Nätet

Svenska politiker drömmer om att göra en Obama och utnyttja nätet för att vinna valet 2010, som Emanuel Sidea skriver i VA:s stora trendrapport i vårens stora IT-nummer av VA Agenda (artikeln kommer ut på nätet inom kort - prenumeranter kan läsa den redan nu i pdf-version online).

På pappret kan man tycka att politikerna är rätt aggressiva i sin satsning på internet i allmänhet och den sociala webben i synnerhet. De registrerar konton på Twitter, Youtube, Bloggy. De bygger communities. Socialdemokraterna har byggt "Mitt S" där supportrar av den socialdemokratiska rörelsen ska gå in och kunna bidra till valrörelsen.

Satsningarna är lovvärda, men skådar man de närmare är de väldigt tunna. Twitter används med primärt som en megafon, inte för att på allvar diskutera politik med medborgarna. Det finns undantag, som Gudrun Schyman och Per Schlingmann, som faktiskt svarar de som frågar på Twitter. Mängder med människor har frågat Mona Sahlin saker på Twitter, men hon har, såvitt jag sett, inte svarat en enda. Och då blir det som Martin Gelin säger, att politikerna skaffar sig tekniska accessoarer snarare än använder dem ordentligt.

Sociala medier-experten Anders Mildner sammanfattar det bra:
"Man kan se att de fortfarande inte har fattat poängen. Man lanserar en satsning där man fortfarande har broadccastmodellen som modell för hur materialet ska distribueras. I stället för att gå in där debatten förs så vill man lägga sig på en annan nivå, och föra ut sitt material till välljarna."

Med andra ord: Politikerna anser sig fortfarande lite förmer än sina väljare.

Och då närmar vi oss hela problemet som de sociala medierna och verktygen blottlägger: Hierarkier och makt.

För om partiföreträdarna på allvar skulle tillåta vem som helst att föra debatten på samma villkor som de själva, då förlorar de makten över det politiska ordet.
"De blir tvungna att riva sina partistrukturer", säger Mildner.

De traditionella politiska partierna hamnar i samma rävsax som traditionella medier, butiker etc. Om vi inte anammar de nya kanalerna gör någon annan det, men gör vi det riskerar vi att kannibalisera på vår kärnverksamhet.

Därför är det inte heller särskilt konstigt att nya politiska konstellationer som Piratpartiet är så mycket mer framgångsrika i att använda internet. De har inget val, helt enkelt, eftersom de inte har råd att bygga en traditionella politisk organisation. Och just på den punkten - att egentligen inte ha något att förlora - liknar de Obama väldigt mycket.

Dessutom: "Mitt S" är så krångligt och obegripligt att det bara kunnat lanserats av någon med för mycket pengar mitt under en hajp för något man ännu inte riktigt fattat.