Pontus blogg

I den amerikanska klimatdebatten har ordet ”Greenwashing” börjat användas allt mer frekvent. I korthet betyder det att man sätter ett Svanen-märke på den mest klimatvänliga SUV-en. Sant i grunden, att det är den bästa av SUV:arna. Men inte särskilt klimatvänlig. Bättre att låta bli överhuvudtaget.
Greenwashing betyder i någon slags filosofisk bemärkelse att man utgår från att klimatfrågan är en fråga där man kan ha som grundinställning att allt ska fortsätta som det alltid gjort, bara man fixar lite på marginalen.
Jag tillhör som bekant de som tror att det är en rätt farlig inställning till klimatfrågan.

I förra veckan skrev svenska storföretags tungviktare med Svenskt näringsliv i spetsen en debattartikel i DI om hur näringslivet bäst kan bidra till att minska koldioxidutsläppen i Sverige. Svenskt näringsliv har som bekant vimsat en del i den här frågan, och länge hängt kvar som klimatskeptiker, men svänger nu alltså till en ekonomistisk och teknikorienterad lösningssyn.
Debattörerna tar utgångspunkt i en rapport som de låtit McKinsey göra, som bland annat visar att en årlig investering på fem miljarder kronor i så kallad koldioxidlagring, sänker utsläppen med tio procent om åren. Men ytterligare utsläppsminskningar genererar branta marginalkostnader, varnar debattörerna.
Att Lars G Josefsson, som slåss för att få fortsätta bygga brunkolskraftverk i Tyskland, Olof Faxander på SSAB, som själv genererar tretton (13!) procent av de svenska koldioxidutsläppen och Anders Ehrling, vars SAS i allra högsta grad riskerar att drabbas av eventuella politiska regleringar kring koldioxidutsläpp, sätter sina namn under en sådan debattartikel är inte speciellt underligt.
Men varning: Det handlar om greenwashing på hög nivå. Att ha en strikt ekonomistisk syn på klimatfrågan, som dessutom begränsar sig till Sverige är mycket farligt. Klimatfrågan är en global fråga där svenska politiker, med statsminister Fredrik Reinfeldt i spetsen, aktivt vill ta en ledande roll. Den som vill leda världen, kan knappast undvika att föregå med gott exempel med hänvisning till brant stigande marginalkostnader. Försök den argumentationen, när du går in och ska förhandla Kyoto-avtal 2.0 med Kina, och be dem avstå från kolkraftverk och massbilism.
Tjena!

Det är viktigt att komma ihåg att koldioxidlagring visserligen är en spännande teknologi som verkligen skulle kunna bli en svensk klimatexport. Men den är inte färdigutvecklad, och det finns en moralisk dimension i att fortsätta som vanligt, men gräva ner soporna till kommande generationer, som åtminstone inte jag är helt bekväm med.
Men i slutändan tror jag också att greenwashing är en farlig strategi för svenska bolag. Det är en aning strutslikt, att tro att om vi bara putsar fasaden så kommer frågan att försvinna från dagordningen.
Så blir det inte.
Hur grönt vi än gör det.
Det är dags för svenska företag att börja fundera kring klimatfrågan inte bara som något som maximalt blir ännu en faktor i excel-arken, lika för alla, utan som något som kommer att ställa det mesta på huvudet. Konsumenternas krav, politiska regleringar, kanske hela vår syn på tillväxt.
Läs mer om allt detta, och den svenska forskningen kring koldioxid lagring i Veckans Affärers gröna vårnummer som utkommer den 29 maj.

P.S Och javisst. VA:s gröna nummer är i någon bemärkelse greenwashing på hög nivå. Vi har inte förändrat ett jota i vare sig tryck eller distribution. Men vi jobbar på det – inte bara för vårt gröna nummer. D.S