Nätet

Förra veckans inlägg om bokbranschens attack mot piraterna ledde till enorm respons. Några saker bör tilläggas:

• För det första har bokbranschen länge kämpat mot piraterna, så att den blev först med att använda ipred-lagen var ingen slump. Det är alltså inte så att antipiratorganisationerna har valt att skicka fram just bokförlagen för att statuera exempel, som jag antydde. Det finns enligt bokbranschen inte någon gemensam plan för hur ipred ska användas, eller någon pr-plan på hur bokförlagen, skivbolagen, filmbolagen och alla andra upphovsrättsinnehavare ska hantera det här pr-mässigt, (vilket i sig nog är en miss, som jag ju var inne på i mitt förra inlägg).
• För det andra har bokbranschen, enligt sina egna siffror, visst drabbats ekonomiskt av fildelningen. 2007 ökade försäljningen av ljudböcker "bara" med 5,7 procent, trots att antalet titlar ökade mycket kraftigt. Den kraftiga försäljningsökningen från åren innan skulle alltså ha mer eller mindre avstannat på grund av piratkopiering.
• För det tredje lider bokbranschen av helt andra problem på grund av fildelningen, som inte alls har med kända författare att göra: Det handlar om kurslitteratur. Piratkopieringen av kurslitteratur är idag så omfattande att den äventyrar utgivningen av ny kurslitteratur, hävdar Kristina Ahlinder på Svenska Förläggarföreningen.
  Jag tycker ju tanken om fri spridning av kunskap i samhälle är en bra tanke, men samtidigt måste de som skapar verken också kunna få betalt.

Hur löser man det då i en värld där x antal studenter ska läsa en kurs och behöver x antal uppdaterade, svenska böcker i ämnet. Ska institutionerna själva stå för kurslitteraturen, och ta ut kostnaden som en fast av avgift av studenterna? Eller ska kostnaden läggas på lärosätena?

Jag har inga bra svar.

Det som är helt klart är att internet bryter ned alla gamla affärsmodeller. Och det dessutom så snabbt att nya ännu inte hunnit uppfinnas eller ta deras plats.

Alla former av korssubventioner som funnits inom såväl skivindustrin som bokbranschen fungerar inte längre. Tidigare har några få storsäljare kunnat dra in så mycket pengar att det täcker för det stora flertalet verk som inte säljer särskilt bra.

Idag fungerar det inte längre. De storsäljande upphovsmännen vill ha sina intäkter själva - författarna startade ju till och med ett förlag för detta, med det i det här fallet mycket träffande namnet Piratförlaget. Och de ekonomiskt mindre framgångsrika upphovsmännen är oftast bara är glada för att folk tar del av det de skapar. De bryr sig sällan om att jaga pirater, eftersom de inte har några nämnvärda intäkter att försvara. Marknadsföringseffekten av att spridas är större än kannibaliseringen av försäljningen.

Denna ökade pristransparens har vi sett inom resebranschen, flygbranschen, telekombranschen och säkert några till. Där har det redan skett och bolagen tvingas idag anpassa sig till en ny verklighet.

Ingenting tyder på att det skulle bli annorlunda inom mediebranschen.

Alltså: priserna på varor med mycket låg marginalkostnad kommer att sjunka, om inte till noll så i alla fall mycket kraftigt.

När jag pratar med representater för branschen håller många också med om det, men att det kommer ta lite tid. En mp3-fil av en bok kan inte kosta fyra gånger så mycket som samma bok tryckt på fysiskt papper. En mp3-fil av ett musikstycke kan inte kosta lika mycket som det en gång i tiden kostade att pressa samma mängd musik på på en plastbit. Det är bara en fråga om när detta sker.

För med dagens priser kommer försäljningen sjunka, för skillnaden mellan att fildela eller köpa är för stor. Bolagen kommer få ekonomiska problem och förr eller senare kommer de tvingas välja mellan att sänka priserna eller gå under.

Samtidigt kommer en stor del av de skrivna och inspelade verk som idag ges ut och får ekonomiskt stöd, via korssubventionerna, av storsäljande verk, inte att kunna ges ut. I alla fall inte med bibehållen inkomst till upphovsmannen. För dessa upphovsmän återstår då inget annat än att hitta alternativa inkomstkällor, eller ge upp de kreativa ambitionerna. Inom musikbranschen har mycket av detta redan skett, med artister som egentligen lever på att göra reklamfilmsmusik eller musik till dataspel eller filmer.

Det här kan man tycker är rätt eller fel, tragiskt eller inte. Men att det kommer bli så är utan något som helst tvivel.

De gamla institutionerna kommer att falla. Det kommer att uppstå kaos (det är där vi är nu).
Clay Shirky jämför internetrevolutionen med uppfinningen av boktryckarkonsten. Han har försökt leta efter tecken på den historiska revolution som vi idag vet att boktryckarkonsten var i gamla dokument, men inte hittat något från tiden runt 1500 som tyder på att man då insåg att man levde mitt uppe i en teknikrevolution. Det verkar ha varit en tid av förvirring och kaos.

Och inte ens de stridande parterna, det gamla och det nya, kunde ändra på det. Den katolska kyrkan och Martin Luther förnekade hela tiden att det fanns någon sorts schism, men det spelade ingen roll. Den revolution det innebar att kunna trycka och sprida kunskap på språk begripliga för var och envar, den gick inte att stoppa.

När en hel generation svenskar trotsar gällande lagstiftning och ändå laddar ned saker på nätet, då är det precis detta kaos vi upplever. I SVT:s Agenda i går kväll satt en mamma och beklagade sig lite över att hon inte hade någon vidare koll på vad hennes söner, klart under straffmyndighetsgränsen, gör på nätet. Sönerna berättade själva att det inte var så enkelt för dem att förstå vad som var tillåtet och inte. Mamman var ju orolig för att bli betalningsskyldig i en skadeståndsprocess. Och experten i Svt-studion, en jurist, kunde inte annat än att hålla med om att hon hade anledning att vara orolig.
Hur hon skulle agera kunde ingen svara på. Skulle hon övervaka barnen? Kasta ut datorn?

Så det klart att det känns kaotiskt.

Min enda undran är bara hur länge branschens företrädare ska envisas med att fortsätta kriget, trots att man innerst inne vet att det är förlorat. Hur stor kan kostnaden för detta krig egentligen bli?

Jeff Jarvis skrev i helgen om förändringen inom medieindustrin och varför The Guardian har helt fel när de går till attack mot Google för att sökmotorn indexerar deras nyheter. Resonemangen skulle lika kunna gälla vilken aktör som helst i mediebranschen.

Det är faktiskt rätt meningslöst att ha en dispyt mellan de som vill ha och inte vill ha förändring, de som ser den som bra och de som tycker den är dålig. Förändringen är omöjlig att stoppa. Frågan är inte var du tycker om den utan vad du gör åt den.
/.../
Antagandet här är att Google är skyldiga dem någonting för att Google orsakade förändring, och förändringen skadar dem. Nej, Google utnyttjade förändringen. Det [företaget] gjorde det som dessa publicister borde ha gjort, men inte gjorde.

Så hur länge ska detta få fortgå?
Hur stora ingrepp i den personliga integriteten ska vi tolerera för att stoppa en förändring som är ostoppbar? Vi vet ju, som Anders Mildner skriver, hur det är i länder där staten övervakar sina medborgare.