Kvinnor & makt

Jag måste säga att jag förvånas över vilka sammanhang Roland Poirier Martinsson väljer att ge sig ut och debattera.

Förra gången var det Anna Anka-debatten. Då kunde vi läsa på Newsmill:

Middagen står på bordet. Huset är städat. Barnen är hemma. Om det är något jag är stolt över i mitt liv så är det just detta: att jag har en hemmafru.

Nu väljer han att kommentera en ledarartikel i Expressen av Ann-Charlotte Marteus där hon försöker diskutera det svåra i den sexbrottsmisttänkte polischefens dubbelnatur och vilka konsekvenser det kan få för jämställdhetsarbetet.

Hon avslutar sin artikel med en uppmaning till politiker att också diskutera jämställdhet utifrån ett manligt perspektiv.

När jämställdhet diskuteras inom politiken handlar det nästan bara om kvinnor. Utan att ignorera den aspekten är det hög tid att mansrollen diskuteras. Av män.
Hur fungerar män som hatar kvinnor, enligt män? Har mansrollen påverkats djupt av jämställdhetens framfart eller är det bara ytfinish? Framkallar jämställdhet en ny typ av sexualiserat våld? Kan risken för att vissa män ser barn som sexuella objekt minska, om de är pappalediga länge? Håller en bättre integrerad mansroll på att växa fram bakom generation Lindberg? Om inte, vad kan man göra?

Av detta stycke, och av dessa förslag på frågor att diskutera drar Roland Poirier Martinsson slutsatsen att hon hävdar att män som inte är pappalediga har lättare att bli pedofiler. En helt absurd slutsats som jag tvivlar på att någon enda feminist skulle skriva under på (fast visst, avarter finns i alla läger).

Poirier Martinsson finner det märkligt att Marteus likställer feminism med demokrati. Hur tänker han då? Ordet feminist betyder, enligt SAOL: Feminism är en intellektuell och politisk rörelse för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen.

Hur kan man kalla sig demokrat utan att skriva under på det? Prova att byt ut ordet ”kvinnans” mot ”judars” och se om någon skulle vilja opponeras sig mot det.

Men Roland Poirier Martinsson är inte feminist. Han är till och med antifeminist, skriver han:

Låt mig då säga detta. Jag är antifeminist.
Vad mera är, jag anser att den ekonomistiska strukturfeminismen är en antiintellektuell och frihetsfientlig humbugdoktrin, som morgondagens vetenskapshistoria kommer att sortera bland frenologi och animal magnetism.

Vad betyder då detta? Vad är en ekonomistisk strukturfeminist? Och vad skulle det innebära att vara icke-strukturfeminist? Han skriver så här:

Vår civilisation har, så långt bakåt vi kan överblicka, präglats av orättvisor mot kvinnor.

Försök läsa den meningen utan att läsa in en struktur eller ett mönster. Försök att läsa den meningen ur ett individperspektiv. Jag lyckas inte. Om inte den meningen är ett erkännande av att det finns just strukturella problem i vårt samhälle, så vet jag inte vad som skulle vara det.

Jag förnekar inte att det finns orättvisor mot kvinnor. Jag vill se förändring.

Jösses, där klev Roland Poirier Martinsson ut ur feministgarderoben utan att han själv märkte det.

Om det är så att han vill ta matchen om problemformuleringen, så välkomnar jag det. Jag har brottats med den här knuten väldigt länge och ju fler som är med och debatterar konstruktivt, desto bättre. Det är så vi intellektuella feminister arbetar.