Nätet

Det har gått en vecka men innan jag helt går in i sommarledighetens sköna barfotaliv måste jag sammanfatta förra veckans Rebootkonferens. Jag tror nämligen att den signalerade att något stort är på gång.

Sent på fredagkvällen, när efterfesten nere i Köpenhamns slakthusområde höll på att stänga och Rebootarna drog sitt lilla mobila soundsystem i en barnvagn till nästa partyadress hittade jag kanadensaren Mark Kuznicki, som driver politikprojektet Changecamp. Han sammanfattade hela känslan i en enda mening:
"Det finns en ny kraft, en ny rörelse i samhället, den har ännu inte någon tydlig ideologi, ingen ensam ledare, men bubblar omkring, den finns överallt, och den går inte att inordna på en höger-vänster-skala."

Jag tror det är precis så enkelt. Och så stort.
Det engagemang, den kraft som finns bland de unga och även gamla på nätet, den är på väg in i samhället. Vi har sett det med Piratpartiet i Sverige, men det är mycket större än så. Det kanske är som Anders Mildner skriver i Svd att det är den nya 68-rörelsen.

Det känns som att tiden är rätt nu. Dagens politiska system har visat sig helt inkapabelt att ta hand om de kriser som drabbat oss på sistone: finanskris, banker som måste räddas för att samhället överhuvudtaget ska kunna fortsätta existera, gigantiska gamla industrier som vägrar anpassa sig till en ny verklighet (jag tänker närmast på transport-, medie- och underhållningsbranscherna), en klimatfråga som är på väg att explodera i vårt ansikte, och så på det en mängd av frågor om integritet, jämställdhet, personligt ansvar, delaktighet och internationalisering som idag bara lämnas hängande i luften. Politikerna vågar knappt ta i dem, de går inte riktigt in i deras höger-vänster-modell.

Samtidigt har vi, vi som antingen vuxit upp med eller lärt oss älska internet, lärt oss ett helt nytt sätt. Det går att göra saker på ett annat sätt. Tillsammans. Det går att diskutera och komma framåt. Det går att gå från ord till handling utan vare sig kapital, namn eller rätt ingångar.

Verktygen finns där. Tekniken är så kraftfull. Man behöver inte vara programmerare för att samla en grupp människor för en sak på nätet.

De människor som idag har lärt sig kommunicera och vara delaktiga på nätet kring frågor som engarerar dem, de kommer inte nöja sig med mindre i livet utanför webben. För oss handlar det inte längre om datorer, internet och teknik. Det handlar om vilket samhället vi vill ha. Att vi bryr oss om FRA, Ipred, Telekompaketet, bisarra piratdomslut eller för den delen Liza Marklunds skarvande med sanningen är bara början. Folk som har lärt sig att det går att påverka via nätet kommer aldrig att nöja sig med mindre, även när det handlar om politik, arbetslöshet och Sveriges framtida tillväxtmöjligheter.

I Almedalen pågår just nu årets största politiska spektakel. Tusentals politiker, medie- och pr-folk glider omkring mellan formella och informella möten för att lobba för sina frågor. Nu ska jag med all rätt erkänna att jag inte varit på plats, men åtminstone utifrån medierapporteringen verkar medborgarperspektivet helt saknas.

Hela den politiska apparaten är fortfarande fast i samma tanke om att "vi ska driva våra frågor, när vi sedan får stöd för dem ska vi genomföra dem". Folket, medborgarna, målgruppen för frågorna är bara en passiv mottagare. Det är fortfarande producent och konsument. Sändare och mottagare. Samma gamla kommunikationsmodell, trots att åtminstone alla som är under 40 borde veta att webben är i full färd med att avliva den.

På Reboot såg vi flera exempel på detta. En kanadensare som skapar helt nya demokratiska fora med onlinecommunities som går från nätet till det fysiska mötet. Danskar som på plats frågade Rebootbesökarna om vilken politik de ville ha och fick en hätsk diskussion som svar. Nya sätt att öppna upp regering och myndigheter.

Britten Lee Bryant talade om behovet av en helt ny historieskrivning, nästan ett nytt språk, för att vi i nätgenerationen ska kunna skriva vår egen historia utifrån hur vi ser världen, inte en 1900-tolkning av vår värld. Och han skriver, helt briljant, om behovet av en helt ny syn på politik i The Independent.

"Vårt samhället kan styras både bättre och billigare om vi låter folk vara en del av lösningen, snarare än passiva "konsumenter" av tjänster, och som bara byter ut sina representanter vart fjärde år eller så. Vi måste se regeringen som en möjliggörare, eller en kraftförstärkare som kan utnyttja energin och resurserna från vanliga människor för att förbättra styret och leveransen av samhällstjänster."

Dagens politiska partier måste reformeras totalt om de ska ens finnas kvar om några år. I stället kommer vi få kluster av individer som vi agerar som en sorts möjliggörare, som tar ansvar för genomförandet av en viss fråga, och som GER ansvar åt helt vanliga människor för genomförandet. Ett samhälle där vi gör saker tillsammans för att vi tror på dem, inte tillsätter en utredning med en massa så kallade experter som ska ta reda på hur det ska göras. Utan som, precis som vi gör på nätet, börjar, testar, tar emot feedback, gör om och itererar fram en bättre lösning. Inte kastar paj och bråkar om procentsatser i försäkringssystem, utan löser saker tillsammans, konstruktivt, på riktigt.

"Kanske är det sista året som Almedalen är så här styrd av alla lobbygrupper och etablissemanget, kanske har det ändrats redan nästa år", sade någon på väg hem från Reboot.
Jag kan bara hålla med i den förhoppningen.

*********

Dessutom, här är några internettrender från Reboot:

• Deltagarkulturen kommer sprida sig bortom webben. Politiken är bara ett exempel. Men nätets möjlighet att snabbt samla människor för att genomföra saker är oöverträffat, och de delar av samhället som inte inser detta kommer att få betala högt för det.
• IT-avdelningarna måste bort. Så mycket av innovation hindras idag av att it-avdelningarna tillåts säga stopp. Svenska banker dras med it-system från 70-talet som kräver tusentals anställda att sköta om, när det idag går att bygga exakt samma - och mycket bättre, flexiblare - system för ett spottstyver. Svenska storföretag skulle spara tiotals miljoner om man bytte ut de dyra programpaket från exempelvis Microsoft som de flesta idag använder mot gratisalternativen på nätet.
• Riskkapitalet får en mindre, men kanske lite annorlunda roll. Alla pratar om bootstrapping, att starta sitt företag utifrån ingenting, kanske ett avgångsvederlag på några månader, en laptop från svärmor och ett kontor i köket. Tekniken är så billig och det går att hyra in allt man behöver. Vill man sedan lansera en fungerande affärsidé på bred front kanske man behöver pengar, men först av allt måste du bevisa att din idé överhuvudtaget håller.
• Open source-tänkande kommer sprida sig bortom programmering och internet. Det finns så mycket kunskap och information som går att samla in på frivilligbasis. På Reboot demonstrerades ett kartprojekt där folk cyklade omkring med GPS:r och samlade in kartdata. Resultat blev snabbt mycket bättre och mer korrekt än Google Maps.

Glad sommar på er!