Sveriges Radio ska lansera en ny sajt innan månaden mars är slut. Det fick jag jag och några andra journalister och bloggare veta när vi fick se ett prov på det som komma skall igår. En tjuvtitt som verkligen inte bara var en pressvisning, utan också ledde till en diskussion om SR:s val och strategier.
Det såg fint ut.
Doberman, byrån som designat sajten, är bland de bästa i Sverige på att göra rena, snygga mediesajter
Navigeringen är renare, det kommer bli mycket enklare att lyssna på radio på sajten i och med att man slänger ut gamla pluginprogram som Windows Media och Real Player. Menyerna är smarta och flexibla. Man kan spara sina favoritradioprogram och lokalradioval.
Men: Det var bara en sajt. En sajt för radiolyssning med artiklar och nyheter.
Innan vi fick se själva sajten pratade projektledaren Daniel Boo om målsättningarna: Att sätta lyssnarna i fokus, visa upp dem. Att publiken ska vara medproducenter. Daniel visade till och med suddiga webbkamerabilder på helt vanliga lyssnare.
Men det vi fick se när det gäller läsarinteraktion var det gamla vanliga: Artikelkommentarer, som alla mediesajter har idag. Och så en liten pulserande punkt som med olika färger skulle visa exakt vilka program folk lyssnade på sajten just nu. En topplista som en stor glödande orange prick.
När diskussionerna efter visningen sedan drog igång var svaret återkommande "det kommer senare".
Ett API, så att andra kan bygga egna SR-spelare, kommer senare. Kopplingar till Facebook kommer senare. Att visa upp lyssnarna kommer senare.
Sorry, det kan låta som en småsak, men det visar att väldigt lite har hänt inne på Radiohuset, trots genombrottet för webben och lyssna-när-du-vill-radion.
I tider när public service är mer ifrågasatt än någonsin borde det ligga i SR:s intresse att så långt det bara går att utnyttja alla tänkbara medel för att sprida sitt innehåll, sitt budskap och få ut sin roll i samhället. Och då är interaktion med andra platser, andra miljöer där folk rör sig, helt centralt. När en miljon svenskar hänger på Facebook kan man ju bara inte välja bort det. När en miljon använder Spotify borde SR:s innehåll naturligtvis finnas där. När hundratusentals svenskar bloggar borde de naturligtvis ha full tillgång till allt det fantastiska material som SR skapar, för att debattera det, för att sprida det vidare så att fler kan upptäcka det.
För det fiffiga med SR och pubic service är ju att de inte som vi privatägda medier sitter fast i krav på lönsamhet. För public service handlar det om att skapa bra innehåll, inom de definierade områdena, och sedan sprida det. För det är ju hela Sveriges Radio, som projektledaren Daniel Boo också mycket noga påpekade i går.
"Vi är ju vårt namn. Vi ska inte tänka målgrupp, utan vi ska finnas till för alla."
Rent konkret:
- Sluta se den egna sajten som centrum för den digitala verksamheten. SR:s innehåll borde finnas överallt i samhället, även det digitala, där folk befinner sig. Det borde var ett övergripande mål för hela SR.
- Släpp den fåniga 30-dagarsbegränsningen på arkivet. Idag går det för bloggare att bädda in radioklipp på sina bloggar, men om inslagen försvinner efter 30 dagar är det ju inte så mycket värt. Idag sitter redaktionerna och manuellt klipper ut enstaka inslag och lägger ut för mer permanent publicering, men det borde naturligtvis vara grundläget. Av det som framkom av gårdagens möte var också att detta framför allt var en teknisk fråga, inte en fråga om upphovsrätt, för den är redan löst för så gott som allt material som inte är teater, bokuppläsningar och liknande kulturupplevelser. Strategichefen Mats Åkerlund pratade själv om att SR:s nyhetsjournalistik inte alls får den spridning den borde få, att låta bloggare använda den vore ju ett busenkelt att låta fler än de egna programmen som Studio Ett och P1 Morgon driva nyhetsdebatten.
- Se till att folk kan logga in på sajten, hitta sina vänner där och få tips från dem, till exempel genom att koppla inlogget till Facebook.
- Bygg en riktigt bra facebook-applikation, så att vi kan lyssna på radio när vi småpratar med kompisarna på Facebook.
- Integrera med nya plattformar som Spotify.
- Öppna upp det tekniska gränssnittet, det så kallade API:t, så att andra kan bygga sina egna radiosajter och radioapplikationer. Som alt fler företag inser så finns et större begåvning i samhället utanför den egna organisationen, utnyttja den och låt dem sprida SR:s innehåll. Självklart inte helt fritt, det går att reglera i API-villkoren.
Dessutom har SR kommit på att man ska byta namn från "SR" till "Sveriges Radio" på webben, alltså byta nätadress. För mig som en gång i tiden var chef för en sajt som hette Ekonominyheterna.se och numera en som heter VA.se är det ju helt koko. Alla som kan något om internet vet värdet av korta URL:r. Men det har
jag redan skrivit om.
Det lite smärtsamma för mig är att jag vet att både Åkerlund, Daniel Boo och SR:s Nya medier-chef Lotta Kjellin egentligen håller med om mycket av detta. De vill göra så mycket mer än vad vi fick se igår. Jag vet att de driver många av de här frågorna med stort hjärta, så det smärtar mig lite att kritisera deras arbete. Motståndet mot att öppna upp Radiohuset ligger längre upp i organisationen. Och just där ligger problemet.
Tills det händer får vi vara glada att vi slipper 90-talsmonstren Windows Media och Real Player på nya sajten.
Fotnot: Miriam Olsson och Joakim Jardenberg har skrivit ännu mer ingående om SR-sajten och bristerna i den.
Renare & enklare. Nya SR.se, eller egentligen sverigesradio.se lägger radiospelaren direkt i botten på sajten, där den ligger kvar hela tiden när man navigerar omkring på sajten. Spelaren kan minimeras till en liten svart rad. I övrigt är upplägget rätt traditionellt med en stor toppbild med roterade puff.