Textstorlek:

123

Kvinnor & makt

Camilla Wagner är krönikör och affärsområdeschef för VA Kvinna. Hon bevakar jämställdheten i näringslivet. Läs och kommentera här. Du når Camilla på mejl.
Prenumerera med RSS
Mest lästa senaste veckan
Mest lästa senaste månaden
 
  • Dela
  • Skriv ut
  • Twingly
  • Kommentarer
Stäng

Blogga om artikeln

Om du bloggar och länkar till våra artiklar får du en länk tillbaka från oss. Så här fungerar det.

1.Skriv ett inlägg i din blogg som länkar till den här artikeln

2.Anmäl din blogg hos Twingly, http://www.twingly.se/Ping.aspx

3.När Twingly tagit med din blogg, så dyker länken till ditt blogginlägg upp i anslutning till artikeln.

Mer på VA.se
 
Platsannonser
 
Fler bloggar
Nyheter om fonder från
Nyheter om pension från

9 februari 2010 | 07:00

Kvinnlig betyder inte kurvig

Jag skrattade gott åt alla jämställdhetsgliringar på Guldbaggegalan häromveckan.

Inte så mycket åt Johan Glans kastrationsångest, även om jag tyckte den var rätt kul. Inte heller åt könsbytarmaskinen, som i och för sig möjliggjorde adresserandet av ojämställdheten i filmbranschen.

Allt detta var visserligen roande, men föll rätt platt när det i nästa sekund kommer lättklädda damer på scenen som åmade sig kring männen. Men jag kunde ta det också utan att få andnöd.

Nej, vad som roade mig mest var applåderna som Lisa Siwe fick när hon sa i sitt tacktal att hon inte ville bli kallad för kvinnlig regissör.

Det är något man kan applådera oavsett vilken ståndpunkt man har i jämställdhetsfrågan. Jag tror att det fanns de som applåderade hennes uttalande för att de tolkade det som att hon var trött på jämställdhetsdiskussionen. Bredvid dem satt nog några som applåderade för att hon tog upp problemet med att prefixet ”kvinnlig” visar att hon är annorlunda än normen man.

Det prefixet har nämligen en värdering i sig. Skulle man i stället sätta ”manlig” framför menar man nämligen något helt annat. Då är det en stark, viril person. En kvinnokarl. Utöver yrket är han alltså en riktig karl. Manlig, helt enkelt.

Prefixet kvinnlig däremot, betyder inte kurvig, ljuv eller femme fatal, i det här fallet. Det betyder i bästa fall bara just annorlunda, men ofta också värd lite mindre och inte sällan lite sämre. Se bara på jargongen inom sporten. Det signalerar också att hon kan ha andra saker att ta hänsyn till, som barn och familj eller varför inte nerverna och pms.

Jag förstår att Lisa Siwe inte vill bära alla dessa eventuella värderingar före sin yrkestitel. Vem vill det? Vi vill naturligtvis alla bara vara den vi är och jag går då inte omkring och tänker på vilket kön jag har dagarna i ända.

Men. Jag tror att vi går i en fälla när vi släpper det prefixet också låtsas att vi är män. Bara för att vi inte säger det, så försvinner inte fördomarna eller ens könet.

Jag brukar kalla det här för ”don’t mention the war”-problemet, efter en sketch med John Cleese där han är så rädd för att nämna andra världskriget för ett par tyskar att han inte kan tänka på något annat. Resultatet blir att kriget dominerar hela deras möte och det enda han gör är att förolämpa dem.

Problemet är nämligen inte att vi är annorlunda. Vi är alla annorlunda, vilket är själva charmen med mångfald. Problemet är att vi blir behandlade annorlunda på grund av kön. Det måste adresseras och inte förnekas.

En kollega fick ett mail i förra veckan efter att han hade skrivit en nyhetsartikel om jämställdhet. Avsändaren skrev:

”Efter 32 års äktenskap kan jag konstatera att vi är olika, min fru och jag.”

Jaha. Prova nu att leva med en man i 32 år så kanske du upptäcker att ni också är olika.

Det finns forskning som visar på diametralt olika saker när det gäller hur lika eller olika vi är, vi män och kvinnor. Men den som jag förlitar mig mest på visar att det absolut finns skillnader mellan könen (förutom det uppenbara), men skillnaderna mellan individerna i varje grupp är större än mellan grupperna i sig. Så om det är ett individualistiskt samhälle vi vill ha, så hjälper det inte att ducka för prefixet ”kvinnlig”. Tvärtom finns det en risk att vi förstärker fördomarna att allt kvinnligt är lite mindre värt om vi tar avstånd från det. Varför annars ta avstånd?

Så tills vi lever i ett samhälle där kön inte längre spelar någon roll ska jag med högburet huvud kalla mig själv för kvinnlig reporter, även om jag förstår att det kostar mig.

