Kvinnor & makt

Idag skriver Sven Hagströmer med flera på DN Debatt  att vi behöver fler kvinnor på ledande positioner i svenskt näringsliv. Jag kan förstås inte annat än att hålla med. Särskilt gillar jag den här formuleringen:

Framtidens mest kompetenta kvinnor kommer medvetet att välja sina chefer och arbetsplatser. De företag som erbjuder störst möjlighet till karriärutveckling kommer att attrahera de mest kompetenta och drivna. Det är upp till företagen att bestämma huruvida de är intresserade av att vara med och konkurrera om framtidens bästa resurser.

Artikelförfattarna ska också ha cred för att faktiskt ge konkreta råd till hur företagen ska göra för att professionalisera sina rekryteringsprocesser. Vi är annars rätt vana vid hur kvoteringsmotståndare och maktkramare nöjer sig med att säga att det är fel eller att det inte går.

Olyckligtvis gör artikelförfattarna samma misstag som många andra gör när man ställer kvotering i styrelserna mot fler kvinnor i styrelserna. Som om kvinnorna skulle ta slut.

Och faktum är att artikelförfattarna verkar tro att det finns brist på kvinnor när man säger att kvinnorna i styrelserna faktiskt är överrepresenterade i förhållande till rekryteringsbasen. Argumentet är att det finns så få kvinnor med affärsansvar i företagens högsta ledningsgrupper. Här säger de emot sig själva, när de senare i artikeln också säger att företagen bör överväga att ta in annan kompetens i styrelserna än den traditionella. Och var det inte just  Sven Hagströmer som sa att trappor bör sopas uppifrån?

Olyckligtvis tar man upp Norge som ett avskräckande exempel. Man säger att andelen kvinnor i ledningsgrupperna inte ökat nämnvärt på tio år. Nej. Det har den inte i Sverige heller. Och kvoteringslagen har inte gällt i tio år. Den har gällt i två år. Personalomsättningen i ledningsgrupperna är ju inte rasande stor.

Man hävdar också att dubbelt så många ASA-bolag avregistrerades det året som kvoteringslagen infördes än vad som är normalt. Det är faktiskt det argument som upprör mig mest. Det är lika logiskt som att fler röda bilar är med om bilolyckor än blå, alltså är de röda bilarna farligare.

Däremot höjdes kompetensnivån i styrelserna när kvinnorna kom in. Tvärtemot vad som befarades. Det intressanta är att då höjs röster att det är fel kompetens. Liksom i DN-debattartikeln. Det är alltid någon annan sorts kompetens kvinnor ska ha.

Men artikelförfattarna har rätt i sak att det behövs fler kvinnor på ledande befattningar. Veckans Affärer och VA Kvinna arbetar och debatterar den här frågan på alla möjliga sätt. Genom vårt mentorsprogram som vi driver tillsammans med Novare Accelerate och vårt ledarskapsprogram Vinnande Ledarskap som vi driver tillsammans med Ledarstudion ger vi framtida ledare verktyg och nätverk för att nå den absoluta toppen i företagen. 

På Veckans Affärers lista över Näringslivets 125 mäktigaste kvinnor, där alla har affärsansvar, är det en stor andel kvinnor som aldrig ens fått frågan från en valberedning. Det verkar alltså som att basen av kvinnor behöver bli så mycket större än vad den behöver vara för män för att nå jämställdhet.

Vi behöver definitivt debattera och diskutera de ojämställda ledningsgrupperna mer. Men nu är det valår och vi står inför ett regeringsalternativ som sagt att de kommer att införa kvotering så snart som möjligt och ett annat som säger att de också kommer att införa kvotering fast först om fyra år. Debatten har sin plats.

Jämställdhet är EN fråga som behöver arbetas med och debatteras på olika nivåer. Det är inte ett antal frågor som ska ställas mot varandra.