Nätet

Debatten har gått högljudd de senaste dagarna, både i bloggosfären och i mer traditionella medier. Publicister har hävdat att det handlar om en publicering av material, och därmed borde gå genom samma tryckfrihetsrättsliga principer som när vi skriver i tidningarna. Pirate Bay hävdar tvärtemot att de endast är ett nätverk, en infrastruktur, som möjliggör andras publicering. Ungefär som att Posten skulle vara ansvarigt för alla brevbomber. Samtidigt hotar lagstiftarna med att strama åt offentlighetsprincipen och piraterna får skulden för det. 

I torsdags kulminerade det hela in en tv-debatt i SVT där Peter Sunde, talesman för Pirate Bay, ställdes inför de mördade barnens far, trots att han utlovats att slippa debattera med just honom. Efter det skrev Sunde ett långt, känslomässigt blogginlägg om hur sviken han kände sig och SVT:s Debatt bad om ursäkt. Idag tar de tillbaka ursäkten medan många bloggare sluter upp bakom Sunde och Pirate Bay.

Jag tror att Arbogafallet bara är det första i en lång rad där vi kommer se nätets omedelbara transparens och direkthet i skarp konflikt med traditionella medias sätt att ha tillgång till och spridning av information. Det finns flera skäl till detta.

1. Journalisternas informationsövertag är borta!
Vi i media är så vana vid att veta allt först och sedan välja ut det vi tycker passar för tryck, den makten vill vi inte släppa frivilligt. Vi vet vem artisten är som slagit sin fru, (gårdagens löpsedlar) men vi skulle aldrig drömma om att skriva det (vilket naturligtvis är rätt).  

Men med internet förändras allt detta. Idag kan vem som helst ta reda på detta, det tar några minuters research på webben, sedan hittar vi till och med fruns egen blogg.

Det här är en enorm möjlighet för alla. En språngbräda ut för alla som tidigare skrivit för skrivbordslådan.  

Men det är också en språngbräda ut för de vars åsikter, värderingar vi inte tycker om, eller ens vill acceptera. Clay Shirky tar exemplet med Pro Ana-rörelsen, en löst sammansatt nätgemenskap av unga tjejer som vill vara anorektiska. Som vill svälta sig, vill vara undernärda, och ser någon sorts skönhet i det. Helt vidrigt, reagerar jag när jag hittar det på nätet, och tänker på min egen dotter som också komma att bli tonåring med allt vad det innebär.

Hela nätet vimlar av sådana här subkulturer. Det är bara en fråga om tid innan fler av dem kommer att hamna på kant med vad många anser rimliga publicistiska värderingar. 

3. Offentlighetsprincipen inte tänkt för dagens medievärld.
Offentlighetsprincipen skapades i en tid på journalisten var den enda som hade tid och möjlighet att gräva i diarium och arkiv, jobbade i veckor, månader med att luska ut oegentligheter. Och sedan publicerade det hela i en kort, kärnfull nyhet.  

Med nio miljoner potentiella journalister och ett internet där utrymmet inte är en begränsande faktor hamnar offentlighetsprincipen i helt nytt ljus. Alla som vill kan begära ut offentliga handlingar. Och de kan sprida de på internet, för att driva sin fråga. Korta sammanfattningar. 

Jag månar starkt om offentlighetsprincipen, men det är lätt att se hur den kan utnyttjas till massor av saker som den inte var tänkt för. Minns väl hur vissa högersextremister begärde ut passbilder av sina meningsmotståndare för några år sedan.

Som alla journalister tycker jag det vore väldigt tråkigt om lagstiftarna införde begränsningar i offentlighetsprincipen. Men någon stans i ekvationen offentlighet, integritet och myndighetscensur måste det ändras.

4. Okunnighet om internet
Rapporteringen kring Arbogafallet och Pirate Bay visar också med all tragisk tydlighet att vi har en journalistkår som i mångt och mycket fortfarande inte förstår hur internet fungerar, vad en torrent på Pirate Bay är eller hur ett social nätverk eller en sökmotor fungerar. Kunskapsnivån är, som Kristin Heinonen på What's Next skriver, skrämmande låg.  

Eller hur ska man annars tolka Yrsa Stenius uttalande om att Pirate Bay skulle ha större genomslagskraft än Google? Eller att Björn Elmbrandt tycker att bloggosfären "borde enas sig" och därmed få bort förundersökningsbilderna från - ja inte sina bloggar utan - Pirate Bay(!). Eller att ingen journalist ännu verkar ha försökt spåra personen som lade ut förundersökningsprotokollet på Pirate Bay? Eller åklagaren som offentliggjorde bilderna i protokollet?

Kunskapsbristen, som även omfattar annars väldigt pålästa medier som radions Studio 1, gör att många journalister fortfarande har moralpaniken som första spontana vinkel när de skriver om nya fenomen på webben. Jag minns såväl när Aktuellt rapporterade om Facebook första gången förra hösten, då var den stora nyheten inte nätverket, utan att oskyldiga kändisar hade fått sina identiteter kidnappade, fejkade, av andra på sajten.  

Traditionella media kommer inte ge sig frivilligt. Och det kommer att komma fler Arbogafall, där folk på internet gör helt andra saker än det som traditionella media förväntar sig. Där etiska regler kommer i konflikt med nätets demokratiska kraft. Där tekniken helt enkelt kör över alla gamla föreställningar och idéer.  

50 år av kaos? Kanske det. Många år blir det i alla fall, det är jag helt övertygad om.