Annons
Relaterade artiklar
 
Fler inlägg

1 september

När verkligheten överträffar dikten

Nedan klipp är en parodi på hur kvinnor framställs och behandlas i media. Skrattet fastnar dock i halsen när man läser den lilla textremsan som rullar i botten. Där står det vem citatet egentligen syftar på och i vilket media citatet är publicerat/sänt. Alla vi journalister går i könsfällan ibland. Vi kallar en man för kraftig men en kvinna parant. Sådana misstag är lätt att förlåta, men den här typen av kränkningar borde ha fått krigsrubriker. ...
 

1 september

Konsten att säga nej

Alledeles nyss mötte jag en väninna utanför barnens skola. Hon såg sammanbiten ut och ville inte riktigt svara på den slentrianmässiga frågan: ”Hur är det?” Efter lite mumlande berättar hon att hon håller på att träna på att säga nej. Jag skrattade igenkännande. Och om det nu var svårt att få henne att först svara, hade det nu gått över. Frustrationen rann ur henne. Hon fick aldrig tid att göra det hon skulle, alltså det som stod på arbetsbeskrivningen. Avdelningen var underbemannad och hon, som...
 

31 augusti

Ingen blir större för att någon står på knä

Häromdagen uppmanades jag av en läsare att skriva om Sverigedemokraternas reklamfilm och mytbildningen kring den så kallade våldtäktsvågen som de hävdar att invandrare bär med sig. Det gjorde jag gärna eftersom jag själv reagerat starkt. Som alltid när man nämner det här partiet med namn så rasar diskussionen. Jag blir kallad Hitler och Himmler, men det är inget emot vad man anklagar invandrare i. Särskilt då irakier. Vad som skrämmer mig är den totalt elitistiska synen på Sverige och svenskarna...
 

29 augusti

SD - de räddas röst

Läste en beskrivning av hur en typisk väljare ser ut för olika partier i Vårt Kungsholmen. Under rubriken ”Röstar du som du bor” beskrivs karaktäristika för olika väljare baserade på en undersökning gjord av 777 personer i Stockholm. Bland de etablerade partierna finns inget som får mig att höja på ögonbrynet, men för SD hajar jag till. ”Den typiske SD-sympatisören är lågutbildad man mellan 20 och 30 år, och arbetslös oftare än andra. Vill se krafttag mot brottslighet och minskad invandring.” ...
 

20 augusti

En hand för mycket

Vi befinner oss på en efterfest. Vi är kolleger, konsulter och några gäster som vill festa vidare efter dagens mer seriösa inslag. En av festdeltagarna är en känd profil från både näringsliv och politik. Det visar sig att han är kompis med en av mina kolleger på Facebook och de sitter i en soffa och pratar. Plötsligt känner hon hur han har stoppat upp handen innanför hennes kavaj och linne. På hennes rygg ligger hans hand nu hud mot hud. Hon stelnar till, men hinner inte agera förrän en av konsu...
 

16 augusti

Pingu mer begriplig än bristen på jämställdhet

I sommarens hängmatta ligger jag och funderar över saker jag inte förstår. Till exempel hur mycket allsång svenskarna egentligen tål eller varför man måste välja språk på Pingu-filmerna. Jag följer min familjs aktiviteter från min plats i skuggan. Tonåringen syns inte till. Hon sover mest hela dagarna. Småkillarna släpar verktyg ner för slänten för att bygga en undervåning på kojan och min man läser ikapp ett par dagars tidningar som vi varit för lata för att hämta vid Waxholmsbryggan. Det är al...
 

30 juli

"Kvinnorna tar inte slut, Hagströmer"

Idag skriver Sven Hagströmer med flera på DN Debatt  att vi behöver fler kvinnor på ledande positioner i svenskt näringsliv. Jag kan förstås inte annat än att hålla med. Särskilt gillar jag den här formuleringen: Framtidens mest kompetenta kvinnor kommer medvetet att välja sina chefer och arbetsplatser. De företag som erbjuder störst möjlighet till karriärutveckling kommer att attrahera de mest kompetenta och drivna. Det är upp till företagen att bestämma huruvida de är intresserade av att var...
 

18 juli

Sverige misslyckas - EU lyckas?

Kvotering är ett misslyckande. Men låt oss inse faktum. Vi har misslyckats. Trots många års debatt kan vi konstatera att inget händer. Eller, jo. Det visar sig hända när vi har ett kvoteringshot hängande över oss. Vi gick från några få procent till typ 16 procent kvinnor i börsbolagens styrelser efter att Margareta Winberg hotade om kvotering. Efter regeringsskiftet 2006 försvann det hotet och då hände i princip ingenting. Den ökning vi kunde se var snarare ett resultat av att bolag utan kvinnor...
 

8 juli

"Vad har onani med kvotering att göra?"

Igår kväll blev jag bjuden på tjejmiddag hemma hos Meg Tiveus som bor tre mil utanför Visby. Jag tänker inte berätta mer om det, mer än att det var en juvel av systerskap och värme som jag kommer att bära med mig länge. Det illustrerar också min upplevelse av Almedalen. Vi landade här i söndagsmorse, jag och vår eventchef Maja Siösteen. Vi dök rakt in i debatten redan i söndags. Störst behållning hade jag av Ledarnas seminarium om värdestyrt ledarskap med fokus på jämställdhet. Marit Hoel inledd...
 
 

Entreprenörsbloggen