Nätet

Jag säger inte att Google inte är nyskapande längre, men deras senaste senaste stora lansering, Google Buzz, är det definitivt inte. I stället för att låta produkten tala för sig själv så bundlar man den med Gmail och hoppas att några av Gmails 176 miljoner unika besökare varje månad börjar "buzza". 

Det är alltmer tydligt nu att Googles styrka verkligen är sök och i viss mån användargränssnitt för smarta webbtjänster. Men sociala medier kan de helt enkelt inte. Och då har Buzz ändå utvecklats av en de sociala mediernas frontfigurer, Jyri Engeström, som sålde mikrobloggen Jaiku till Google hösten 2007 och sedan jobbade på sökjätten i två år. 

• Det bygger på mejl. Mejl=jobb. Sociala nätverk är något annat. Jag vill inte ha mitt småpratande med kollegor och vänner ihopblandat med kunder, leverantörer och affärskorrespondens. Framför allt så missar Buzz hela grejen med sociala nätverk, som ju, enligt min mening, är att man kan lyssna och börja samtala med människor man tycker är intressanta som man INTE redan innan hade en relation med. 
• Skapar kaos i min inbox. Alla effektivitetskonsulter pratar om hur viktigt det är att inte bli störd när man ska koncentrera sig på jobbet. Att då ha Buzz-lådan direkt bredvid min mejlbox är definitivt störande. När buzzarna trillar in i inboxen är det än mer irriterande, även om det naturligtvis går att skapa filter som håller ordning på detta. Men trots all smart matematik på Google måste jag alltså ändå göra en mängde personliga inställningar för att få det hela att fungera. 
• Användarvänligheten. Jag trodde aldrig jag skulle skriva det, men att trimma in inställningarna för Google Buzz är inte helt enkelt. Jag tänker på min 77-årige far som gick med på Facebook förra veckan. Det finns inte en suck i världshistorien att han kommer begripa Buzz.
  Dessutom är inställningsmöjligheterna för dåliga. Om jag nu tvingas outa alla mina mejlkontakter, borde jag inte ha möjlighet att outa vissa, men inte andra? Eller skapa listor med kontakter, till exempel för jobbet, branschen, sommarkompisarna. Jag vet inte heller om det går att filtrera bort vissa typer av innehåll från vissa användare. På Jaiku gick det till exempel att ta bort några av alla flöden från de mest supersociala personerna.
• Teknikstyrt snarare än beteendestyrt. Exakt hur Google Buzz lagt till mina vänner, eller vilka buzz jag får se i min buzz-inbox, det förstår jag inte. Googles fantastiska algoritmer ska sköta det åt mig. Jag tror vi användare vill veta vad som händer, framför allt när det ligger så nära vår personliga sfär som i vår mejlbox. Ska man göra saker automatiskt åt folk måste det bli fläckfritt superbra. Och dit är det långt kvar. 
• Mer är inte bättre. Hur jobbig man än tycker att Twitters 140-teckensbegränsning är så har den i alla fall (a) lärt folk att fatta sig kort och (b) gjort flödet på Twitter hyfsat överskådligt.  När folk får prata på lite som de vill så ökar bruset och det blir svårare att hitta de intressanta konversationerna. Visst, det blir enklare att ha djupare, mer ingående samtal, men jag tror inte det var tanken bakom Buzz. Och för konversationer är det fortfarande gravt underutvecklat.
• Integritetsproblematiken. Många har redan skrivit om jätteblundern när Google per default avslöjar ens privata mejlkontakter för andra, och Google har lyssnat på kritiken nu. Men Googles syn på detta bådar inte gott för framtiden.
• Dåliga algoritmer. Om nu algoritmerna och tekniken bakom är Googles stora styrka, hur kan det då komma sig att Buzz innehåller så många enkla missar. "Folk du brukar mejla med" fungera inte särskilt bra. Jag fick en gammal kollega som automatisk tillagd person att följa som jag inte har mejlat på två år (han slutade och bytte mejladress då). 
• Det mest felaktiga är ändå tanken att man ska integrera allt på ett och samma ställen. Visst, webbgurus världen över skriver nu blogginlägg om hur man kopplar ihop sina googlekonton med Google Reader, Flickr, Facebook, Twitter... you name it. Men jag vill inte ha allt på ett och samma ställe. Jag vill skilja riktiga vänner från kollegor. Jag vill skilja medarbetare från duktigt branschfolk på andra arbetsplatser. Jag vill skilja ut min familj från mina gamla festkompisar från studietiden. Jag vill kunna stänga ned Twitter och bara jobba. Eller kunna stänga ned mejlen och bara snacka.

Google Buzz visar att Google inte längre är en pigg liten uppstickare, utan en jätte som kopierar de små startupbolagen, rullar ut nya tjänster och försöker utnyttja sin storlek för att få ut dem. Som Microsoft alltså. Visst finns det utrymme för förbättringar, och kriget om vilken plattform som vinner är långt ifrån avgjort. Men jag lägger nog mina pengar på Facebook där. Och Twitter, vars potential fortfarande vida överstiger det som ännu genomförts.

  

The Next Web: Google Buzz Should Have Begun Its Life in Gmail Labs
Scobleizer: Google Buzz copied Friendfeeds worst features - why? 
Jyri Engeström: Top 10 things to fix in Google Buzz O'Reilly Radar: Google Buzz re-invents Gmail 
Framtider.net: Så får du ut mer av Google Buzz Read Write Web: How Google Buzz is Disruptive: Open Data Standards