Makrobloggen

IF Metall och arbetsgivarna har tagit ett lovvärt initiativ med sitt förslag om möjligheterna att gå ner i arbetstid med 80 procent av lönen. Det är dock ingen lönesänkning som ska ske utan det här är snarare ett sätt att kunna minska på den totala arbetstiden på ett företag utan att behöva permittera eller säga upp personal. Det är också ett tecken på hur hårt den pågående världsrecessionen och finanskrisen slår mot de svenska exportföretagen. Om det sedan kommer att rädda några jobb återstår att se.

Detta beror i sin tur på hur långvarig den ekonomiska nedgången blir. Om krisen fortsätter i höst lär inte det här avtalet rädda särskilt många jobb. Krisen har ju inte sitt ursprung i specifika svenska förhållanden. Med ett uteblivet lyft i orderingången är det inte särskilt rationellt för företagen att ligga kvar med en arbetsstyrka som är anpassad för ett helt annat efterfrågeläge. Men kommer ordertillströmningen igång redan till sensommaren så lär både IF Metall och arbetsgivarna att bli geniförklarad.

Det här är också ett sätt för fack och arbetsgivare att sätta press på regeringen att plocka fram nya stimulanspaket. Ett förslag som kan tänkas bli aktuellt är att staten helt enkelt går in och betalar en del av lönerna på krisdrabbade företag i likhet med vad som föreslagits från bland annat Volvos sida. Nu har löntagarna ”bjussat” på 20 procent och om staten gick in med lika mycket skulle ännu fler jobb kunna räddas. I alla fall enligt den tankeram som IF Metalls nuvarande förslag vilar på. Samhällsekonomiskt skulle säkert ett sådant förslag kunna räknas hem om man gör bedömningen att den ekonomiska krisen inte blir alltför långvarig och att företagen bedöms vara långsiktigt livskraftiga. De svåra gränsdragningsproblemen som uppstår lämnar vi för tillfället därhän.

För att det ska fungera krävs också att arbetsmarknadsläget i övriga delar av näringslivet inte försämras radikalt. Än så länge är det industrin som står för en stor majoritet av uppsägningarna och för en enskild sektor kan det faktiskt vara rationellt att under en tid gå in med riktade stödinsatser. Men om uppsägningarna börjar slå riktigt brett så blir det givetvis alltför dyrt att hålla hela arbetsmarknaden under armarna. Därför blir det intressant att följa hur andra fackliga organisationer kan tänkas agera utifrån IF Metalls initiativ. Kan tänka mig att det gnisslas rejält med tänderna på sina håll.