Makrobloggen

Dagens enkätsiffror från Konjunkturinstitutet bekräftar i stort sett bilden av att svensk ekonomi ser ut att växa starkt i slutet av detta och i början av nästa år. Visserligen dämpas hushållens konfidensindikator något i december men det sker från en i utgångsläget hyggligt stark nivå. Dessutom fortsätter den breda återhämningen i näringslivet där det i stort sett enda dystra undantaget är byggsektorn, även om det även där syns en liten ljusning. Konfidensindikatorn för hela näringslivet steg med hela sex enheter och landar därmed på +8 vilket är nästan exakt på det historiska genomsnittet för perioden 2003-2009. Det var nionde månaden i rad som indikatorn stärktes.

För industrin steg konfidensindikatorn med måttliga en enhet och läget betecknas fortfarande som något svagare än normalt, men eftersom orderingång från såväl export- som hemmamarknad steg i god takt i december så finns det gott hopp för framtiden. Det syns om inte annat på ökad produktion och att drygt 40 procent av industriföretagen planerar nya produktionsökningar framöver. Det är en mycket hög siffra även om den ska tolkas med viss försiktighet eftersom utgångsläget är så svagt. Sysselsättningen fortsätter att minska men i betydligt mindre omfattning än tidigare.

Den riktiga raketen fortsätter detaljhandeln att vara och där är förtroendet numera tillbaka på rekordnivåerna från 2000 respektive 2006. Läget är därmed mycket starkare än normalt och det bådar gott för julhandeln att drygt 80 procent av företagen är nöjda eller till och med mycket nöjda med försäljningssituationen. I privata tjänstebranscher är det också mest mungiporna upp och konfidensindikatorn ligger numera över det historiska genomsnittet för första gången sedan våren 2008.

Hushållen har under det här året gått från djupaste pessimism till att åter tordas tro på framtiden. Det har varit en dramatisk resa med i stort sett inga bakslag utan hushållens förtroende för både sin egen och för svensk ekonomi har successivt stigit. Nu kom den första nedgången i förtroendeindikatorn sedan tidigt i våras. Jag tycker dock inte att det finns någon större anledning till oro utan att det mest ska ses som en reaktion efter flera månaders uppgång. Man kan också spekulera i om inte den dystra SAAB-historian har spelat in när folk svarat på frågorna. Lägger man samman hushållens egen bild av läget och hur detaljhandeln upplever sin försäljningssituation så finns det i stort sett inga skäl att på att hushållen har eller ska slå igen plånboken. Att deras inflationsförväntningar ligger stadigt parkerade runt Riksbankens mål på 2,0 procent var också ett lugnande besked för direktionen som nu kan avvakta med en första räntehöjning.

Även om SAAB-affären bildar en dyster fond till bilden av svensk ekonomi så är det bara att konstatera att återhämtningen i Sverige tycks gå snabbare än i de flesta andra europeiska länder. De positiva singaler vi under de senaste dagarna fått om den framtida arbetsmarknadsutvecklingen ger också en bra grund att stå på i början av nästa år. Det är i stort sett bara en förnyad nedgång i den globala efterfrågan som kan ställa till det.