Nätet

Moderaterna har sjösatt en ganska ambitiös satsning på att ta fram en ny internetpolitik för framtiden. Under hösten har en grupp moderater under ledning av Henrik von Sydow jobbat på frågan, och som en del av detta har de arrangerat en serie seminarier och debattfrukostar.

Idag hade partiet bjudit in den mycket meriterade juridikprofessorns Lawrence Lessig för att tala om hans syn på detta. Lessig har länge varit mycket kritisk mot dagens upphovsrätt och skrivit flera böcker i ämnet, som jag refererat till tidigare.

Och han fortsatte vara kritisk vid dagens möte.
"Dagens copyrightlagar är tokiga", sade han.
"Jag är här för att göra en vädjan till er, en vädjan att påbörja en diskussion om en rimlig men radikal reformering av upphovsrätten. Den form av yttrandefrihetsreglering som den är idag måste förändras."

Lessig delade in sin kritik mot upphovsrätten i tre delar.
Men situationen idag med pirater i ena ringhörnan och upphovsrättslobbyister i den andra är infekterad och dålig. Det behövs nya sätt att resonera för att ta diskussionen vidare.
"Jag sympatiserar med Piratpartiet för deras plattform," sade Lessig. "Men inte för det som handlar om att stjäla saker på nätet."

Av någon anledning är det acceptabelt när länder bryter mot Genevekonvention, men ve den nation som dristar till till att bryta mot Bernkonventionen, som skyddar kulturella verk, konstaterade Lessig.
"Vi har en situation där lagarna håller på att förstöra kulturen", säger Lawrence Lessig.

På universiteten pratar man om nolltolerans mot fildelningen. Men när det gäller andra saker som ungdomar sysslar med, och som också är olagliga, såsom alkohol (får inte säljas till personer unde 21 år i USA) och droger ser universiteten mellan fingrarna. Det här gör att unga ser sig som kriminella, det skapar ett utanförskap, som är mycket farligt, för det eroderar respekten för lagen, sade Lessig.

Lessig ser det här opinionsarbete som något som kommer ta många år. Men han har flera konkreta förslag på saker som ländernas regeringar kan börja med redan idag, utan att behöva vänta på nya internationella avtal.

1. Inför en anmälningsplikt för upphovsrättsinnehavare.
Ett stort problem med till exempel digital återutgivning av böcker är alla dessa verk som det inte går att få kontakt med någon upphovsman, så kallade herrelösa verk. Det skulle man komma runt om man tvingade upphovsmännen att förnya upphovsrätten till exempel vart tionde år.
 

2. Reglera inte det som inte behövs regleras.
Lawrence Lessig delar in upphovsrättslagstiftingen i en klassisk kvadrant. På ena axeln har han amatörer kontra professionella, på den andra kopiera och remixning. Det ger fyra delar:

• Att göra kopior för professionellt bruk
• Att remixa verken för professionellt bruk
• Att göra kopior för privat bruk
• Att remixa verk för privat bruk

Här vore det väldigt enkelt att undanta den sista punkten från dagens lagstiftning. Att klippa ihop, remixa och göra egna verk utifrån det som finns, bör vara helt oreglerat, så länge det sker på hobbynivå.

3. Se till att artisterna kompenseras.
Lessig efterlyser nya sätt att kompensera upphovsrättsinnehavare utifrån hur mycket deras verk konsumeras i den digital världen. Han säger det aldrig, men det låter lite som den bredbandsskatt som många efterlyst.
"Folk kommer alltid att fildela. Ska vi då föra ett krig mot dem? Är det vägen fram? Frågan är i stället hur vi hanterar det, hur ser vi till att artisterna kompenseras."
Han nämner de typer av skatter på lagringsmedia som vi har i en del europeiska länder.
"Det är ingen tokig idé, men det är tokigt genomförda. Man beskattar en hårddisk för att den kan användas för kopiering, men själva kopieringen i sig är fortfarande olaglig. Det är idiotiskt."

Under diskussionen som följde kom flera förslag från publiken, som bestod av såväl branschfolk, förläggare och politiker. Nicklas Lundblad, som tidigare talat själv i Moderaternas nätpolitikserie, föreslog att staten skulle kräva att den kultur som skapas med stöd från det offentliga borde skapas undert Creative Commons-licens, så att den bli fri för andra skattebetalare att ta del av.
Lessig menade dock att det är svårt att genomföra i praktiken. I England hade man försökt det på BBC, men till slut gett upp efter hårt motstånd från de anställda.

Själv tycker jag nog att det är ett rätt rimligt förslag. Om vi skattebetalare finansierar kulturen, bör vi göra allt vi kan för att den ska finnas tillgänglig för alla medborgare så lång tid som möjligt. Det borde också ligga i kulturarbetarnas intresse att bli spridda.