Kvinnor & makt

I går skrev Bengt Lejsved och Anders Sandvik en debattartikel i DI under rubriken ”Fler kvinnor i styrelserna – ett hot mot kompetensen”. Idag får de svar på tal av fem tunga namn, bland annat de briljanta Pia Gideon och Meg Tiveus. Författarna ingår i regeringens projekt Styrelsekraft som mentorer till de 200 kvinnor som valts ut att utbildas i styrelsearbete.

Juryn som valt ut dessa kvinnor har gått igenom 1400 kvinnors ansökningar och kan konstatera att det är ytterst kompetenta kvinnor som anmält sitt intresse. Det är inte förvånande. Under alla de år jag har intervjuat kvinnor inför listan över näringslivets 125 mäktigaste kvinnor har jag ofta förvånats över att inte fler upptäckt dessa kvinnor. Många har aldrig fått frågan om styrelseplats, trots att de besitter all den erfarenhet som sägs efterfrågas. Ofta mer. Några exempel är Marie Reinius, vd Riskkapitalföreningen eller Krusbeth Kristensson, vd C&M Projekt (som sist jag intervjuade dem aldrig tillfrågats om externa styrelseuppdrag).

Jag vill också nyansera min kritik till projektet Styrelsekraft. Jag har naturligtvis inget emot att kvinnor utbildar sig ännu mer. Inte heller att de stärker sina nätverk och upparbetar nya kontaktvägar. Men det är oerhört viktigt när man gör sådana här satsningar att man inte glömmer det verkliga problemet. Och det är att företagen måste lära sig se när de är könsblinda. Egentligen borde det vara valberedningarna som tvingades gå utbildning.

Kvinnors löner är lägre för att de är sämre på att löneförhandla. Jaha. Vad gör ni åt det då? Alltför ofta hör man företag förklara sin skeva könsfördelning med att de inte hittade någon kvinna. Nähä. Fundera då lite på var ni letade. Ibland sägs det att de har frågat kvinnor, men de har tackat nej. Få kvinnor känner igen att de fått frågan och sagt nej, men oavsett borde företagen fundera på VARFÖR de i så fall tackar nej. En del har dragit slutsatsen att kvinnor är mindre riskbenägna och har det bra där de är. Om det är sant kan ju företagen fundera på hur de kan skapa större trygghet. Och om män inte är intresserade av trygghet förstår jag inte hur alla dessa fallskärmsavtal har kommit till.

För sammanslaget blir effekterna av de här strukturerna inte i första hand kvinnornas problem utan företagens. I andra hand blir det samhället som förlorar i tillväxt.
 

En anekdot från vardagen: Igår var det föräldramöte för första gången i sonens skola. Min man satt i aulan tillsammans med papporna för Svens två bästa kompisar. Föräldraföreningens ordförande presenterade stolt föreningens aktiviteter. Avslutningsvis uppmanade hon föräldrarna att engagera sig med orden:

”Det är jätteroligt att arbete i föräldraföreningen och ett utmärkt sätt att träffa många trevliga mammor.”

Det har skapade ett visst mummel i salongen.

Det var inte många pappor som vågade vifta med handen och erkänna att de gärna ville vara med i en förening för att få träffa många trevliga mammor…;-)