Makrobloggen

Riksbankschefen Stefan Ingves varnar i dagens finansiella stabilitetsrapport för möjligheten för ett ”kraftigt” prisfall på kommersiella fastigheter. Inte att förvåna eftersom hans karriär egentligen startade i och med att han fick ta hand om eftervärkningarna efter den finansiella kollapsen som drabbade Sverige i och med finanskrisen i början av 1990-talet. En kris som startade i fastighetssektorn och fick djupa efterverkningar på den reala ekonomin. Ingves har säkert krisen i färskt minne efter att ha varit chef för Securum där alla problemkrediter i slutändan hamnade.

Dessutom varnar han för stigande kreditförluster för Swedbank och SEB i de baltiska staterna. Länder som är på väg in i en djup lågkonjunktur efter att ha levt loppan på lånade pengar under en lång följd av år.  Och där svenska banker har varit högst medskyldiga till extravaganserna.  

Men ingenstans säger han att de svenska hushållen är en synnerligen trygg hamn i en annars turbulent finansiell värld. De svenska hushållen stod för, i runda slängar, fyra procent av kreditförlusterna men 90 procent av kostnaderna för den finansiella saneringen efter bankernas och fastighetsbolagens extravaganser på 1980-talet.

Och varför överge ett vinnande koncept!

Nu ser vi återigen hushållens lånekostnader stiga när bankerna ska ta betalt för riskerna i det finansiella systemet. Bland annat har interbankräntorna i Sverige stigit omotiverat mycket vilket betyder att räntekostnaderna för hushållen stiger medan bankerna tar hand om mellanskillnaden Det vore befriande om någon för en gångs skull lät banker, fonder och andra finansinstitut ta den ekonomiska smällen.

Kan inte Sverige bli först?