Nätet

Upproret mot upphovsrättsindustrin vägrar lägga sig. Gårdagens nyhet att domaren i piraträttegången anklagas för jäv är den mest bloggade artikeln i Sverige nu, enligt Aftonbladet.

Det intressanta är inte om huruvida de här organisationerna som domaren Tomas Norström är med i är för en hårdare eller mildare upphovsrätt, utan att han faktiskt är med i samma ganska små klubbar som målsägarsidan. Enligt Svd är det bara omkring 30 personer som är medlemmar i Svenska föreningen för upphovsrätt. Bland dessa Antipiratbyråns Henrik Pontén, Monique Wadsted som representerat amerikanska filmbranschen, och Peter Danowsky, som varit advokat för målsägarna under rättegången.

Och så Tomas Norström.

Tanken att dessa suttit på små intima träffar, druckit öl, ett glas vin, eller ätit middag ihop känns obehaglig i ett rättsamhälle. Satiriska bloggen Badlands Hyena sätter fingret på det hela väldigt bra:

Jag tror knappast Henrik Pontén, Peter Danowsky eller Monique Wadsted hade protesterat mot domaren om han brukat gå på middagar och druckit öl med The Pirate Bay och Piratbyrån för att skaffa information.

Jurister och experter påpekar att det är bra att domaren skaffar sig kunskap om ämnet genom att vara delaktig i sådana här föreningar. Det måhända, och det är säkert bra. Men när banden blir så personliga är det svårt att hävda att jäv inte förekommit. Flera experter på processrätt ger också piraterna rätt i den frågan.
"Det är anmärkningsvärt," säger Eric Bylander, lektor i processrätt till Svd.

Personligen tycker jag det börjar lukta lite unket om hela den här historien. Först gör åklagaren ett tillslag efter uttryckliga påtryckningar från amerikansk upphovsrättslobby. Sedan tillsätts samma domare som var den som beordrade tillslaget mot Bahnhof 2005.

Det visar sig också att Tomas Norström och Monique Wadsted suttit tillsammans i .se-stiftelsens grupp som löst tvister kring domännamn. Det finns till och med beslut som detta radarpar i upphovsrättsfrågor har fattat tillsammans i tvisteärenden.

Hur detta inte kan vara jäv är för mig helt obegripligt. Det skulle vara som om jag fick döma i ärenden mellan Bonnier och Schibsted.

Nu avslöjar Jon Karlung, Bahnhofs grundare ännu mer om Antipiratbyråns metoder. Det visar sig att Henrik Pontén redan tidigare, 2001 eller 2002, hade kontaktat Bahnhof och bad dem lägga in skadlig programkod, så kallade trojaner, i kundernas datorer för att avslöja piratkopiering. Han vägrade, men brydde sig egentligen inte särskilt mycket om vare sig fildelning eller piratfrågan förrän rättsväsendet slog till.

"Jag var före den tidpunkten helt ointresserad av fildelning (pinsamt nog faktiskt). Rätt snart stod det klart att det var ett välregisserat angrepp vi utsattes för. Det var noga planlagt i månader i detalj.

Det fanns pressmeddelanden som var skrivna i förväg. Herr Ponten kom ner och stod beredd med filmkamera när kronofogden kom. Sen dök plötsligt polisen upp som på beställning, ett riktigt trolleritrick minsann!

Det var helt uppenbart att rättsapparaten förvandlats till en marionett, styrd av ett särintresse. Min slutsats då som nu är att detta inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle. Här vaknade mitt engagemang i den här frågan."

Känslan av att etablissemanget med alla tänkbara medel vill sätta dit piraterna, fildelarna, ungdomarna - den är svår att komma ifrån.
Den är den känslan som föder upproret på bloggar och internetsajter just nu.
Den känslan kan ingen domstol i världen få bort.

Jag ställer återigen frågan: Tänk om skiv- och filmbranschen hade lagt all den energi och alla pengar de lagt på att föra krig, till att i stället utveckla nya tjänster?

Till sist: Läs gärna Martin Ådahls krönika "Det är vi som är förövarna" i Fokus.