Kvinnor & makt

Det jag fascineras mest av under den här Anna Anka-debatten är inte en enskild kvinnas personliga val. Jag fascineras av hur en massa människor vill använda henne som exempel på ett alternativt liv som vi andra i hemlighet drömmer om men inte vågar leva.

Trots att hon öppet medger att publiciteten hon nu får gör det möjligt för henne att höja gaget, används hennes karaktär i ett underhållningsprogram som sinnebilden för hur vi i Sverige kan få det om vi kvinnor bara följde våra naturliga instinkter och stannade hemma. Vi behöver bara hålla oss i form, se till att vi är snygga och att vi ställer upp på sex närhelst maken vill. Till priset av några ynka avsugningar kan vi få ett drömliv, enligt Anna Anka. Fantastisk ROI (Return on Investment).

Nå, det finns säkert dem som fantiserar om det. Mest män, skulle jag gissa. Och varför inte. Dröm på. Och ni som vill och kan förverkliga den drömmen. Kör så det ryker.

Men visst är det intressant att en Hollywood-fru nu gestaltar hur vanliga Svenssons borde få leva sina liv. Kända och okända debattörer luftar nu fritt drömmen om hemmafrun som en alternativ familjeform som vi på allvar borde återgå till.

Det finns inget fult alls i att vara hemmafru. Jag har vänner som valt det livet, och de är inte lyckligare eller olyckligare än oss bortafruar. Vad som skiljer dem från mängden är att de har det bättre ställt än de flesta. De flesta svenska familjer klarar sig inte på en lön. Anna Anka är inte heller en genomsnittamerikan. För de flesta är hon lika verklig som Kajsa Anka.

Det amerikanska systemet skiljer sig också från det svenska när det gäller sambeskattning, pensionssystem och ”fallskärmar” för fruarna vid skilsmässa.

Så om man väljer hemmafrulivet i Sverige bör man se till att avsätta resurser så att man också kan välja om. För hör och häpna, även äktenskap med hemmafruar tar förr eller senare slut. På ett eller annat sätt.

Om vi på allvar vill att en förälder ska kunna vara hemma och supporta den andres karriär, ta hand om barnen och hemmet, bör vi också allvarligt överväga att återinföra änkepension, sambeskattning och försörjningskrav vid skilsmässa. RUT-avdragen får nu en helt ny och oväntad innebörd.

Man skulle kunna tänka sig att finansiera det nya försäkringssystemet för hemmafruar genom förmånsbeskattning. På samma sätt som för bilen. Hon bidrar ju visserligen till att mannen kan fokusera mer på sitt arbete, men gränsen för när man använder frun privat är förstås rörlig. En schablonskatt således, som kan täcka änkepensionen och andra kostnader samhället får för henne när mannen dör eller om han byter ut henne mot en yngre version. Kanske bör skattesatsen stiga ju yngre fru man har, liksom den gör för en större och dyrare bil? Vill man behålla sin gamla kan man dra av en viss summa för fix och trix på Akademikliniken, men blir det större än c-kupa bör man betala extra. Det är nog mer än vad representationsurringningen kräver och får anses som ett tillval för egen förnöjelse.

Vi kan förstås också spara in en massa pengar på skolgång och dessutom löser vi problemet med att andelen män som tar en akademisk examen ständigt krymper. Hela 70 procent av dem som tar en akademisk examen idag är kvinnor. Det blir allt svårare att hävda kompetens som förklaring på könsfördelningen på maktpositioner. Men ge inte upp. I det här scenariot kan det bli sant om bara en generation eller två.

Fast kanske ett sådant system passar bättre i Ankeborg än i Sverige.