidens upphovsrätt i en digital värld oavsett om det handlar om patent, upphovsrättsskyddade konstverk eller programvara. Är det fullständigt självklart att det är bäst samhällsnytta att behålla en upphovsrätt som är skapad för en industrikapitalism där digital gratis kopiering inte förekom?

När vi nu på Veckans Affärer gör listningen av Sveriges 500 största IT-företag (för 18:e året!) är det värt att påminna om att det fanns en tid när när IT var något vi var stolta över i Sverige. Dels för att vi hade flera av de världsledande innovativa företagen inom sektorn, men också för att det alldeles uppenbart också gjorde oss till centrum i en kraft som faktiskt skulle komma att förändra världen långt bortom tekniska uppfi nningar. Det intressanta är att inget har förändrats i sak i den frågan. Sverige producerar fortfarande några av de mest framgångsrika innovationerna som blir framgångsrika globalt. Där är inte minst Ericsson oerhört viktigt, både som innovatör och som centrifugalkraft som attraherar talang, kapital och möjlighet att testa produkter, vilket i sin tur ger nya företag.

Vi tenderar ibland att glömma bort hur extraordinärt framgångsrikt Ericsson varit, på en extremt konkurrensutsatt marknad där man snarare ökar avståndet till utmanarna från Kina. Det är just därför vi i år utser Ericsson till årets IT-företag. Men lika intressant är årets IT-uppsstickare Twingly. En produkt av det svenska IT-undret: Hög kompetens, tillgång till kapital, en bra testmarknad som ligger i framkant av utvecklingen och hög innovationskraft. En relativt enkel produkt, en sökmotor för blogglänkar som blivit en världssuccé i det tysta.

Återigen: det finns alla skäl för oss att vara stolta. Men den motsatta trenden, att det blivit modernt att hålla emot IT-utvecklingen och attackera de symptom den skapar, oavsett om det handlar om politiker med regleringsambitioner eller företag som vill kväsa kundkritiken på forum och bloggar, oroar mig. Vi befinner oss i ett skifte som möjliggörs av tekniken, men som är en beteendeförändring med betydligt större konsekvenser än tekniska. Det handlar om att öppenhet och digitalisering förskjuter makten från organisationer till individer, oavsett om de är kunder, anställda, samarbetspartners, medborgare eller aktieägare. Vi måste anpassa oss till en transparent värld, där alla kan jämföra oss med konkurrenter, jämföra våra ord med våra handlingar och välja bort oss med några enkla klick, för att inte tala om den kraft och makt de kan utveckla genom att ta sitt nätverk med sig. Den maktförskjutningen kommer att förändra våra affärer i grunden, vilket industri vi än befinner oss i.

Ju högre informationstäthet, desto tidigare kommer smällen.
Den goda nyheten är förstås att det håller på att rita om marknader i grunden och att det skapar möjligheter för den som förstår de nya mekanismerna. Just därför listar vi på VA de sju viktigaste megatrenderna i den digitala världen i det här numret. Har du koll på dem så har du alla förutsättningar att bli en vinnare på den pågående digitala revolutionen. Låt ingen intala dig något annat.