Nätet

"Det handlar ju inte om internet längre. Det här är mycket bredare," kommenterar en kollega i en av alla pauser här på Reboot i Köpenhamn.
Och det är för mig kanske den viktigaste slutsatsen av första dagens föredrag och workdshops på Reboot.
Talare efter talare har radat upp exempel på hur man kan och har använt internets tankar om deltagarkultur, transparens och småskalighet på områden som politik, banker och miljöarbete.

Mest fascinerande för mig var kanadensaren Mark Kuznicki som pratade om hur han skapat helt nya communityplattformar för lokalt medbestämmande och politik. Visst är internet en viktig del i hur man drar igång sådana möten, men fokus har fortfarande varit ett eller flera fysiska möten, där engagerade medborgare diskuterat politik och vad man vill förändra.

Vid ett möte om lokala transportfrågor i Toronto blev alla närvarande politiker helt chockade: "Vad är detta? Det är ingen som bashar oss?"
De var så vana vid att så fort de hade en dialog med "vanligt folk" så resulterade det alltid i stormar av klagomål och gnäll. Nu satt folk i stället och kom med idéer och föreslog förbättringar.

Enligt Kuznicki är nya former av communities för politisk diskussion, online och offline, en enorm möjlighet att återuppfinna lokaldemokratin och medborgarskapet. Men det handlar inte bara om att politikerna ska börja lyssna på vad folk vill, utan lika mycket om att medborgarna ska ta eget ansvar:
"Vi frågar inte våra medborgare tillräckligt mycket, och vi måste ställa högre krav på dem. Med friheten kommer också ansvaret."

Men det är inte helt enkelt. Vi vet ännu inte hur vi skapar dessa communities, och hur vi samlar ihop och skapar en helt av tankarna och konversationerna från dessa möten. Kuznickis vision var 100 Changecamps, som han kallar sina möten, över hela Kanada 2010. De borde kunna nå 1 miljon kanadensare eller en trettiondel av befolkningen.
"Då spelar vi en roll! På riktigt."

Pelle Braendgaard visade exempel på hur små nätdrivna banker kan användas för att skapa nya valutor och återuppliva förtroendet för bankerna.
Vi har för stora banker som gör för mycket, vilket bidragit till finanssystemets instabilitet, menar han. Vi borde uppmuntra nya, småbanker, banker som kanske bara gör en enda begränsad sak. Idag har hela samhället blivit beroende av bankerna och vi kan knappt tillåta en enda av dem att gå i konkurs utan att hela samhällsekonomin drabbas mycket hårt.
Hans favoritexempel var E-Gold, en digital valuta som är knuten till guldet och som under en tid var det näst mest populära betalsystemet i USA, efter Paypal. Sedan började grundare fiffla och göra dumma saker, så systemet havererade. Men idén med små, öppna transparenta banker håller fortfarande, menar Braendgaard.

Ett exempel på en bank som bygger på dessa principer är Scred.

På kvällen, till middagen, underhöll dansken Tor Nørretranders med en mängd liknelser mellan webben och miljöfrågan. Han tog ett exempel med en liten glasburk med tre små räkor, lite alger och bakterier i som kan leva i många år som ett slutet system.
"Om den här lilla futtiga världen kan fungera, då borde vår planet, som ju också är ett slutet system, kunna göra det också. Men då måste vi se jorden på det sättet."
 

Men dagens mest engagerade talare var David Weinberger, en av författarna bakom webb-klassikern The Cluetrain Manifesto. Han talade om att länken var det som unikt för webben, och att länkarna håller på att omskapa hela vår syn på kunskap, eftersom länkarna gör att ett dokument, en text, aldrig får ett slut, det finns alltid mer att läsa för den intresserade. Och informationen uppdateras hela tiden.

Är webben god eller ond? frågade sig Weinberger och förde en diskussion om moral och etik.
Hans slutsats är att sympati måste vara basen för ett etiskt tänkande på webben. Och då leder det till att vi måste vara engagerade, vi måste handla.
"Och för mig är det hopp. Och jag är hoppfull, för webben är så exceptionell"

Personligen förstärks bilden jag var inne på i mitt förra inlägg: Vi lever i en tid av stora förändringar, och de nya nätverket, den nya tekniken skapar enorma möjligheter för oss. Det är naturligtvis ett hot mot befintliga strukturer, men det är också ett ansvar för oss som individer.

Om vi tror att det här med nätet, deltagarkultur och transparens är viktigt och faktiskt skapar helt nya möjligheter. Då åligger det oss också att våga utnyttja detta för att, lite högtravande, skapa ett nytt och bättre samhälle.
Det kommer vare sig vara enkelt eller smärtfritt (som inte minst gårdagens utfall i ipred-fallet visar). Men likafullt helt nödvändigt.