Den stora nyheten idag är naturligtvis att Google slutar censurera sin kinesiska sökmotor. Jag skrev om det detta när Google gick och och hotade med det i januari, och jag är idag än mer övertygad om att detta är bra.
Vi på Veckans Affärer har länge efterlyst företag som vågar ha en värdering som går bortom kvartalskapitalismen. Som vågar driva en linje, och som vågar argumentera för den. Vi har gjort det med våra koncept Social Capitalist Award, vi har gjort det i vårt
kvinnoprojekt. Med vårt
miljöpris.
Därför är det otroligt glädjande att se att Google vågar bortse från eventuella kortsiktiga förluster när man kanske tvingas lämna världens största internetnation (
384 miljoner användare är en del annonspengar), för att vinna trovärdighet och sätta press på den kinesiska regeringen och på sikt kanske medverka till ett öppnare Kina.
En del tror att Googles tillbakadragande mer är handlar om att företaget är rädda för en diskussion om bristande säkerhet i sina tjänster, att det skulle vara ett spel för galleriet, eller i alla fall inte handlar om viljan att förändra Kina. Det kan vi naturligtvis inte veta säkert, men grundaren Sergey Brins uppväxt i Sovjetunionen och hans berättelser om hur han avskydde den totalitära regimen är svåra att ifrågasätta.
Det vi kan konstatera är att Google faktiskt agerar som en nation gentemot Kina i förhandlingarna. USA har inte varit inblandade, även om Sergey och medgrundaren Larry Page, som enligt uppgift drivit förhandlingarna själva, naturligtvis har stämt av med amerikanska UD. Bara det är anmärkningsvärt, ett företag som agerar som en nation i blaterala förhandlingar. Och visst är det lite märkligt att Google som företag vågar göra det som många regeringar säkert skulle vilja, men inte vågar av risk för att förlora affärer eller ställa till med diplomatisk kris.
Men vi kan också notera att Sergeys & Larrys agerande lite satt den
kinesiska regimen på pottkanten. För det man gjort är att ju inte att stänga ned Google.cn, utan
bara styrt om den till den lika kinaspråkiga (mandarin) sökmotorn i Hong Kong, google.com.hk. Därmed blir det mer uppenbart för kineserna vilka sidor som faktiskt censurerats för dem (en sökning på "
Tiananmen" får inte längre noll sökträffar, utan meddelandet "sidan kan inte hittas"). Chansen att någon av de 384 miljonerna kineser ska märka detta är ju rätt uppenbar.
Det i sin tur kommer bara göra livet än svettigare för de enligt uppgift 40 000 personer som regimen har anställda för att manuellt censurera internet åt kineserna. Jag har svårt för att tänka mig att detta är en hållbar strategi i längden. Redan nu sprids kunskapen om hur man som kines
skaffar sig krypterad uppkoppling, VPN, för att ta sig runt den kinesiska internetmuren.
Den kinesiska regimen måste nu välja på att antingen blockera google.com.hk från Fastlandskina, eller utveckla sitt eget filter för sökmotorn. Tidigare var det ju Google som utförde själva filtreringen. Än så länge är stora delar av Googles tjänster tillgängliga från Fastlandskina. Exakt status kan man följa på
en speciell sida som Google satt upp som visar graden av censur för sökmotorn, Google News, Images, Youtube och andra Googletjänster.
Sergey Brin hoppas själv att agerandet ska leda till en uppluckring av censuren i Kina. Det säger han i en intervju i New York Times:
"Vi hoppas på utveckling och ett mer öppet internet i Kina."
Och på sikt är det omöjligt att upprätthålla ett sådant kontrollsystem, tror han.
"Jag tror att på lång sikt, så kommer de vara tvungna att öppna upp", avslutar han intervjun.
Med
43 procent av 384 miljoner kineser som användare är chansen rätt stor att några tar chansen och driver på den utvecklingen. För jag tror precis som han att någon annan utveckling faktiskt är omöjlig.
***********
Fotnot: I dagarna kommer kulturjournalisten Andreas Ekström ut med sin bok "Google-koden". EÄven om Ekström och jag inte alltid tycker lika ska det bli intressant läsning. Ett kapitel kan du läsa här, fler på hans blogg.